Graham Greene – Our Man in Havana

Titel: Our Man in Havana
Författare: Graham Greene
Utgivningsår: 1958
Recenserad: 2007-02-02
Status:
N/A

Graham Greene har jag hört talas om flera gånger och också fått rekommenderad, men det här är den första boken jag läser av honom. Our Man in Havana handlar om en brittisk medborgare, bosatt i Kubas huvudstad Havana. Han heter Wormhold och säljer dammsugare, men de inkomster detta inbringar, räcker inte riktigt för att försörja hans bortskämda dotter. Därför nappar han på erbjudandet att arbeta som spion för brittiska underrättelsetjänsten MI6. Han är dock egentligen inte en spion i hjärtat, utan istället för att rekrytera verkliga agenter, skicka autentiska rapporter om Kubas ekonomi eller meddela London om rykten om militär verksamhet, hittar han istället på alltihop.

Naturligtvis kompliceras det hela ytterligare när London bedömer att han nu blivit en så viktig person i deras underrättelsenätverk att han förtjänar fler personer som kan hjälpa honom med kryptering och kontorsarbetar. När Beatrice anländer från London, börjar han få svårt att dölja att allting han någonsin skickat bara är lögner och påhitt.

Graham Greene är en av de där författarna som klarar av att skriva extremt bra utan att strössla med krångliga ord. Faktum är att språket i den här boken är alldeles fantastiskt och jag skulle kunna läsa den bara för att bli imponerad hur ett så pass enkelt språkbruk kan bli så effektfullt. Författaren lyckas måla upp karaktärer, miljö och intrig på ett nästintill felfritt sätt, så där som jag själv bara kan drömma om att skriva.

Our Man in Havana är en välsammanhållen bok där ingenting spretar och ingenting är onödigt. Redan från start tyckte jag att intrigen verkade intressant, men jag kan garantera att det fortsätter att utvecklas och bli bättre och bättre ändå till sista sidan. Karaktärerna som befinner sig i detta smått surrealistiska drama är också mästerliga. Förutom Wormhold själv är jag mycket förtjust i hans tyske vän, Dr. Hasselbacher. Båda är trovärdiga människoporträtt utan att för den sakens skull vara tråkiga. De gör mänskliga misstag utan att berättelsen förstörs. Det går verkligen att leva sig in i deras situation. Samtidigt är boken och karaktärerna roliga, vilket gör att större delen av boken avnjuts med ett leende på läpparna.

Som om allt detta inte vore nog, behandlar Greene också allvarliga teman i boken. En mycket tydlig fråga som lyfts är vilka som egentligen är de onda i ett krig som kalla kriget? Är det kanske så att det är schackspelarna som sitter i sina varma och komfortabla kontor i respektive huvudstad och flyttar och avgör livet för sina agenter som om de vore bönder som enkelt kan offras i det strategiska spelet? Många delar av boken kan helt klart ses som satir och träffäskert förlöjligande av underrättelsetjänster och deras avhumaniseringen av den lilla människan.

Det torde vara tämligen uppenbart att jag gillar den här boken. På senare tid har det nästan blivit inflation på bra böcker, men i så fall beror det på att jag haft tur och läst bra böcker. Our Man in Havana är helt klart en av de bättre böcker jag läst och jag kommer utan tvekan att läsa mer av författaren inom kort. Innan dess har jag dock en hel del kurslitteratur att plöja (varav Macbeth kommer upp inom några dagar), så vi får tillsammans med spänning invänta nästa Graham Greene-upplevelse.

Tags: , ,