Titel: Blue Mars
Författare: Kim Stanley Robinson
Utgivningsår: 1996
Recenserad: 2006-07-11
Status: N/A

Blue Mars är, till sist, den avslutande delen i Kim Stanley Robinsons trilogi om Mars och livet på den röda planeten. Genom serien har vi fått följa hur Mars utvecklats från en stenig ökenvärld till plats med en biosfär tillräcklig för både människor och djur. Vi har också fått följa debatten mellan olika fraktioner och vad dessa tycker om tillvaron. Relationen mellan jorden och Mars har också varit viktig, likt många andra komplexa politiska samband av olika slag. Var bok har innehållit sina konflikter som tillsammans utgör en helhet.

Jag ska börja med att prata om det som är bra med trilogin. Framförallt är det en trovärdig och sansad berättelse som känns verklig utan att för den sakens skull bli helt befriad från engagemang och fantasi. Ibland går det till överdrift åt realismhållet, men det är inte så ofta som man kanske kan tro. Karaktärerna och deras inbördes relationer är också något som stärker böckerna, framförallt i de senare två. Detta är en del av trovärdigheten. De många delarna har olika huvudpersoner, vilket ger oss ett mångfacetterat perspektiv på utvecklingen.

Precis som jag har antytt i de tidigare recensionerna av Red Mars och Green Mars, är helheten alldeles för omfattande. Dryga 2000 sidor för för det här innehållet är för mycket, speciellt när det är periodvis tungt. Det finns ett engelskt ord som sammanfattar trilogin ganska bra och det är “verbose”. Det betyder ungefär detaljerad, ordrik och utförlig. Det är exakt vad dessa böcker är. Gillar man författare som skriver på det här sättet är förmodligen Mars-trilogin en riktig guldgruva (för missförstå mig inte nu, boken är mycket bra skriven). För mig som inte har så mycket till övers för den stilen, blir det ett mer måttfullt betyg. Jag ger Blue Mars och hela serien tre och en halv snigel.

Titel: Green Mars
Författare: Kim Stanley Robinson
Utgivningsår: 1993
Recenserad: 2006-07-03
Status: N/A

Då var det dags för bok nummer två i Kim Stanley Robinsons trilogi om Mars. Enligt många är del två och tre bättre än den första, vilket också är resultatet om man ser till vilka av dem som fick Hugo Award (del två och tre). Egentligen förstår jag inte varför folk tycker att det är så stor skillnad på den här och boken innan. Den fortsätter på ett ungefär där den förra slutade och maler på i samma stil och tempo som tidigare.

Eftersom vi nu kommit lite längre framåt i tiden, blir det dock aningen mer intressant eftersom författaren har större frihet att hitta på saker. Det är dock fortfarande på ett synnerligen trovärdigt sätt. Vill man läsa om utomjordingar och häftiga rymdskepp, bör man leta vidare. Att terraforma (finns det något ord för detta på svenska?) planeten är fortfarande centrum också i den här boken, på samma sätt som der relaterade politiken också är det.

Boken är dock, precis som sin föregångare, alldeles för lång. Den är visserligen lite mer spännande och lite mer exotisk. Å andra sidan är det katastrof att det ska krävas så många sidor för att förmedla innehållet, så jag tycker inte att det motiverar ett bättre betyg än förra gången. Tre och en halv snigel igen, alltså.