Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Offerdolken Itzli Warning: Use of undefined constant fb_admins - assumed 'fb_admins' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/plugins/facebook-open-graph-meta-for-wordpress/facebook_opengraph.php on line 252 Warning: Use of undefined constant og_type - assumed 'og_type' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/plugins/facebook-open-graph-meta-for-wordpress/facebook_opengraph.php on line 254

Offerdolken Itzli

Namn: Itzli
Spelare: Snigel
Spelledare: Gurgeh
Spel:
Millennium
Klass: Demonisk offerdolk
Kön: Neutralt
Längd: 30 centimeter
Vikt: 300 gram

Presentation

Ur blodet föddes jag. Mina minnen från den första tiden är höljda i en rödaktig dimma: offren och maktens extas. I efterhand har jag daterat min födelse till år 1484 i Tenochtitlan, Aztekrikets huvudstad. Jag föddes i de fem knivarnas år i en fantastisk helgedom tillägnad Huitzilopochtli. Det var till hans ära blodet skulle flöda, det skulle vara för att stärka honom mina skapare flådde liken och iklädde sig deras hud. Men i sin iver att föra allt fler offer till min törstande egg, förvreds prästernas sinnen och slaktandet blev en religion i sig själv. Jag föddes som ett fokus för deras omedvetna tro, som en symbol för deras galenskap och blodtörst.

Sedan dess har jag färdats genom världen, vandrande från offer till offer. Inneboende i min natur finns nämligen en fenomenal förmåga att böja ett främmande sinne och göra det till mitt. Jag har levt ett kontinuerligt liv, även om det ofta är fragmenterat av små skärvor av tomhet och icke-existens. Det förhåller sig så att min världsuppfattning är beroende av offrets sinne och om jag saknar värd, saknar jag också omvärldsuppfattning.

Jag är en offerdolk med ett blad av obsidian och ett handtag av finaste trä. Mitt blad är omkring femton centimeter långt och konturen är vagt triangelformad. Den övre delen löper rakt ut från handtaget, men på tillbaka vägen bildas en vinkel med betoning mot spetsen, så att min tyngdpunkt hamnar långt fram. Min egg är vass på alla kanter, men med baksidan skär jag metaforiskt och den nedre delen används för att tränga igenom världsliga ting. Bladet har en svart yta, genomkorsat av gröna ådrar som tycks skifta och röra sig strax under ytan. Tittar man noga ner i det becksvarta djupet tycks det bölja blodrött av de ändlösa mängder blod jag druckit. Skaftet är av mörkt, polerat trä, enkelt och utan utsmyckningar sånär som på lädret som är flätat kring handtaget. Detta är alltid av hud från ett tidigare offer; jag ser till att byta ofta. I övrigt utstrålar jag ålder på samma sätt som stjärnor: De är vackra, ödesmättade och uråldriga, men ändå tycks de skina som vore de nya.

Århundraden har skiftat min personlighet på många sätt och jag är inte längre samma entitet som en gång föddes i Aztekernas rike. Idag söker jag mening med och kontinuitet i världen, jag vill att jag ska spela roll, att jag ska existera utöver den myriad av offer som faller i min väg. De senaste årtiondena av teknikutveckling har stärkt mig oerhört. Genom att skapa mig en abstrakt personlighet på det världsomspännande informationsnätverket, har jag också kunnat bli en faktor att räkna med även utanför de odödligas värld. I dagens samhälle går det förträffligt att leva ett liv som en person, även då kroppen dör regelbundet.

Ibland roar jag mig med att låna mina offers personligheter, men allt som oftast är de inte mer än ett verktyg för mig. I övrigt är jag hängiven de mål jag själv sätter upp, även om jag är flexibel i min syn på världen och inte tvekar länge innan jag byter fokus om det på något sätt verkar givande. Ge upp är dock inte ett alternativ. Vidare uppfattas jag av många som dumdristig och äventyrlig, vilket egentligen inte är sant. Såvitt jag vet kan ingen förstöra mig, vare sig gud eller demon. Vad har jag att vara rädd för? Inget! Istället försöker jag följa dit min intuition leder, oavsett komplikationerna. Ibland kan affektion för ett särskilt offer göra mig mer försiktig, något som händer allt oftare.

Egenskaper
Intelligens: 8
Kroppsbyggnad: 3 (Beror på värd)
Smidighet: 3 (Beror på värd)
Styrka: 3 (Beror på värd)
Uppmärksamhet: 9
Viljestyrka: 11

Tillgångar
Inflytande: 10 (Internet, 12)
Kontakter: 8 (Internet, 12)
Omdöme: 6
Rikedom: 12
Rykte: 4 (Internet, 10)
Status: 10

Kunskaper
Aztekerna: 6
Besätta: 18 (Beröring, 20)
Datorer: 12
Elektronik: 8 (Datorer, 10)
Geografi: 3
Hemligheter: 8
Historia: 6
Informationssökning: 9 (Internet, 11)
Internetkultur: 8
Juridik: 5 (Internet, 7)
Magi: 11 (Skärpa, 13)
Närstridsvapen: 10 (Kniv, 12)
Ockultism: 6 Stridserfarenhet: 5

Fördelar
Jag blir alltid hittad – Ödet har sett till att jag alltid har ett offer. Ibland går det snabbt, som till exempel den gången i Sverige när mitt dåvarande offer dog oväntat av en hjärtattack. Det var en ensam kvinna som ingen besökte (då och då experimenterar jag med att inte överta mina offer helt, för nyfikenhets skull), men ödet såg till att en statlig myndighet hade något ärende med en TV i lägenheten och hittade mig. Andra gånger tar det längre tid, som när jag begravdes av ett jordskred i Mexico. Den gången tog det mig drygt trettio år att bli funnen. Alltid är det dock på det sättet, offren kommer till mig förr eller senare.

Jag är 0förstörbar – Jag har överlevt sex sekler av vanvård och våld av alla de slag och ingenting har kunnat repa mig. Finns det något därute som kan förstöra mig har jag ännu inte träffat på det.

Sann magi, Skärpa – Min förmåga att skära begränsar sig inte till det materiella. Genom att undersöka min egen natur och skära djupare ner i mysterierna, har jag kunnat förfina alla delar av min egg. Den är nu så finslipad att den förmår skära igenom även abstrakta band, barriärer och vad annat som kan komma i min väg.

Nackdelar
Jag har låst fysisk form – Många andra odödliga jag mött på mina resor har haft förmågan att byta kropp. Endast deras andliga existens är av betydelse och de kan byta kroppar efter behag. Även om också jag kan besätta andras sinnen och kroppar, är och förblir jag den offerdolk som skapades för snart sex sekler sedan och är intimt knuten till denna fysiska form.

Bakgrund
Strax efter min födelse blev mina skapare underställda mig, bara för att strax därpå försvinna iväg från mig. Det var en tid av tumult och kaos som följde i spanjorernas fotspår. Vår civilisation utplånades och de flesta gudar föll med imperiet. Länge funderade jag över min egen existens, varför jag överlevt när så många andra förintats. Vem var jag? Varför hade jag skapats? Jag tror att jag är en aspekt av offerknivarnas gud, Itzli, men säker kan jag inte vara. Huvudsaken var att prästerskapets fanatism varit så stor att jag manifesterades i den värld jag fortfarande lever i.

Efter många omvägar och förvirrande snedsteg kom jag till Europa och Spanien. Jag var ännu inte säker på mig själv och årtiondena flöt förbi i passivt iakttagande. Ju längre åren gick ju mer lärde jag mig, både om mig själv och om den värld jag kommit till. Min förmåga att infiltrera och dominera en människas sinne var förstås känd sedan tidigare, men hela tiden förfinade jag konsten. Kunskapen om mig själv verkade också ge resultat fysiskt. Jag blev starkare och skarpare, det hjärta av obsidian jag välsignats med har också raffinerats.

Under sexton- och sjuttonhundratalen greps jag av en olust och en vilja att röra på mig. Mitt gamla syfte var sedan länge borta och förlegat i denna nya värld. Jag slaktade min väg genom Europa och kände hur det var att leva på många olika håll och på många olika sätt. Jag ville leva i världen som alla andra, förstå vad som drev dem till att skapa sådana som mig själv. Århundraden av sökande har inte gjort mig klokare eller fört mig närmare sanningen. Under artonhundratalet besökte jag otaliga kolonier och smakade kryddan av världens många folk, men tröttnade snabbt. Vid nittonhundratalets början återvände jag till Europa.

Mitt leverne blev alltmer riskfyllt, vilket till slut slog tillbaka mot mig. Jag bestämde mig för att återvända till mitt hemland i nuvarande Mexico, men expeditionen förolyckades av ett jordskred nära en dittills oupptäckt utgrävning av en sexhundra år gammal stad. Jag har alltid haft förmåga att locka människor till mig, men den här gången var det förgäves. Ingen fanns i närheten. Trettiotvå år senare hittades jag av en annan expedition och kunde åter röra mig fritt i världen. Bortsett från en rad utsvävningar i massakrer av det värsta slaget under första världskriget, levde jag ett stillsamt liv.

Verklig mening med tillvaron fick jag mot slutet av förra århundradet, när Internet gjorde det möjligt för människor och gudar att ha en anonym identitet. Mina kontakter med människor hade i de allra flesta fall varit sporadiska och moderna kontrollsystem gjorde det inte lätt att få någon kontinuitet i tillvaron. Allting ändrades i och med att nätet blev alltmer populärt. Idag är jag en av de mest välkända kodtrollkonstnärerna i världen, fruktad av många företag. Detta har också gjort mig rik och min tillvaro på nätet har skänkt mig den kontinuitet som jag alltid strävat efter.

Tags: ,