Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Alan Moore

Alan Moore

You are currently browsing articles tagged Alan Moore.



Title: The League of Extraordinary Gentlemen
Author: Alan Moore
Artist: Kevin O’Neill
Year: 1999

Facing serious problems at the turn of the 19th century, the British government assembles a diverse group of people to serve the interest of the crown. The characters are Mina Murray (from Bram Stoker’s Dracula), Alan Quartermain (from H. Rider Haggard’s King Solomon’s Mines), Dr. Jekyll/Mr. Hyde (from Robert Louis Stevenson’s The Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde), the Invisible Man (from H.G. Wells’ novel with the same name) and Captain Nemo (from various works by Jules Verne). Together, they form The League of Extraordinary gentlemen to fight Fu Manchu (Sax Rohmer’s The Mystery of Dr. Fu Manchu).

The principal idea of using mysterious figures of Victorian fiction to create a unique setting is absolutely brilliant and I fell in love almost immediately. Not only do I like the Victorian era as such, but I happen to be interested in fantastic fiction from that time as well. I have a weakness for weird technology and this is certainly well-used throughout the story. Moore also uses a number of secondary characters, many of them from other famous authors of Victorian fiction (Sir Arthur Conan Doyle, for instance).

However, a comic book needs more than a brilliant idea to succeed, so let me turn to the actual performance of Alan Moore and Kevin O’Neill, which is sadly not matching the eminence of the core concept. The former has done an adequate job in creating the intrigue, which is by no means marvellous in any way, but works just fine. The same goes for Kevin O’Neill; I cannot say that I am awestruck by his technique, but it works.

By way of conclusion, I have to say that this comic book could have been truly extraordinary, but since neither author nor artist excels, the end result is a bit disappointing. I still think it a good read, but the potential of the idea greatly surpasses the actual product.

Tags: , ,

Watchmen

Titel: Watchmen
Författare: Alan Moore
Tecknare: Dave Gibbons
Utgivningsår: 1987-1988
Recenserad: 2006-11-27
Status: N/A

Under det senaste halvåret eller så har jag försökt inventera lite i serievärlden, provat på olika verk och olika författare för att antingen kunna avfärda mediet eller ta det till mig på allvar. Projektet har visat sig givande, om inte annat för att det fick mig att till slut läsa The Sandman. Nu har jag läst ut Watchmen (samlingsvolymen), som tyvärr inte passar mig alls.

Till att börja med är utklädning och superhjältar inte alls min grej. Det sistnämnda är ganska sällsynt i Watchmen, i alla fall om man menar sådana med superkrafter av något slag. Istället fokuserar berättelsen på relativt vanliga människor och visar upp en mer nyanserad bild av livet som utklädd äventyrare. Värden är vår egen, men med en del signifikanta förändringar: Tredje världskriget håller på att bryta ut mellan öst och väst.

Berättartekniken är väl egentligen det enda som gör den här serien värd att läsa. Det är snyggt upplagt och genomfört och skulle om resten höll samma mått, motivera ett mycket högt betyg. Nu placerar sig dock övriga delar av serien långt under, kanske mest för att jag är totalt ointresserad av superhjältar. Jag kan tänka mig att detta är en häftig ny vinkel, där man monterar ned och undersöker arketyper från andra serier på ett intressant sätt. Handlingen i sig är medelmåttig, men knappast dålig. Här och var finns prosa insprängt som bidrar till att fördjupa läsarens relation till framförallt olika huvudkaraktärer.

Efter det här bakslaget tänker jag förstås inte ge upp läsandet av serier. Jag har flera vänner som är belästa på ämnet och som förmodligen kan gräva fram något jag gillar. Det tar förstås en stund att pejla in smak och jag får helt enkelt hoppas att det går bättre nästa gång.

Tags: , ,