Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Chuck Palahniuk

Chuck Palahniuk

You are currently browsing articles tagged Chuck Palahniuk.

Choke



Title: Choke
Directed by:
Clark Gregg
Written by:
Clark Gregg, Chuck Palahniuk
Year: 2008

This time around I got the chronology right, because I read the novel Choke by Chuck Palahniuk before I watched the adaptation (I watched Fight Club before I read it). Obviously, this means that my impressions of this film are heavily biased by what I thought of the book and what I knew to expect of the film. For now, let it suffice to say that I think the adaptation is quite good and that most things i said about the novel holds true for Clark Gregg as well. This is what I said about the story before:

Choke is a highly unusual story in many ways, not only because the main character, Victor Mancini, is a sex addict who prowls recovery programs in order to find inspiration and sex partners, but also because it’s written by Chuck Palahniuk. No other author would, or indeed could, create a story around a person like Victor, about how he tries to keep his sick mother alive (though he doesn’t want to cure her; that would mean that he lost the feeling that he was needed), about how his equally deranged friend Denny collects rocks for no apparent purpose and how he fakes choking on food in several posh restaurant every evening so as to live off the generous donation of the people who save him and now feel responsible for his life. But Chuck Palahniuk can.

Turning this into something for the screen of course entails some trimming of the edges, which is in most cases good. Most of the bizarre content the author loaded the book with is either toned down or removed completely; but the director still manages to keep the feeling of the novel, something I consider a feat. However, there are some aspects of the adaptation I don’t quite understand or like. What about the rock collecting and subsequent building? In the novel, this has a purpose and is the key ingredient in Victor’s ultimate downfall, but in the film it’s simply an appendix without a clear purpose. Also, this leads to an ending which is completely at odds with the novel.

Apart from that, though, this is quite a good film, mostly because of Palahniuk original, but of course also because of the director and actors, who, for the most part, plays there roles excellently and lends credibility to an otherwise rather unbelievable story. I give the same grade to the film as I did the novel, because even though many things that were exaggerated in the novel are now gone, some good things also went down the drain, notably some things which fundamentally change the story. Four snails is good, but I think this film had potential for more.

Tags: ,

Title: Choke
Author: Chuck Palahniuk
Year: 2001

The most remarkable thing about Chuck Palahniuk is that he has managed to write a book which I consider to be among the best I’ve ever read, at the same time as that book has been turned into a film I also consider among the best I’ve ever watched. Of course, I talk about Fight Club. After that, I have read two other works by the same author (Diary and Stranger than Fiction), and although none of them have been as great as that first book I read, vestiges of that ingenuity have still been present. Picking up Choke, I certainly didn’t expect to find a masterpiece such as Fight Club, but I did certainly expect to find traces of that greatness.

Choke is a highly unusual story in many ways, not only because the main character, Victor Mancini, is a sex addict who prowls recovery programs in order to find inspiration and sex partners, but also because it’s written by Chuck Palahniuk. No other author would, or indeed could, create a story around a person like Victor, about how he tries to keep his sick mother alive (though he doesn’t want to cure her; that would mean that he lost the feeling that he was needed), about how his equally deranged friend Denny collects rocks for no apparent purpose and how he fakes choking on food in several posh restaurant every evening so as to live off the generous donation of the people who save him and now feel responsible for his life. But Chuck Palahniuk can.

It is a miracle that this novel is so interesting and so hard to stop reading as it is, and it is entirely due to Palahniuk’s anarchic and unchained imagination and language. He follows few norms and breaks taboos everywhere he can. Most of the time, his style his highly effective and sometimes even beautiful. However, sometimes he overdoes it, reiterating a key phrase just a few times too often. Also, I think that, on the whole, there is too many weird characters, to much bizarre sex and just about nothing normal to cling to. This would have been okay if the weirdness was varied, but at times I find it repetitive and dull. Still, all things taken into account, I find this book highly entertaining, thought-provoking and skillfully written. However, this is a book I am sure that most people would regard as too weird and too deviant, so I hesitate to recommend it, even though I will give it four snails.

Tags:

Fight Club

Titel: Fight Club
Regi: David Fincher
Manus: Chuck Palahniuk, Jim Uhls
År: 1999
Recenserad: 2006-11-13

Det är nu många år sedan jag såg filmen första gången, och ungefär två år sedan jag läste boken. Igår såg jag filmen igen och det är dags att skriva några rader om den. Som vanligt är det svårt att skriva recensioner om filmer de flesta sett, men jag ska ändå se om jag kan förmedla varför jag tycker att detta är en av de bästa filmer jag sett.

I handlingens centrum står en man som likt de flesta av oss är låsta vid ett sätt att leva, vid sitt arbete och vid samhällets struktur och normer. När hans lägenhet sprängs i luften, vänder han sig till Tyler Durden, som för alltid förändrar hans liv. Filmen för honom genom en hisnande karaktärs- och handlingsutveckling som han själv, minst av alla, vet var den kommer att sluta.

Filmen följer boken nästan till punkt och pricka. Det finns vissa effekter som är omöjliga att föra över till filmduken, men det finns också gott om nya innovationer i filmen som skulle ha varit lika svårt att överföra till skriven text. Jag tycker att känslan och stämningen i boken visar sig i filmen på ett mästerligt sätt; det kan vara fråga om den bästa filmatiseringen jag sett också (där en film är så trogen en bok som möjligt, alltså).

Att filmen är nästintill perfekt genomförd av alla deltagare är egentligen inte poängen, även om det förstå gör att det blir fem superstarka sniglar istället för fem vanliga. Jag tycker istället det viktigaste med Fight Club är innehållet och sättet det verbalt förmedlas. Berättarrösten är i princip hämtad rakt ifrån boken och presenterar berättelsen på det bästa språk jag någonsin sett.

Fight Club väcker också en hel del tankar hos mig som läsare/tittare. Frågorna som tas upp är relevanta för alla, men samtidigt mycket svåra och obekväma. Jag tycker att det är synd att våldet har blivit det som många hakar upp sig på i filmen, då det bara är en aspekt och ett uttryck för någonting mycket djupare. Det är väl kanske föga förvånande att de ytliga och iögonfallande delarna tilltalar så många, men det gör det inte mindre sant.

För mig personligen kan jag koppla Fight Club till liknande tankegångar inom buddhism och daoism. Konceptet att släppa kontrollen och inte längre klamra sig fast vid vad man uppfattar som stabilt är kanske det tydligaste exemplet. Eller som Alan Watts uttryckte det: När vi föddes sparkades vi ut för en klippa med alla andra människor och flera klippblock. Vi kan visserligen klamra oss fast vid dem, men det hindrar oss inte från att krossas till döds när vi når marken.

Det vore intressant att skriva mer om detta, men det får bli en annan gång. För den här recensionens skull nöjer jag mig med att konstatera att Fight Club har allting en bra film ska ha och förtjänar betygskalans högsta omdöme utan minsta tvekan, men med mycket eftertanke. Gillar du film, titta på den här omgående. Gillar du böcker, läs boken. Är du som jag, gör både och.

Tags: , ,

Titel: Diary a Novel
Författare: Chuck Palahniuk
Utgivningsår: 2003
Recenserad: 2006-03-14
Status: N/A

Diary a Novel är en berättelse om Misty Wilmot, medelålders kvinna som utforskar sina talanger som konstnär. Hittills i livet har hon misslyckats med detta och till slut hamnat på Waytansea Island och bor där med sin dotter. Maken är född på ön, men ligger nu i koma sedan en olycka. Centrala teman för boken är dels de rika från fastlandet som invaderar idyllen på ön och dels sambandet mellan smärta och att bli en bra konstnär. Förutom det handlar boken väldigt mycket Misty som person.

Jag gillar Palahniuk skarpt, vilket de som varit med ett tag vet om (Fight Club är ett bra exempel) och den här boken gör mig inte besviken. Stilen är välbekant och så otroligt bra att det är svårt att beskriva den. Hans sätt att skildra vardagen är så otroligt träffande, utan krusiduller och med ett språk som är det bästa jag sett på mycket länge. Boken brister lite på innehållet, då jag inte riktigt tycker att det är en fullträff. Dock är intrigen och handlingen väl genomtänkta och fungerar utmärkt. Det här är ett mästerverk i att skriva genomtänkt och snyggt. Läs. Nu.

Tags: ,

Titel: Stranger Than Fiction
Författare: Chuck Palahniuk
Utgivningsår: 2004
Recenserad: 2006-01-22
Status: N/A

Fight Club är en av de bästa böcker jag har läst, mest beroende på att den är fenomenalt bra skriven. Naturligtvis blir förväntningarna på allt annat från samma författare skyhöga, vilket både kan vara bra och dåligt. Med en positiv inställning tror jag att man kan uppskatta böcker mer. Å andra sidan finns risken att man blir besviken. Stranger Than Fiction lyckades lite med båda två.

Boken består av ganska många noveller, alla byggda på sanna historier. Vissa är från författarens eget perspektiv och andra är berättelser han hört i olika sammanhang. Innehållet varierar extremt mycket. Personligen gillade jag mest de noveller då han faktiskt kommenterade något direkt, till exempel författande som yrke. Jag måste säga att jag inte var vidare förtjust i majoriteten av de andra, även om där fanns guldkorn.

Stilen är klockren, vilket är hela nöjet med att läsa boken. Hade författaren haltat bara det lilla minsta hade boken förtjänat en ensam snigel och jag hade aldrig rekommenderat den till någon, kanske hade jag aldrig läst klart den. Men den är bra skriven, vilket motiverar tre sniglar. Jag är ändå ganska besviken; jag hade förväntat mig mer. Å andra sidan vet jag att han kan och jag läser gärna mer av Chuck Palahniuk i framtiden.

Tags: , ,

Titel: Fight Club
Författare: Chuck Palahniuk
År: 1996
Recenserad: 2006-11-13

Det här är en bok jag velat läsa länge, sedan jag fick reda på att Fight Club byggde på en bok. För några år sedan besökte jag en kompis som hade boken och hann då läsa en bit i början och fastnade. Efter det försvann boken ur min värld fram tills för någon vecka sedan.

I handlingens centrum står en man som likt de flesta av oss är låsta vid ett sätt att leva, vid sitt arbete och vid samhällets struktur och normer. När hans lägenhet sprängs i luften, vänder han sig till Tyler Durden, som för alltid förändrar hans liv. Författaren för honom genom en hisnande karaktärs- och handlingsutveckling som han själv, minst av alla, vet var den kommer att sluta.

Att boken är nästintill perfekt skriven är inte poängen, även om det förstå gör att det blir fem superstarka sniglar istället för fem vanliga. Jag tycker istället det viktigaste med Fight Club är innehållet och sättet det förmedlas.

Fight Club väcker en hel del tankar hos mig som läsare. Frågorna som tas upp är relevanta för alla, men samtidigt mycket svåra och obekväma. Jag tycker att det är synd att våldet har blivit det som många hakar upp sig på, då det bara är en aspekt och ett uttryck för någonting mycket djupare. Det är väl kanske föga förvånande att de ytliga och iögonfallande delarna tilltalar så många, men det gör det inte mindre sant.

För mig personligen kan jag koppla Fight Club till liknande tankegångar inom buddhism och daoism. Konceptet att släppa kontrollen och inte längre klamra sig fast vid vad man uppfattar som stabilt är kanske det tydligaste exemplet. Eller som Alan Watts uttryckte det: När vi föddes sparkades vi ut för en klippa med alla andra människor och flera klippblock. Vi kan visserligen klamra oss fast vid dem, men det hindrar oss inte från att krossas till döds när vi når marken.

Det vore intressant att skriva mer om detta, men det får bli en annan gång. För den här recensionens skull nöjer jag mig med att konstatera att Fight Club har allting en bra bok ska ha och förtjänar betygskalans högsta omdöme utan minsta tvekan, men med mycket eftertanke. Gillar du böcker, läs denna omedelbart. Gillar du film, se filmen. Är du som jag, gör både och.

Tags: ,