Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Terry Pratchett – The Colour of Magic

Terry Pratchett – The Colour of Magic

Titel: The Colour of Magic
Författare: Terry Pratchett
Utgivningsår: 1983 (1983)
Recenserad: 2004-11-25
Status: N/A

Detta är första boken Pratchett skrev om the Discworld och faktiskt också den första jag läste. På den tiden var jag inte speciellt gammal och tyckte nog att själva handlingen och miljön var dödscoola. Det tycker jag inte riktigt idag, även om jag fortfarande uppskattar en hel del av idéerna. Boken handlar om den misslyckade trollkarlen Rincewind och världens förste turist, Twoflower. Den förre blev utkastad från Unseen University eftersom han inte kunde lära sig några som helst besvärjelser förutom en av de åtta mäktiga besvärjelser som skaparen lämnade efter sig och som nu flytt till Rincewinds skrämda hjärna. Two Flower beskrivs mycket träffande av Rincewind som en man som ställer sig på ett berg under ett åskväder iklädd blöt kopparrustning och skriker: ”All gods are bastards.” Utan att riktigt förstå varför, håller Rincewind ihop med denne naivt galne (men rike) turist genom de mest fantastiska faror.

Jag tänker inte göra någon direkt noggrann genomgång av vad jag tycker om stilen i boken. Detta eftersom jag redan recenserat flera böcker skrivna av samma författare och jag tycker därför att det räcker med att säga hur denna bok skiljer sig från de andra. Det märks att detta är en av Pratchetts tidiga böcker, för språket är inte alls lika träffsäkert som i senare böcker. Inte heller handlingen når nära standarden i senare böcker, utan tycks mig hoppig och aningen löst sammanfogad. I den positiva vågskålen hittar vi huvudpersonerna., Rincewind är bland de skönaste karaktärerna jag stött på.

Kort och gott är detta långt ifrån Pratchetts bästa, men det som i senare böcker kommer utvecklas till något jag verkligen gillar (språket, framförallt) syns det förstås även spår av i “The Colour of Magic”. Det är intressant att se hur idéer som bara presenteras som bisatser i denna bok, senare utvecklas till hela koncept. Gillar man Pratchett ska man läsa den här boken, men jag är tveksam till att detta är rätt ände att börja läsa för någon som är helt ny. Då tycker jag att det kanske kan vara bättre att börja med “Guards! Guards!” och sedan arbeta sig igenom böckerna från det hållet. För er som inte är insatta i Pratchetts författarvärld kan jag rekommendera den här sidan, där det finns en schematisk bild av hur böckerna hänger ihop. För mer detaljerade åsikter om Pratchett hänvisar jag till tidigare recensioner. Trevlig läsning!

Tags: , , ,