Dan Simmons – Hyperion

Titel: Hyperion
Författare: Dan Simmons
Utgivningsår: 1989
Recenserad: 2007-02-11
Status:
N/A

Hyperion av Dan Simmons har jag fått rekommenderad flera gånger, men ändå visste jag ingenting alls om innehållet när jag började. Boken bygger löst på The Canterbury Tales av Geoffrey Chaucer. I båda fallen är det fråga om en pilgrimsfärd där resenärerna turas om att berätta historier för att fördriva tiden. Fokus i Hyperion ligger på berättelserna och de personer som de är centrerade kring. Det är mycket fascinerande att se hur personerna växer och får djup mellan varje berättelse.

Hyperions styrka ligger i att berättelserna är riktigt bra och originella. Även pilgrimsfärden till planeten Hyperion är intressant, men samtidigt väldigt svår att sammanfatta. Alla personer har någon anledning att besöka The Time Tombs, en plats där tiden är förvriden och anomalier är vanliga. Där finns också ett tempel upprättat till The Shrike, en underlig entitet med okänt syfte, kanske sänd från framtiden via The Time Tombs för att uppnå någonting åt en framtida organisation.

Det tråkiga är att bara den första delen av ovanstående stycke stämmer helt. Den andra delen (den om pilgrimsfärden och dess mål) har visserligen hög potential, men avslutas inte alls i den här boken. Jag är lite allergisk mot den här typen av konstruktioner. Ska det vara serir så ska i alla fall första boken vara något avslutat och som man kan känna att man läst något komplett. Den känslan har jag verkligen inte av Hyperion, men det mildras lite av att jag förmodligen kommer att vilja läsa den andra delen också.

En del av Hyperion är jag för obildad för att kunna uppskatta. Det vimlar av litterära referenser. Referensen till The Canterbury Tales upptäckte jag, men jag har ju inte läst originalet så det säger mig inte så mycket. Utöver det refereras det mycket till poeter (Hyperion är en dikt skriven av John Keats och har förmodligen väldigt mycket med den här romanen att göra). Det fick mig att bli än mer sugen på att börja läsa mer klassisk litteratur, så det är något som bör dyka upp här inom en inte alltför snar framtid (kanske har ni redan märkt att jag läst betydligt fler klassiker än tidigare).

Sammanfattningsvis är Hyperion riktigt bra, men om Simmons hade avslutat boken på ungefär samma sidor hade den kunnat vara en fullträff. Som det är nu är den smått antiklimaktisk och det sänker betyget en del. Intressanta berättelser, bra språk och kreativa idéer motiverar ändå ett bra betyg. Fyra sniglar till Hyperion.

Tags: , , , , ,

  1. Caroline’s avatar

    Heter det “antiklimatisk”?

    Reply

  2. Snigel’s avatar

    Jag hade tänkt skriva “antiklimaktisk”, men jag tror att Word rättade om det åt mig. Ordet står inte i SAOL och jag kan inte hitta det på något vettigt ställe. Jag ändrar dock om det till det jag hade tänkt skriva :) Hur ligger det till egentligen?

    Reply

  3. Caroline’s avatar

    “Klimaktisk” låter ju mer rätt i alla fall, men hur vet man när det inte finns i SAOL? Kanske en generell språkregel? Jag inbillar mig att ord som slutar på X brukar bli -ktisk, men jag kan inte komma på några bra exempel.

    Reply

  4. Svante’s avatar

    Ja, det heter “antiklimaktisk”, även om jag inte kan hitta några bevis att luta mig på för tillfället. :)

    Reply

  5. Martin Ackerfors’s avatar

    Den här artikeln är första träff om man googlar på “antiklimaktisk” (vilket jag gjorde för att jag var osäker på vad det hette)…

    Reply

  6. Svante’s avatar

    Och googlar man “antiklimatisk” får man en massa norrmän. Då är det väl klart att vi har mer rätt? :D

    Reply