Battlestar Galactica

You are currently browsing articles tagged Battlestar Galactica.



Title: Battlestar Galactica – Season 2 and 3
Directed by: Various
Written by: Various
Year: 2005-2007

As you might have noticed, I seldom watch movies, not because I dislike it per se, but rather because it takes up too much high-quality time I usually have better uses for. Needless to say, TV series are even rarer than films, which is the reason why I waited around three years before continuing watching Battlestar Galactica, even though I really liked the first season.

I have watched season two and three over a long period of time, so reviewing them together makes a lot more sense than breaking them up. I also think the contents are quite similar in nature which means that most of what I want to say about one of the seasons also applies to the other.

In my first review, I said that there are three main reasons for liking Battlestar Galactica: plot, presentation and characters. Today, I have a somewhat different opinion. The overall plot is adequate, but it’s not a factor that makes the series stand out. The presentation (as in directing, props, effects, etc.) is very good, but doesn’t feel like anything special after watching a couple of seasons (this is probably a bit unfair since I think most other similar series are inferior in this regard).

So, if these points are no longer relevant, how come that I still like the series? Mostly because of the third reason I brought up in the original review: the characters. I don’t simply mean that they are well-made and expertly enacted, but they are well-integrated into the plot and each other, which creates something which feels very real and interesting. I’m especially fond of the second in command, Colonel Tigh, who turns out to be a lot more complex than he seemed at first glance in season 1. Starbuck remains a favourite, but others are catching up.

(Spoiler warning issued for this paragraph!) Regarding the plot, things start getting really interesting at once as Tigh assumes command of the Galactica and as he crumbles underneath the pressure of responsibility. Later, when the Pegasus arrives, the situation is further complicated, but I think this part could have been made a lot more scary than it turned out to be. There are too many obvious answers what’s right and wrong; more grey scales and moral dilemmas would have been easy to create.

(Spoiler warning issued for this paragraph!) With the settlement of New Caprica, a well-deserved break from life in the fleet gives the series a new impetus. I was growing quite bored withe monster-of-the-week episode and this changed things to the better. Still, I would like to have had more coherence between the episodes, because some of them just feel completely useless, advancing neither character, story or any of the major themes.

To sum things up, some of the things I initially liked with the series are still there, but they are no longer as prominent as they once were, perhaps because I’ve grown used to them. Other things remain as strong as before and keeps on developing. I’m not sure how the plot will turn out in the end, but it has still a potential to be great. I give the second and third season four snails, which is promising for the fourth and last episode, but is still a downgrade from the first.

Update: Why are the posters to all the seasons so extremely bad? I don’t know if gender roles were an intentional focus of the creators of the series, but I think Battlestar Galactica features more strong and interesting female characters than a couple of other science fiction series put together. So, why make these horrific posters?

Tags: , ,

Titel: Battlestar Galactica – Season 1
Regi: Glen A. Larson
Manus: Glen A. Larson
År: 2003-2004
Recenserad: 2007-02-20

Mitt förhållande till science fiction på film har alltid varit splittrat och motsägelsefullt. Jag är förstås ett stort fan av genren, men samtidigt förknippar jag dess serier med någon form av hjärndöd underhållningsaction som inte alls passar mig. Det har kort och gott gjort alldeles för mycket kass science fiction film för att jag ska vara entydigt positiv. Därför är det väldigt roligt att se en serie som Battlestar Galactica, där skaparna lyckats fånga flera av de bra aspekterna av genren. Serien är inte riktigt perfekt, men den kommer ändå ganska nära. Låt oss titta närmare på varför.

Det första som är bra med Battlestar Galactica är handlingsutvecklingen och intrigen. Grundtanken är ganska enkel: Mänskligheten (i vår galax, men inte på jorden) har skapat maskiner, vilka så småningom gjorde uppror och utkämpade ett krig med sina skapare. Resultatet blev en överenskommelse där maskinerna (kallade Cylons) lämnar människorna i fred – för en tid. I början av serien återvänder de och pulveriserar större delen av civilisationen. En handfull skepp och några få tusental överlevare sätter kurs mot den okända rymden för att undkomma förintelsen. Det fina med berättelsen som sådan är att den är ganska varierad och väl sammanhängande, trots att avsnitten ändå känns avslutade. Det är alltså fråga om ett lyckat fall av en balansering som många serier misslyckas kapitalt med.

Det andra storslagna med Battlestar Galactica är presentationen av äventyret. Nu menar jag egentligen allting som har med själva filmningen att göra, men det är svårt att förklara utan att ha tillgång till exempel. Jag kan sätta fingret på två tekniker som använts flitigt och som tillsammans blir riktigt bra. En mjuk, skakig, handkameraaktig stil används på många actionscener, blandat med en för serien typisk hoppig zoomning. Det låter kaotiskt, vilket det också bitvis är, men det bidrar bara till att göra helhetsintrycket ännu bättre. Serien använder sig också av element som är totalt orealistiska, men narrativt väldigt snygga, vilket är ett plus i min bok.

Den tredje punkten är nog den som gör att Battlestar Galactica är värd ett så pass högt betyg som den ändå får. Det handlar om besättningen och interaktionen däri. Flera av karaktärerna är inte bara välspelade, utan också intressanta i sig själva. Starbuck är en klar favorit, kanske för att hon påminner så mycket om en av mina karaktärer i Antioch. Det är hos besättningen vi hittar det verkliga sammanhanget i serien, för även om varje avsnitt i viss mån kan vara fristående från de tidigare, blir den intrikata väven av relationer allt mer fängslande.

Ändå är inte första säsongen helt perfekt. Det känns hela tiden som om den bakomliggande sanningen om intrigen är häftig, men samtidigt är den så pass vag att den också skulle kunna vara dålig eller än värre: inte finnas alls. Nu tror jag ändå att serien är tillräckligt genomtänkt för att visa sig bra i slutet, men jag tycker att de varit alltför restriktiva med att få handlingen att kännas riktigt meningsfull. Detta är inte speciellt allvarligt, men det gör ändå att serien inte en riktig femma en så länge. Kommande säsonger kan nog bli det, förutsatt att de fortsätter i samma anda och dessutom avslöjar mer av en häftig intrig.

En liten kommentar kan också krävas om pilotavsnitten (som jag inkluderar i första säsongen av praktiska skäl): De är inte vidare bra jämfört med resten av serien. Det är väldigt synd, eftersom de ändå är nödvändiga för att få serien att komma igång. Så egentligen vill jag bara säga att serien blir bra mycket bättre än pilotavsnitten. Man skulle kunna säga att det som är bra där blir betydligt bättre, men förstås är själva grunden ändå densamma så om början verkligen inte passar alls gör nog inte resten av serien det heller.

Sammanfattningsvis får dock den första säsongen nöja sig med fyra och en halv singel. Med det vill jag också säga att det är den bästa serie jag har sett hittills och att den har potential att bli ännu bättre. Det är få serier som kan fånga mitt intresse så pass mycket att jag orkar se hela säsonger av dem, men Battlestar Galactica har gör det med råge.

Tags: , , ,