Joe Haldeman – The Forever War

Titel: The Forever War
Författare: Joe Haldeman
Utgivningsår: 1975
Recenserad: 2006-12-08
Status:
N/A

Joe Haldeman har lyckats med en rätt intressant sak. Han har vunnit två Hugo Award med 23 år mellan dem. Den första är The Forever War och den andra, passande nog, The Forever Peace. Det är tufft att skriva två böcker med dessa titlar och lyckas få pris för båda.

Boken handlar om ett extremt långt och utdraget krig mot en okänd och utomjordisk fiende. Avstånden som är inblandade, gör att relativistiska hastigheter är ett måste, varför soldaters subjektiva uppfattning av kriget blir extremt konstig. Även om det går några månader mellan varje operation, kan det ha gått åtskilliga hundra år hemma. Jag finner detta ett intressant koncept som extrapoleras även till andra områden.

The Forever War är ett slags antites till Starship Troopers av Robert Heinlein och är ganska lik sin föregångare till uppbyggnad och innehåll. Båda handlar om krig och träning inför detta. Haldeman presenterar dock en negativ bild av kring som något meningslöst och oförståeligt, speciellt för en enskild soldat. Detta kontrasterar till Starship Troopers som av många uppfattas som promilitär.

Problemet med böcker som ska ingjuta en känsla av meningslöshet är att boken i sig ofta blir meningslös innan man greppar poängen. På det sättet är The Forever War ganska lik processen. I huvuddelen av boken tycker jag att det är riktigt vidrigt dåligt, men så mot slutet svänger det över och författaren lyckas klämma in en bra poäng som på något sätt gör det dåliga i början till en liten grop som gör att resten flyger högre, så att säga.

Problemet med The Forever War är att gropen är för djup och att jag som läsare inte riktigt orkar fram till kanten av hoppet. Med en tredjedel kvar tyckte jag att boken var riktigt dålig, men mot slutet blev det aningen bättre och jag är beredd att ge den två och en halv snigel. Kanske uppfattades bokne mycket annorlunda strax efter Vietnamkriget, men jag kan inte säga att jag fick ut så mycket av att läsa den.

Tags: , , , ,

  1. Magnus’s avatar

    Jag diggade The Forever War skarpt. Jag tycker inte att den nödvändigtvis är knuten till Vietnamnkriget — den kan lika mycket handla om irakkriget idag. Och hopplösheten du beskriver upplevde jag aldrig som ett problem. Jag blev snarare imponerad av den.

    Förresten, har du läst uppföljaren Forever Free? Den är så usel att till och med djuren skrattar åt den.

    Reply

  2. Olle Linge’s avatar

    Naturligtvis behöver man inte läsa den så, men det är rätt tydligt att det är menat så. Angående uppföljaren finns det ju en länk till den precis ovanför din kommentar. :) Generellt verkar ju folk gilla den, annars skulle den aldrig vunnit Hugo Award. Jag tyckte den var betydligt bättre, men fortfarande inte jättebra. Här har du en länk:

    http://www.snigel.nu/?p=856

    Reply