Stanislaw Lem – Solaris

Titel: Solaris
Författare: Stanislaw Lem
Utgivningsår: 1961(1998)
Recenserad: 2004-04-20
Status: I bokhyllan

Jag ska direkt säga att det här är en av de bästa böcker jag har läst. Den handlar om några människor som arbetar på en nästan övergiven rymdstation i omloppsbana kring planeten Solaris. Denna planet har förbryllat mänskligheten i många år och en hel vetenskap har växt upp kring den, men eftersom inga framsteg gjorts på sistone, har intresset svalnat av och aktiviteten på rymdstationen minskat kraftigt.

Det besynnerliga med planeten är att havet som täcker hela dess yta, Solarishavet, innehåller liv. I och för sig är detta ingen underligt, men eftersom planeten ligger i omloppsbana kring en dubbelstjärna är det praktiskt omöjligt med liv på planeten eftersom temperaturen varierar alltför kraftigt. Men trots detta finns liv…

Huvudpersonen Kris Kelvin kommer till rymdstationen för första gången och inser att allting inte är som det ska vara och han blir snart varse av att fler än de två forskarna som förväntas vara på stationen, också vandrar runt i korridorerna. Snart konfronteras han också med en kärlek sedan länge död, hans älskade från det förflutna dyker upp på stationen. Är det ett försök från en annan intelligens att få kontakt med det mänskliga psyket?

Solaris ställer många frågor kring universum och livet: Är det möjligt att förstå det första utan att förstå det andra? Måste inte människan förstå sig själv innan hon är redo att möta universum? Solaris är en sällsam berättelse, djup och gripande, både på ett filosofiskt och ett personligt plan. Den här boken är ett praktexempel på vad jag tycker är bra science-fiction och jag rekommenderar den varmt!