Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 22 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 50 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Animated


You are currently browsing articles tagged Animated.

Translated title: Ponyo on the Cliff by the Sea
Original title:
Gake no Ue no Ponyo
Directed by: Hayao Miyazaki
Written by:
Hayao Miyazaki
Year: 2008

This is the tenth film I’ve seen directed or written by Hayao Miyazaki and from my earlier experiences, it’s obvious that the man is a genius. Sometimes, he directs his talent and skill in precisely the right direction and masterpieces such as Spirited Away, My Neighbour Totoro and Nausica of the Valley of the Wind are the result. However, everything he touches doesn’t automatically turn into gold, but he has still produced a number of films which would have been utterly boring if somebody else had made them (I’m thinking of Kiki’s Delivery Service, for instance). Unfortunately, Ponyo on the Cliff by the Sea, Miyazaki’s most recent film, firmly places in the latter category:It’s a nice film, but only because Miyazaki has made it.

The story focuses on a goldfish or mermaid named Ponyo, who desires to become human. Her father is busy countering the damage the humans wreak on the oceans and Ponyo manages to escape and make her way to the boy Susuke, who immediately takes fancy to the cute goldfish. Ponyo can transform herself into human form, but to become truly human, she and Susuke must together overcome a number of challenges facing them after the seas flood and all but the highest hills are submerged under the ocean.

As is the case with the other Miyazaki movies of this kind, Ponyo on the Cliff by the Sea is cute, but fails to be so utterly adorable that it’s impossible to dislike. Totoro got away with only being cute, but such an achievement is far away here. The story is moderately interesting, but lacks the sparkling genius Miyazaki has shown proof of earlier. It contains too few cool ideas and too many children running around.

I hesitated quite a while before giving this film below three snails. It didn’t feel like I a waste of time, but it’s still a big disappointment. There are some really buried in there, but they are too few and not good enough to make up for the general averageness of this film. I’m very sorry to say so, but this is the first time this Miyazaki has disappointed me.

Tags: ,


Title: Coraline
Directed by:
Henry Selick
Written by:
Henry Selick, Neil Gaiman
Year: 2009

Watching film adaptations of beloved books is of course dangerous, because most people, including me, are a least a little bit afraid that the director will desecrate the original concept and replace the imagined world with something defined, specific and boring. Even though I haven’t yet watched the adaptation of Neil Gaiman’s Stardust, I’ve had the pleasure to enjoy his imagination projected onto the silver screen before, in the form of Mirrormask. Even though Henry Selick didn’t do as good a job as Dave McKean, Coraline was still above my expectations.

The story is quite simple: A young girl, Coraline, moves with her parents to an odd old house in the middle of nowhere, with few but strange neighbours: a weird boy and his even weirder cat, the crazy acrobat Mr. Bobinsky, and the senile ladies Miss Spink and Miss. Forcible dreaming their way to past glories on the stage. Coraline soon finds a hidden passage which leads to a mirror version of reality called the Other World, where her Other Mother and her Other Father are awfully nice to her and do whatever they can to make her stay. However, all that glitters isn’t gold.

There are quite a few changes from the book, but most of them I accept without a moments hesitation (although I must say it’s a pity the mice were almost completely left out, their song is probably one of my favourite parts in the novel). In fact, the film starts out exceptionally well and it felt like a possible jackpot was on the way. The introduction of the setting, the characters and the first impressions are simply stunning. However, the story and the film deteriorates towards the end, especially when the plot boils down to the computer game syndrome of finding the yellow, red and blue key card to open the doors leading up to the final boss. Not very Gaimanesque and not very interesting at all, frankly.

What about the directing and the technique, then? Coraline is animated in a way I really like. The director makes use of this fact a lot and manage to convey the same feeling I had when I read the book, at least for the first part. In Coraline, I discover a lot of very small but effective tricks and techniques which add to the overall atmosphere, which could be said to be the source of both the book’s and the film’s greatness.

Still, all things added up, the book is better, mostly because of the plot in the latter half of the film. If it would have ended on the same note as it started, this film would have been wonderful, perhaps even more wonderful than the book. As it is now, it’s still very good, but leaves the feeling that it could have been done better. Four snails to Coraline.

Tags: , ,

Porco Rosso

Title: Porco Rosso
Directed by:
Hayao Miyazaki
Written by:
Hayao Miyazaki
Year: 1992

The first few films I watched by Hayao Miyazaki were pure magic. He presented a world I had never dreamed of; in his films, he took me with him to wonderland. I am of course talking about titles such as Spirited Away, My Neighbor Totoro and Nausica of the Valley of the Wind, brilliant because they are unique in a way I truly enjoy. Then, I watched several other films by Miyazaki, all good films, but focusing on more down-to-earth stories taking place if not in the wordl we know, then at least something very close to it (examples are Lupin III: The Castle of Cagliostro and Kiki’s Delivery Service). I did not enjoy them as much. Porco Rosso falls into the latter category.

Porco Rosso is a famous fighter ace from the First World War, who has taken up bounty hunting air pirates as his occupation. Somewhere along the way, he has been transformed into a pig, which, together with the fact that he flies a red fighter, explains his name. He is renowned for his skills as a pilot, and many pirates loathe him for his intrusiveness into their business. One day, an American pilot manages to down Porco Rosso’s plane, which has to be repaired. A rematch is planned, the pig with his new fighter, designed by a young girl who becomes his business partner, versus the new American star.

This story is quite interesting, but nothings exceptional. I like the shards of unreality that cut through the fabric of a story that could have been realistic. For instance, Porco Rosso is a pig, but no real explanation is ever given. Also, I like the reckless style focusing on action rather than making an attempt to mimmick reality. The problem is that this film lacks something genuine, something unique that makes it stand out. Miyazaki seems to be unable to make bad films, but in giving this only three snails, it is far from what I have come to expect.

Tags: ,

The Simpsons Movie

Title: The Simpsons Movie
Directed by: David Silverman
Written by: Matt Groening, James L Brooks, Al Jean, Ian Maxtone-Graham, George Meyer, David Mirkin, Mike Reiss, Mike Scully, Matt Selman, John Swartzwelder, Jon Vitti
Year: 2007

This film must be one of the hardest films to make ever, and failure is almost ascertained even before it begun. The Simpsons is a highly popular series with an abundance of episodes with a quality rarely seen in elsewhere. Thus, trying to match almost twenty years of television broadcasting is impossible, and even though a full-length film is different from episodes of a series, I think a comparison is unavoidable.

I regard this film as several average episodes of the series put together. There is more continuity, of course, but the film still keeps the general feeling of the series. Occasionally, there is brilliance, but not by far often enough to be able to match the best episodes. It would be misleading to say that the film is bad, but it is undoubtedly not as good as the best episodes.

The story itself revolves around Homer’s guilt in poisoning Lake Springfield and, in so doing, causing the government to put the city in quarantine under a huge dome. The added continuity of the story is nice, but does not add very much to the experience. The Simpsons has never relied on intricate plots and storylines and this is not the case this time around either.

Conclusively, the film is worthwhile (I have even watched it twice) and I think everyone who likes the series should watch the film as well. However, I do not think it brilliant in the way I think some episodes.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Title: Stewie Griffin: The Untold Story
Directed by:
Pete Michels, Peter Shin
Written by: Gary Janetti, Chris Sheridan, Alex Borstein, Steve Callaghan
Year: 2005

Since I have no TV set, watching series requires much more effort than watching films, and this is probably the only reason that I have not been exposed to Family Guy more than I have. Sure, I have seen stray episodes occasionally, but I cannot say that I have given the series a decent chance.

I must say that I like most of what I see. The humour is somewhat less politically correct than in The Simpsons, for instance, but that only makes it better. Otherwise, it is fairly similar in that it targets the nuclear family and life of ordinary people in America.

Another thing I love with this film is the brief but significant cuts to scenes relevant to the current events, but very closely tied to the story itself. It is an original device not used often, and here it is performed very neatly indeed. I am no Family Guy expert, but I would like to recommend the film even to those who have not seen a single episode of the series. If the film is representative or not, I cannot tell, but I enjoyed immensely.

Tags: , , , , , , ,

Title: Lupin III: The Castle of Cagliostro
Original title: Rupan sansei: Kariosutoro no shiro
Directed by: Hayao Miyazaki
Written by: Maurice Leblanc, Tadashi Yamazaki, Hayao Miyazaki, Monkey Punch
Year: 1979

Watching early Miyazaki is in many ways different from watching more recent productions, but still very pleasant. In The Castle of Cagliostro, the master thief Lupin visits the small country of Cagliostro to unravel a mystery surrounding counterfeit money and a vast treasure from the Middle Ages. He also sets out to rescue the beautiful lady Clarisse from the seemingly impenetrable castle, all done in a most colourful and ingenious manner.

The story is fairly straightforward and includes a lot of action and quick-paced dialogue, often of the funnier sort. This is really what makes it worthwhile, since there is little else. Lupin is a pretty entertaining character and the hilarious tinge which pervades the film changes it from being superficial and boring to being superficial and humorous.

One of Miyazaki’s trademarks is that he is almost always able to instill inspiration and contribute to my creative output in some way, albeit indirectly most of the time, but sadly, this is not true for this film. Scenery, story and characters are net original enough to please me. However, I recommend it if you want to enjoy a fairly light-weight action film, sprinkled with roguish humour, but there are many other films by Miyazaki that I am more inclined to recommend, Spirited Away being my favourite.

Tags: , , , ,

Titel: Howl’s Moving Castle
Originalets titel: Hauru no Ugoku Shiro
Hayao Miyazaki
Manus: Hayao Miyazaki
År: 2004
Recenserad: 2007-03-14

Sedan jag såg Spirited Away har jag varit djupt imponerad av Hayao Miyazaki och sedan jag såg My Neighbour Totoro har jag varit helt såld. Det är förstås för en filmskapare av den kalibern att hålla måttet i varenda film och tyvärr är jag inte riktigt helt nöjd med Howl’s Moving Castle. Filmen handlar om hattmakaren Sophie som genom en häxas förbannelse åldras hastigt till gammal gumma. Hon söker att bryta förbannelsen och hamnar i magikern Howls slott. Det är underlig kreation, ett slags levande slott där allting rör sig och ständigt är på väg någonstans. Själva slottet är ungefär halva behållningen med filmen ska tilläggas och med tanke på betyget säger det rätt mycket om slottet.

I övrigt innehåller filmen mycket av det som är så fantastiskt med Miyazaki: okonventionella idéer illustrerade på ett fantastiskt sätt. Han är helt oslagbar när det gäller att förmedla häftiga saker i film, speciellt när det har med mekanik att göra. Tyvärr tycker jag att Howl’s Moving Castle känns mer konventionell än många av hans andra filmer och jag kan inte låta bli att tycka att visas element har en Disney-stämpel, vilket i det här fallet är katastrofalt. Jag tänker nu i första hand på eldanden som driver slottet.

På det stora hela fungera dock filmen bra. Intrigen är inte den mest avancerade, men det behöver den inte heller vara. Dock tycker jag att filmen saknar fokus därför blir helhetsintrycket lite sämre än de enskilda delarna. Jag tycker helt klart att den är sevärd, men det är långt ifrån hans bästa film.

Tags: , ,

Titel: Grave of the Fireflies
Originalets titel: Hotaru no haka
Regi: Isao Takahata
Manus: Isao Takahata, Akiyuki Nosaka
År: 1988
Recenserad: 2007-03-10

Grave of the Fireflies är en mycket gripande film om en bror och en syster under slutskedet av andra världskriget. Striderna har vänt och allierade bombplan gör ständigt räder över japanska städer. Barnen förlorar sin mor i en av de enorma bränder som härjar efter anfallen mot storstäderna och eftersom deras pappa tjänstgör ombord på ett örlogsfartyg, får de klara sig på egen hand.

Stämningen i den här filmen sätts redan i första repliken, där huvudpersonen berättar vilket datum han dog på. Effekten blir förstås att vi som tittare vet att allt förmodligen kommer att gå åt helvete från början. Trots detta är det på något märkligt sätt fängslande att följa syskonens kamp för överlevnad. Detta beror nog i första hand på att berättelsen fokuserar så mycket på interaktionen mellan dem och att de är så pass bra skildrade att detta räcker för att göra det intressant.

För att göra mig riktigt nöjd krävs dock mer än en tragisk och välgjord film, även om den här torde tillhöra de bättre i den genren. Nu är det inte min favoritgenre, så det blir inte mer än fyra sniglar i vilket fall. Jag tror du som läser den här recensionen själv kan känna ifall det är en film som kan tänkas passa dig eller inte, men för mig fungerade den riktigt bra.

Tags: , , ,

Fullmetal Alchemist

Titel: Fullmetal Alchemist
Regi: Seiji Mizushima
Originalets skapare: Hiromu Arakawa
Manus: Shou Aikawa
År: 2003-2004
Recenserad: 2007-02-06

Fullmetal alchemist är en animeserie i 51 delar som berättar historien om Edward och Alphonse Elric. Efter ett misslyckat försök att med alkemi bringa sin döda mor tillbaka till livet, förlorar Ed ena armen och ena benet och hans bror förlorar hela sin kropp och hans själ förseglas vid en rustning. Tillsammans ger de sig ut för att fina de vises sten, som enligt legenden ska tillåta dem att utföra alkemi utan att ta hänsyn till lagar och på så sätt få tillbaka sina kroppar igen. Världen är någon form av parallell till vårt sena 1800-tal och är en härlig blandning av mundana och fantastiska element. Alkemin har i stort sett ersatt vår elektricitet och därför har inte heller världen utvecklats riktigt på samma sätt som vår.

Serien har flera starka sidor, men också några svaga. Låt mig börja med det jag gillar. Intrigen är det som gör det värt att se serien. Den är genomtänkt och erbjuder många överraskningar och härliga aha-upplevelser. Vändningarna känns genomarbetade och karaktärernas roll i det hela känns trovärdiga. Det är smått fantastiskt att en så pass fartfylld intrig går att hålla uppe i 51 avsnitt utan att egentligen stanna upp, upprepa sig eller bli tråkig.

Seriens svaghet är egentligen rent subjektiv (vilket förstås resten är också, men det här är kanske lite tydligare). Jag gillar egentligen inte anime och det finns många inslag i den här serien som jag verkligen inte tycker om. Det handlar om stilistiska sätt att uttrycka känslor eller handlingar hos karaktärerna (framförallt Al, som ju är en rustning och blir svår att variera annars). Jag har också svårt för att alla elakingar har vassa tänder. Det hade varit okej om det hade varit solklart vilken sida som var den goda, men halva poängen är just att det inte är uppenbart. Det är väldigt synd att det inte kommer fram tydligare i serien.

Fullmetal Alchemist påminner mig också mycket om mitt eget Magneter och mirakel, framförallt i hur alkemisterna framställs och magins relation till samhället i övrigt. Jag vet inte om det har påverkat mitt omdöme, men jag tycker i alla fall att den här serien är helt klart sevärd. Om du dessutom tycker om anime i vanliga fall rekommenderar jag den extra mycket. Som det är nu ger jag den fyra sniglar för en väl genomförd handling och mycket häftiga idéer.

Tags: , , , ,

The Ant Bully

Titel: The Ant Bully
Regi: John A. Davis
Manus: John A. Davis
År: 2006
Recenserad: 2006-12-20

Alla vet att mobbaren låter sina aggressioner få utlopp över de som är mindre. Som tur är finns det alltid någon som är mindre, till och med för den minsta av pojkarna. Myrorna gillar dock inte att bli trakasserade, utan deras magiker förminskar människopojken och gör honom lika stor som en myra. Han får lära sig hur det är att leva som myra och sätta sig in i sina offers position.

The Ant Bully är trävligt gjord och dess största förtjänst är nog just det tekniska utförandet. Utöver det gillar jag också insekter i tuffa miljöer, så på den punkten skramlar filmen också ihop några poäng. Tyvärr räcker inte det speciellt långt, eftersom filmen i övrigt inte är mycket att hurra för. sensmoralen är löjligt uppenbar och det blir bara dåligt när man får den skriven på näsan med tre meter höga neonbokstäver. Det finns bra barnfilm, men den här tillhör tyvärr inte den kategorin.

Tags: ,

« Older entries