Charles Dickens – Hard Times

Titel: Hard Times
Författare: Charles Dickens
Utgivningsår: 1854
Recenserad: 2007-03-14
Status: I bokhyllan

Jag närmar mig Charles Dickens med försiktiga steg. På avstånd verkar han vara en av de där realistiska författarna vars huvudsyfte är att porträttera det orättvisa och gärna smutsiga samhälle de lever i. Kanske är det också därför de är i ihågkomna och inte för att böckerna i sig är något att hurra för. När jag kommit lite närmare, upptäcker jag dock att Hard Times är mer än läsvärd och har mer att erbjuda än vad som först verkade vara fallet.

Boken handlar om många saker och utbildning är en av dem. Mr. Gradgrind utbildar sina barn efter mottot att fakta är allt och att fantasi och förundran ska fördrivas från världen. Han driver dem hårt i denna skola och genom boken får vi följa vilka effekter det har. Boken är uppdelad i tre delar, där man kan säga att den första handlar om själva systemet, den andra om hur det utvecklas hos barnen och den sista vilka konsekvenser det får.

Förutom Gradgrinds barn Louisa och Tom, får vi även följa den arrogante överklassmannen Mr. Bounderby, arbetaren Blackpool och många andra. Alla karaktärerna fyller en väldigt tydlig funktion både i berättelsen och i berättelsens tema, vilket gör att boken känns sammanhängande och meningsfull. Vissa av dem är också beskrivna med yttersta sarkasm, vilket författaren många gånger hanterar på ett underhållande sätt.

Även om jag blev väldigt positivt överraskad av den här boken, kan jag inte säga att jag ändrat min grundsyn; jag gillar fortfarande inte realistiska böcker med den här tonen. Dock är Dickens så pass skicklig på att skildra karaktärerna att det blir underhållande i vilket fall. Temat utbildning och skola känns också relevant och de saker han ställer upp för att attackera känns relevant även idag, även kanske inte samma extrema grad som på Dickens tid. Det finns också en sak som verkligen stör mig i den här boken och det är dialekten Blackpools dialog är skriven med. Den går visserligen att förstå, men det tar kanske tio gånger så lång tid att läsa som resten. Den minimala poäng författaren vinner i stämning och känsla på att göra detta, förlorar han hundrafalt av att jag som läsare störs rejält i min läsning.

Sammanfattningsvis är alltså boken klart godkänd och en positiv överraskning. Det är förstås långt ifrån den bästa bok jag läst, men den ligger bra till på topplistan över liknande böcker. Det är också den kortaste boken av Dickens, så jag skulle kunna tänka mig att rekommendera den här till er som vill kika lite närmare på hans författarskap. För er andra finns det mycket annat ni borde spana in istället.

Tags: ,