Titel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Författare: J.K. Rowling
Utgivningsår: 2000
Recenserad: 2006-01-30
Status: N/A
Ska jag börja med det positiva eller det negativa? Jag tar det i den ordningen det kommer i boken. I så fall ska jag börja med att säga att den här boken är fruktansvärd. Inte fruktansvärt bra eller fruktansvärt spännande, utan bara fruktansvärd. Till att börja med är den ett par hundra sidor för lång. Jag övervägde allvarligt att sluta läsa boken och det händer nästan aldrig när jag läser böcker (jag kan inte minnas någon gång).
Det händer ingenting! Allting är bekant, ingenting är nytt. Och ingenting har någon bäring på något annat i berättelsen, förutom en del lösa trådar som knyts ihop senare. Poängen är boken hade klarat sig bra om man bara hade klippt bort två hundra sidor någonstans i mitten. Det är ett otroligt dåligt betyg.
Den blir dock bättre mot slutet, så det var värt att läsa klart den i alla fall, men jag hade aldrig i livet börjat läsa den om jag vetat vad jag stod inför. Jag vill till och med mena på att slutet är bland det bästa i serien hittills. Helhetsintrycket är dock fortfarande katastrofalt. Detta är den sista Harry Potter-boken jag läser: jag har fått nog. Om jag vill veta vad som händer får jag se på film istället, det går fortare och jag slipper utdraget lidande.
Jag ska också passa på att säga något om serien som helhet (ja, eller de fyra första böckerna i alla fall). Till att börja med har jag svårt att förstå var all hysteri kommer ifrån. Första boken var riktigt bra, men därefter går det åt skogen. Trean var också bra, men jag kan inte för mitt liv förstå hur den kan kassera in fullt betyg överallt. En elitistisk del av mig själv säger att de som sätter de betygen läser en bok var tionde år och blir överväldigad när något är lite utöver det vanliga.
Att Harry Potter passar för barn är jag också tveksam till. Låt mig förklara. Jag tror att barn gillar Harry Potter, eftersom han i mångt och mycket är exakt som barn vill vara eller har det som de vill ha det. Alla äter godis hela tiden, de bryter mot regler och lagar lagom mycket, men blir ändå förlåtna efteråt. I praktiken ser jag ingen direkt skillnad mellan Malfoy och Harry. Både är onda, småsinta och omogna.
Böckerna är också extremt polariserade, vilket barnböcker brukar vara. Det är något jag själv avskyr som pesten. Det finns undantag, vilket egentligen är stor del av nöjet med Harry Potter för min del. Det finns “ondingar” som kanske inte är så onda (Snape) och “godingar” som inte verkar vara direkt goda (“Mad Eye” Moody, som nu officiellt koras till bästa karaktären i böckerna).
Min rekommendation? Läs första boken, den är riktigt bra. Håller du med mig om första boken, läs andra också. Håller du med mig om den också (den sög), lägg ned läsandet och välj något annat, det är inte värt att fortsätta. Håller du inte med mig om tvåan och gillar den också, ignorera mig och läs vidare.
