Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Hand-stand-still

Hand-stand-still

I have suspected it for some time, but today I managed make it absolutely clear that I have reached a standstill regarding my hand walking. For those of you who are unfamiliar with my wild ambitions, my goal is to walk a hundred metres on my hands. Before I left Sweden, my record was somewhat above sixty metres, which meant that I still had a long way to go. Now, two months later, I have only added five metres to my record, and in the past month, nothing at all. Today, I tried one last time, after having rested for almost a week. In three attempts, I walked 52, 59 and 54 metres respectively. Not very impressive.

Why a standstill? There might be many factors working against me in my quest for a hundred metres on my hands. So far, I have been able to think of three things which are different in Taiwan compared to Sweden. Of course, none of these may be the real reason for my failure; perhaps there is something wrong with my method, but I do not think so.

Firstly, the climate here is very different from that in Sweden. Not only is it hotter, but it is also much more humid. I am not certain how much this affects physical capacity, but I am pretty sure it is a contributing factor. Even if I practise late at night, the humidity is often above 80 % and the temperature has seldom been below 25 C. I do not feel very tired by this, but I suspect it still affects me in some degree.

Secondly, since the weather is not very suitable for physical workout, I try to practise in the evening when the temperature is endurable. As with the humidity and heat, I am not sure how this affects output, but if there is an effect, it is certainly negative. I usually practice before midnight, which probably is too late. In Sweden, I seldom practised after ten o’clock in the evening.

Thirdly, the food here is different. In Sweden, I knew very well what I ate, and was fairly certain I consumed all the nutrients I need in a day. Since I cannot cook my own food here, I have to rely on restaurants and small grocery shops, which are not very good if I am looking for a wholesome and nutritious diet. The worst thing is probably that I have totally lost control of the situation. The only way to know if I eat too much or too little is by weighing myself once every week. So far, the weight is stable, but that does not mean that the diet is balanced. If this was the only factor, I would immediately conclude that I am undernourished in some way, but since the situation is more complex than that, I am not so sure.

The problem is that I do not enjoy the hand walking at all. I have always liked to challenge myself, but standing still for months is not my idea of having a good time. Change is required. The first item mentioned above can be changed, but only with the coming of winter and cooler weather; perhaps that will allow me to reach my goal. The second item is a function of the first, and is thus also dependent on time. The third one remains difficult, but I could make an effort to make sure that I get the nutrients I need. It will be tricky, but I suppose it can be done.

All of the proposed solutions require time, however, and since I do not intend sit on my hands and wait (I prefer standing on them), I will change my focus to something else. If I cannot increase my capability to walk long distances, I will instead try to practise something for which skill is essential. Three things come to mind: hand walking in stairs, hand balancing on one hand and free handstand push-ups. I know I have the basic strength to do these exercises, but I am still not very proficient in any of them. Since there is an upcoming monthly report in just ten days, I will try to figure out something until then. In the meantime, I could well use some cheering on and encouraging words. This goal is perhaps more important to me than I realised at first, because right now it feels really bad.

Tags:

  1. Svante’s avatar

    Jag tycker det ser klart mer imponerande ut att balansera på en hand än gå långa sträckor på händer. Dito fristående pushups, tror jag. Så satsa på något av dem.

    Du vet, det är inget fel med att misslyckas ibland, även om man inte bör ta det för vana. Det kan hända den bäste. :)

    Reply

  2. Olle Linge’s avatar

    Ah, vi får se vad jag kan göra. Jag kan nog hålla med om att alla de tre är mer imponerande än att gå långt, vilket nog främst beror på att folk inte förstår vad det innebär. Inte för att folk förstår vad det innebär att göra någon av de tre heller, men det ser i alla fall svårt ut. :)

    Reply

  3. walium’s avatar

    Gissa hur många meter jag kan gå på mina händer och hur detta värde har förändrats den senaste månaden. Några ledtrådar: det är ett ensiffrigt tal som innehåller en nolla…

    Jag förstår mig inte på dig Olle, hur kan du oroa för en sådan här sak när du klarat så många andra, svårare, utmaningar utan någon synbar ansträngning?

    Handstående pushups verkar annars vara ett bra alternativ.

    Reply

  4. Olle Linge’s avatar

    Walium: Ah, men jag har aldrig avstannat i utvecklingen så. Naturligtvis tvivlar jag inte på att jag kommer att klara det förr eller senare, men det här är nog första gången jag byter mål för att det är för svårt. Dock ser jag fram emot de andra tre övningarna, så det gör inte så mycket. Idag är jag klad hest igen, som vanligt. :)

    Reply

  5. Svante’s avatar

    Det är bra att du inte är emo hest särskilt länge i taget, i alla fall. Jag försöker vara likadan själv, och det går väl sådär.

    Reply

  6. Peter’s avatar

    Tjena Olle!

    Äsch, du liksom jag vet att all träning når platåer hela tiden. Jag kan gladeligen meddela dig att jag idag tränade på 90 kg i fristående knäböj för första gången i mitt liv efter att kört på 80 i ungefär ett år. Så kör hårt för det kommer att lossna. Däremot tror jag att både simningen och hand-push-ups är jäkligt bra aktiviteter för att bygga på styrkan och aktivera muskler du inte använder i samma utsträckning genom att bara stå och gå på händerna. Ju starkare du blir desto längre borde du komma innan du får syrebrist i musklerna. Dessutom är ökad muskelmassa oftast bara till en fördel, du kan öka över 100% i kapacitet i en övningen, men att lägga på sig mer än två-tre kilo i ren muskelmassa per år hör till någonting väldigt ovanligt (för en elitidrottare).

    Kul att läsa och att höra att du lever. Skriv fler Taiwan rapporter och glöm inte att gå ut och festa, inte heller att ta många fina bilder. Jag tror hårt på att den Olle som återvänder från Orienten kommer vara en Chinese über chiefu! Elin hälsar så gott. Kram, Peter.

    Ps. Nu är den svenska köldhösten här med sina bästa snärtvindar och duggregn. Alla Sniglar har gått i ide eller emigrerat mot Sydostasien.

    Reply

  7. Olle Linge’s avatar

    Hej Peter!

    Väldigt kul att höra från dig; det var verkligen inte igår. Vad pysslar du med när du inte gör fristående knäböj då? Jag kör också lite gym här, och det är just knäböj och sedan en hel del chin-ups (försöker sikta långsiktigt mot enarms-chin).

    Jag vet förstås att det når platåer, men det här är faktiskt den största jag stött på hittills, måste jag säga. Framförallt handlar det om att det inte är vvidare kul om man inte utvecklas. Förhoppningsvis ger de andra övningarna en hel del styrka och balans som kan vara bra att ha när jag återupptar gåendet senare.

    Jag ska försöka bli Chinese über chiefu, men jag vet inte riktigt hur lång tid det tar. :) Just nu trivs jag dock jätttebra och allt annat går bra utom just handgåendet, så jag är mycket nöjd.

    Kjamiz!

    Hej Svante igen!

    Jag var inte direkt emo, jag var mest lite frustrerad. Eftersom allt annat går så bra är det svårt att vara emo. Visst, hade allt gått mig emot så… äh, men det gör det inte. :) Vad är du emo över då?

    Reply

  8. Martin’s avatar

    Nu kanske jag drar en slutsats som är något förhastad gällande dig och ditt tidigare mål, men jag vet hur det var när jag satte upp min 101-lista. De punkter som handlade om att göra något en viss mängd eller en viss tid var ganska godtyckligt vilken mängd det skulle vara. Detta medförde förstås att jag klarade vissa punkter galant medan andra inte alls. Var 100 meter handgång taget ur luften kan ju det vara en fjärde anledning.

    Reply

  9. Olle Linge’s avatar

    Martin: Ja, jag förstår och håller med. 100 meter var helt taget ur luften och det var först efter mer än ett halvårs tränande som jag insåg hur svårt det faktiskt var (om jag nu insett det helt än, det vet jag inte). Som ett tecken på hur godtyckligt det är kan jag meddela att originalmålet vat att gå runt kvarteret (eller motsvarande längd) och eftersom jag bodde på Parkgatan då så är det nästan 400 meter! Det hade varit komplett omöjligt att klara, tror jag.

    Reply

  10. Svante’s avatar

    Anledningen till att man tycker att de stillastående grejerna är mer imponerande är ju att man kan greppa dem på en gång, medan det krävs en längre tid för att man ska kunna se någon gå på händer runt kvarteret. :) Ungefär. Det är flashigare att göra något som är svårt och omedelbart än något som kräver enormt mycket uthålligare.

    Det är ju ganska uppenbart, dock. :)

    Reply

  11. ingrid’s avatar

    Jag tycker att det är bra att du tar en paus med handgåendet om du just nu känner att det inte går framåt och att det inte känns så kul. Som sagt, man ska lägga tiden på sådant som gör en klad. Och vi vill hellre ha en klad olle än en trött och ledsen Olle som kan gå hundra meter på händer, tro mig.

    Jag förstår att det känns trist, att du kanske blir besviken på dig själv, och att detta antagligen mest handlar om just din egen syn på dig själv. Därför spelar det antagligen ingen roll att jag säger det, men jag tycker om dig precis lika mkt oavsett hur långt du kan gå på händer.

    Många kramar (klappar och havre)!
    Ingrid

    Reply

  12. Olle Linge’s avatar

    Svante: Jo, det är sant. Jag ska se vad jag kan åstadkomma. :)

    ingrid: Hej! Jo, jag hoppas att du tycker om mig i alla fall, men jag tror att din analys av situationen stämmer förhållandevis väl. Just har jag inga problem alls med att lägga om träningen (rent mentalt, alltså), så det känns bra. Jag ska skriva något om 101-listan snart. Jag har ju nedprioriterat nästan allt på den, men det betyder inte att jag inte kommer att göra grejerna förr eller senare. Kram!

    Reply