Battlestar Galactica – Season 1

Titel: Battlestar Galactica – Season 1
Regi: Glen A. Larson
Manus: Glen A. Larson
År: 2003-2004
Recenserad: 2007-02-20

Mitt förhållande till science fiction på film har alltid varit splittrat och motsägelsefullt. Jag är förstås ett stort fan av genren, men samtidigt förknippar jag dess serier med någon form av hjärndöd underhållningsaction som inte alls passar mig. Det har kort och gott gjort alldeles för mycket kass science fiction film för att jag ska vara entydigt positiv. Därför är det väldigt roligt att se en serie som Battlestar Galactica, där skaparna lyckats fånga flera av de bra aspekterna av genren. Serien är inte riktigt perfekt, men den kommer ändå ganska nära. Låt oss titta närmare på varför.

Det första som är bra med Battlestar Galactica är handlingsutvecklingen och intrigen. Grundtanken är ganska enkel: Mänskligheten (i vår galax, men inte på jorden) har skapat maskiner, vilka så småningom gjorde uppror och utkämpade ett krig med sina skapare. Resultatet blev en överenskommelse där maskinerna (kallade Cylons) lämnar människorna i fred – för en tid. I början av serien återvänder de och pulveriserar större delen av civilisationen. En handfull skepp och några få tusental överlevare sätter kurs mot den okända rymden för att undkomma förintelsen. Det fina med berättelsen som sådan är att den är ganska varierad och väl sammanhängande, trots att avsnitten ändå känns avslutade. Det är alltså fråga om ett lyckat fall av en balansering som många serier misslyckas kapitalt med.

Det andra storslagna med Battlestar Galactica är presentationen av äventyret. Nu menar jag egentligen allting som har med själva filmningen att göra, men det är svårt att förklara utan att ha tillgång till exempel. Jag kan sätta fingret på två tekniker som använts flitigt och som tillsammans blir riktigt bra. En mjuk, skakig, handkameraaktig stil används på många actionscener, blandat med en för serien typisk hoppig zoomning. Det låter kaotiskt, vilket det också bitvis är, men det bidrar bara till att göra helhetsintrycket ännu bättre. Serien använder sig också av element som är totalt orealistiska, men narrativt väldigt snygga, vilket är ett plus i min bok.

Den tredje punkten är nog den som gör att Battlestar Galactica är värd ett så pass högt betyg som den ändå får. Det handlar om besättningen och interaktionen däri. Flera av karaktärerna är inte bara välspelade, utan också intressanta i sig själva. Starbuck är en klar favorit, kanske för att hon påminner så mycket om en av mina karaktärer i Antioch. Det är hos besättningen vi hittar det verkliga sammanhanget i serien, för även om varje avsnitt i viss mån kan vara fristående från de tidigare, blir den intrikata väven av relationer allt mer fängslande.

Ändå är inte första säsongen helt perfekt. Det känns hela tiden som om den bakomliggande sanningen om intrigen är häftig, men samtidigt är den så pass vag att den också skulle kunna vara dålig eller än värre: inte finnas alls. Nu tror jag ändå att serien är tillräckligt genomtänkt för att visa sig bra i slutet, men jag tycker att de varit alltför restriktiva med att få handlingen att kännas riktigt meningsfull. Detta är inte speciellt allvarligt, men det gör ändå att serien inte en riktig femma en så länge. Kommande säsonger kan nog bli det, förutsatt att de fortsätter i samma anda och dessutom avslöjar mer av en häftig intrig.

En liten kommentar kan också krävas om pilotavsnitten (som jag inkluderar i första säsongen av praktiska skäl): De är inte vidare bra jämfört med resten av serien. Det är väldigt synd, eftersom de ändå är nödvändiga för att få serien att komma igång. Så egentligen vill jag bara säga att serien blir bra mycket bättre än pilotavsnitten. Man skulle kunna säga att det som är bra där blir betydligt bättre, men förstås är själva grunden ändå densamma så om början verkligen inte passar alls gör nog inte resten av serien det heller.

Sammanfattningsvis får dock den första säsongen nöja sig med fyra och en halv singel. Med det vill jag också säga att det är den bästa serie jag har sett hittills och att den har potential att bli ännu bättre. Det är få serier som kan fånga mitt intresse så pass mycket att jag orkar se hela säsonger av dem, men Battlestar Galactica har gör det med råge.

Tags: , , ,

  1. Anders M.L.’s avatar

    So say we all. Klart trevlig serie, även om mysticismen känns lite väl påträngande ibland (lite intressant att du inte nämnde det).

    Starbuck är en klar favorit, kanske för att hon påminner så mycket om en av mina karaktärer i Antioch. Det är hos besättningen vi hittar det verkliga sammanhanget i serien, för även om varje avsnitt i viss mån kan vara fristående från de tidigare, blir den intrikata väven av relationer allt mer fängslande.

    Vänta bara… Och håll koll på Dr Baltar (och hans interaktioner med interna och externa nr 6).

    Serien använder sig också av element som är totalt orealistiska
    FTL-drive?

    Reply

  2. Snigel’s avatar

    Mysticism och SF är ju bara häftigt :) Jag skulle i så fall kommenterat det som något positivt. Det jag kan tycka är att saker och ting är lite väl mystiska, men det är ju en annan femma.

    Baltar är förstås en annan favorit. Jag kan tycka att det blir lite mycket privatinteraktion för honom ibland, men hans agerande gentemot övriga besättningen är ju lysande. Bra skådis också.

    Med orealistiska element menade jag narrativa sådana (presidentens drömmar, parallella handlingar där de olika aktörerna verkligen inte borde kunna vara synkade och så vidare), men detta är ju som sagt något positivt!

    Jag ser fram emot nästa säsong i alla fall, speciellt som Johan sagt att den är minst lika bra.

    Reply

  3. thark’s avatar

    Vad kan man säga mer än–medhåll! BSG är snorigt bra, om än lite ojämn, och andra säsong var vad jag minns än bättre.

    Trean har jag däremot tyckt varit lite ojämn, en del riktigt bra avsnitt men den har inte riktigt hållit intressent genomgående. (Så till pass att jag inte orkat bry mig om att se årets utkomna avsnitt än.)

    Reply