Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · David Fincher

David Fincher

You are currently browsing articles tagged David Fincher.

Se7en



Title: Se7en
Directed by:
David Fincher
Written by:
Andrew Kevin Walker
Year: 1995

I really like films or books with strong themes borrowed from exterior sources, literary or otherwise, so it should come as no surprise that I’m interested in a film focusing on a man being inspired by the seven deadly sins to find exquisite ways to kill his victims. Because of this structure, the opening half of the story is quite predictable, with detective Somerset (Morgan Freeman) about to retire, and his replacement Mills (Brad Pitt) investigating one crime scene after another. The murderer’s modus operandi indicates a twisted genius, so the real question is of course not what is going to happen, but how..

This film is pretty good, but for once, I’ll start this part of the review with what I don’t like: the beginning is too long and even though the ending is good, it doesn’t quite compensate for a slow start. The theme and the creativity involved in the first few murder cases are interesting enough to keep my interest about halfway through this section of the movie, but after that, when I know what to expect from each scene, Se7en is simply an average detective movie (a genre I don’t fancy). Sure, the directing and acting is good, but the overall impression here is still average, far from brilliant.

This changes towards the end, though. It is only natural to speculate how the film will end, because the viewer knows which deadly sins are still left to play with and what the circumstances are like. Still, I didn’t manage to figure it out ahead of time and the ending is really quite good.

Conclusively, this is a film which has everything, but still manages to slow down too much in the middle to be truly great. The four snails I have decided to give it are a credit to the directing, story and acting, but Se7en still contains too much averageness to go beyond this.

Tags: ,

Fight Club

Titel: Fight Club
Regi: David Fincher
Manus: Chuck Palahniuk, Jim Uhls
År: 1999
Recenserad: 2006-11-13

Det är nu många år sedan jag såg filmen första gången, och ungefär två år sedan jag läste boken. Igår såg jag filmen igen och det är dags att skriva några rader om den. Som vanligt är det svårt att skriva recensioner om filmer de flesta sett, men jag ska ändå se om jag kan förmedla varför jag tycker att detta är en av de bästa filmer jag sett.

I handlingens centrum står en man som likt de flesta av oss är låsta vid ett sätt att leva, vid sitt arbete och vid samhällets struktur och normer. När hans lägenhet sprängs i luften, vänder han sig till Tyler Durden, som för alltid förändrar hans liv. Filmen för honom genom en hisnande karaktärs- och handlingsutveckling som han själv, minst av alla, vet var den kommer att sluta.

Filmen följer boken nästan till punkt och pricka. Det finns vissa effekter som är omöjliga att föra över till filmduken, men det finns också gott om nya innovationer i filmen som skulle ha varit lika svårt att överföra till skriven text. Jag tycker att känslan och stämningen i boken visar sig i filmen på ett mästerligt sätt; det kan vara fråga om den bästa filmatiseringen jag sett också (där en film är så trogen en bok som möjligt, alltså).

Att filmen är nästintill perfekt genomförd av alla deltagare är egentligen inte poängen, även om det förstå gör att det blir fem superstarka sniglar istället för fem vanliga. Jag tycker istället det viktigaste med Fight Club är innehållet och sättet det verbalt förmedlas. Berättarrösten är i princip hämtad rakt ifrån boken och presenterar berättelsen på det bästa språk jag någonsin sett.

Fight Club väcker också en hel del tankar hos mig som läsare/tittare. Frågorna som tas upp är relevanta för alla, men samtidigt mycket svåra och obekväma. Jag tycker att det är synd att våldet har blivit det som många hakar upp sig på i filmen, då det bara är en aspekt och ett uttryck för någonting mycket djupare. Det är väl kanske föga förvånande att de ytliga och iögonfallande delarna tilltalar så många, men det gör det inte mindre sant.

För mig personligen kan jag koppla Fight Club till liknande tankegångar inom buddhism och daoism. Konceptet att släppa kontrollen och inte längre klamra sig fast vid vad man uppfattar som stabilt är kanske det tydligaste exemplet. Eller som Alan Watts uttryckte det: När vi föddes sparkades vi ut för en klippa med alla andra människor och flera klippblock. Vi kan visserligen klamra oss fast vid dem, men det hindrar oss inte från att krossas till döds när vi når marken.

Det vore intressant att skriva mer om detta, men det får bli en annan gång. För den här recensionens skull nöjer jag mig med att konstatera att Fight Club har allting en bra film ska ha och förtjänar betygskalans högsta omdöme utan minsta tvekan, men med mycket eftertanke. Gillar du film, titta på den här omgående. Gillar du böcker, läs boken. Är du som jag, gör både och.

Tags: , ,