Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Douglas Adams

Douglas Adams

You are currently browsing articles tagged Douglas Adams.

Titel: The Long Dark Tea Time of the Soul
Författare: Douglas Adams
Utgivningsår: 1988
Recenserad: 2006-02-08
Status: N/A

Dirk Gentlys äventyr fortsätter. Det är dock fråga om en relativt fristående uppföljare till Dirk Gently’s Holistic Detective Agency och även om det förmodligen blir lite lättare att begripa om man läser dem i rätt ordning, spelar det egentligen ingen större roll.

Dirk själv delar huvudrollsinnehavandet med Kate, en ung kvinna från USA som inte riktigt är tillfreds med sin tillvaro. Speciellt inte den här dagen. Hon ska åka till Norge för att hälsa på en man, men allting arbetar mot henne. När hon äntligen kommer fram till flygplatsen, blockeras check-in disken av en stor blond man som varken har biljett, pass eller pengar, men ändå hävdar att han ska med. När hon är vid medvetandet nästa gång, vaknar hon upp på ett sjukhus…

På det hela taget är boken lik sin föregångare. Den är mindre originell eftersom den ena karaktären redan är känd och handlingen inte är radikalt annorlunda. Jag vill dock hävda att boken är bättre sammanhållen och att den är mer genomtänkt på det viset.

Är den bra då? Mjo, den är läsvärd, men jag tycker gott man kan nöja sig med boken innan. Den har vad den här har och den gör det lite bättre. Läs den om du är Adams-fanatiker, men i annat fall ta gärna en titt på Dirk Gently’s Holistic Detective Agency.

Tags: , ,

Titel: Dirk Gently’s Holistic Detective Agency
Författare: Douglas Adams
Utgivningsår: 1987
Recenserad: 2006-01-25
Status: N/A

En elektrisk munk slutar fungera som den ska. En soffa har fastnat i ett trapphus och är omöjlig att få bort, faktum är att den inte ens kan ha kommit dit i första rummet. En man dör, men ändå inte. En gammal proffessor utför trolleritrick som inte är så barnsliga. Och så Coleridge och Bach… Hur hänger det ihop? Det är inte säkert att du får svar genom att läsa boken, men Adams gör ett bra försök.

Berättarstilen känns igen från The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy, vilket förstås är något positivt. Jag har alltid gillat Adams för hans sätt att berätta, inte för det att han faktiskt berättar. Så också i det här fallet. Det är kul med en ny berättelse av Adams (till skillnad från att läsa om THHGTG, alltså).

Man kan nästan säga att Ford Prefect är med i boken. Dirk Gently själv är väldigt lik honom till sättet och jag kan egentligen inte peka på något som skiljer dem åt. Nu gör det ingenting, eftersom miljön är radikalt annorlunda. Handlingen lämnar lite att önska, men är helt okej. Adams har gjort ett bra jobb, men det bleknar i jämförelse med de bästa delarna av THHGTG, vilket var att vänta. Ett klart godkänt till Drik Gently och hans holistiska detektivbyrå i alla fall.

Tags: , ,

Titel: The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy
Regi: Garth Jennings
Manus: Douglas Adams
År: 2005
Recenserad: 2005-09-22

Jag vill börja med att redogöra kort för min relation till Hitchhiker’s. Både BBC-serien och böckerna har tilltalat mig otroligt mycket och jag har konsumerat dem oändligt många gånger på olika sätt. Det jag framförallt uppskattar med Adams är språket idérikedomen. Han är mycket lik Terry Pratchett i sitt sätt att jonglera med engelskan och är en klar favorit när det gäller att skriva bra och roligt.

Att tro att en film blir på något sätt lik boken är ren idioti. Det är alltid omöjligt att lyckas med detta och det är inte ens önskvärt. Många verkar tro att böckerna är det enda rätta, det heliga upphöjda. En del vet inte ens om att Adams själv har skrivit många olika versioner av berättelsen. Mot bakgrund av detta ser jag alltså filmen som ytterligare en version av en favorithistoria.

Som sådan var den helt klart godkänd. Det var en hel del nytt, kanske hälften eller så. Alla uppläsningar från guiden görs ordagrant från den tryckta boken, men har piffats upp med fina animeringar av olika slag. Givetvis måste Arthur och Trillian få ihop det, men det är trots allt bio vi pratar om så det var nästan givet på förhand.

Skådespelarinsatserna är helt klart över förväntning. Jag gillade inte han som spelade Arthur vidare mycket, men Trillian, Ford och Zaphod fungerar mycket bra. Miljöerna upplevde jag mycket varierat. En del var dåligt gjorda och kulissartade, andra mycket snyggt gjorda. Det som sänker omdömet är dels detta och dels bristande handling.

En del av det nya var riktigt bra, men jag måste säga att det mesta som var bra kom från boken. Filmen misslyckades därför med att tillföra en extra dimension till berättelsen. Insatsen är dock helt klart godkänd och jag kan mycket väl tänka mig att se om filmen igen någon gång, den har sina ljuspunkter. Böckerna har de flesta läst, så de rekommenderar jag inte. Däremot tycker jag verkligen att ni ska lyssna på BBC-serien, för den rockar.

Tags: , , , ,

Svartmålen 2004

Jaha, var ska man börja då? Från början blir bra. Jag kastade i mig lite mat och lyckades att precis missa bussen jag planerade att ta in till stan, för att där kunna byta buss för färden vidare till Motala och studentfirande. Väl där hittade jag Carin och Can och vi gick glatt på bussen. När vi hade satt oss till rätta, kom det en man med en TV och vi kände oss tvungna att upplåta platserna för att han skulle få rum med den. Sagt och gjort flyttade vi oss alltså till mitten av bussen (där man inte ser ett skit ut).

Vi pratade om det ena och det andra, resan tar ungefär en timme. Då hör vi plötsligt chauffören säga: “Rimforsa nästa.” Jag tittar på Can. Can tittar tillbaka. Sade han verkligen Rimforsa? Jo… det gjorde han. Jag ställer mig upp och tittar ut. Det står faktiskt Rimforsa på skylten. Rimforsa ligger 44 kilometer söder om Linköping. Det vill säga ungefär lika långt som det är till Motala, fast åt fel håll. Efter att ha skrattat en kvart åt det, går jag fram till busschauffören och frågar hur ofta bussarna går åt andra hållet, tillbaka till Linköping. “Ja, eftersom det är fredagskväll, går de ganska ofta.” Vi hoppar av så snabbt vi kan för att inte åka ännu längre åt fel håll.

Klockan är 19:40. Vi tittar på tidtabellen. Nästa buss går… hm.. 21:50. Svartmålen står det på skylten och vi skymtar ett bostadshus mellan träden, men annars är det bara skog. Det finns visserligen en järnväg och en 90-väg, men det gjorde inte saken så värst mycket bättre. Jaha, två timmar och tio minuter tills bussen går, vad göra?

Högläsning av Liftarens Guide till Galaxen förstås! Carin hade lite överlevnadsdaim och tillsammans med boken överlevde vi ett mindre åskväder, den långa vänta och också en del regn. Det var faktiskt inte så otrevligt som det låter, även om det förstås var väldigt tråkigt att vi inte kom iväg till Motala som planerat och missade att fira Niklas på den stora dagen.

5 timmar efter att vi klev på bussen är vi tillbaka i stan och sätter oss och tröstäter kebab på Kebabbaren. Vi går hem till mig och spelar lite TV-spel och läser lite mer. Nu ska vi sova.

Tags: , , ,

Towel Day

Jaa… idag är det Towel Day, för att minnas en av de största och bästa författarna jag känner till, nämligen Douglas Adams. Han dog på dagen för tre år sedan och det är någon form av minnesdag idag. Själv minns jag honom rätt mycket oftare än en gång om året och jag fäster mig inte så mycket vid just den här dagen. Jag fortsätter funderandet på en recension på Hitchhikers Guide, men det lär dröja, för den måste bli bra om jag ska få ner allting jag tycker om den.

Har tränat idag, det var väldigt roligt. Kom igenom hela långformen spegelvänt och hakade mig bara på några få ställen. Vi tränade också lite spjut mot sabel och det är alltid roligt att träna applikationer med vapen. Vi hann också med lite moving step-träning och det gick sämre. Det känns som om jag bara vinner på att jag har bra balans, väger en del samt är stark och snabb. Någon teknik är det inte frågan om, förutom enklare bensvep eller höftkast. Det är verkligen någon jag borde jobba på. Nu: mot sängen!

Tags:

Newer entries »