Terry Pratchett – Carpe Jugulum

Titel: Carpe Jugulum
Författare: Terry Pratchett
Utgivningsår: 1998
Recenserad: 2006-12-12
Status:
N/A

Snart finns det inget mer att säga om Terry Pratchett. Det här är den 28:e boken jag recenserar som är författad av honom och det känns som om jag borde uttömt det vettiga jag eventuellt har att tycka om hans författarskap. Visst, en bok är inte den andra lik, men saker såsom stil, språk och dylikt känns överflödigt att än en gång kommentera. Jag summerar det hela med att jag tycker att han är en bra författare och att han har ett språk som passar mig mycket bra.

Med det sagt, måste jag ändå säga att jag verkligen inte gillar Carpe Jugulum och att det utan att egentligen tveka är den sämsta boken han skrivit. Humorn är mossig och känns igen från andra böcker, häxorna har aldrig fallit mig i smaken och berättelsen känns splittrad och osammanhängande. Tanken är att det ska vara en berättelse om en skock vampyrer som får för sig att ta över Lancre och häxorna sätter sig på tvären, men det hela kraschar någonstans halvvägs och blir bara skräp.

Det värsta är att allting som är bra i den här boken finns i andra böcker skrivna av Pratchett. Hela grejen med vampyrer är både bättre och mer framstående i till exempel The Fifth Elephant. Jag rekommenderar inte den här till någon. Läs gärna Pratchett, men läs någon bra bok istället.

Tags: , , ,

  1. thark’s avatar

    Är det opopulärt att säga att de bästa Discworld-böckerna var de i början, Colour of Magic fram till Sourcery eller så—OK, jag erkänner, jag gillar Rincewind och varken häxorna eller vakterna klickade nånsin riktigt—och att humorn bara blev mer och mer tjatig allt eftersom?

    Tror förvisso att just Carpe Jugulum var den som fick mig att till slut tröttna på serien och inte läsa fler, vilket eventuellt borde antyda att jag instämmer i ditt omdöme, förutom att jag inte kommer ihåg ett smack av boken. :-)

    Reply

  2. Snigel’s avatar

    Ja, jag är ju en av de där stollarna som tycker att Pratchett faktiskt inte upprepar sig så mycket. I den här boken gör han dock det, för en gångs skull. Jag gillar också Rincewind väldigt mycket och gillar således de första böckerna också. Dock är stadsvakten mina klara favoriter, speciellt Feet of Clay. Pyramids är dock den jag brukar rekommendera till folk, för den är förmodligen den jag gillar mest och dessutom är den fristående.

    Reply