Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Apoptygma Berzerk

Apoptygma Berzerk

You are currently browsing articles tagged Apoptygma Berzerk.

Nu börjar jag känna mig någorlunda levande efter årets upplaga av Arvikafestivalen. Vi åkte hem sent natten mot söndag efter sista spelningen, så jag har hunnit vara hemma större delen av dagen. Sömnen är dock lite ur fas, men jag hoppas kunna somna ordentligt ikväll för att jobba veckan som kommer.

Hur var årets festival då? Bra på många sätt är det korta svaret. Visst, det kunde ha varit lite bättre väder och ytterligare någon artist jag vill se, men på det stora hela var det en positiv upplevelse. För att det inte ska bli onödigt rörigt tänker jag hoppa tillbaka till ruta ett och börja från början. Första skillnaden mot tidigare år var att jag åkte upp med bil på onsdagen. Tidigare har vi åkt buss och det har varit dåligt på alla tänkbara sätt (dyrt, passa tid och så vidare).

När jag ändå är inne på dåliga saker blev årets läger inte vidare lyckat. Kudos till Einar, Daniel och Samuel som åkte upp tidigare och fixade, men det var verkligen ingen höjdare att bo med så mycket annat folk som vi gjorde i år, speciellt inte om de har så dålig musiksmak som de hade. Detta gjorde att jag skydde campingen mer än vanligt, vilket är lite synd. På plussidan hade jag andra personer att träffa istället (hej Frida), vilket gjorde att den delen av festivalen förvandlades från lidande till något jag verkligen uppskattade.

Musikmässigt såg årets festival inte överdrivet lovande ut, vilket märktes framförallt på att jag inte såg speciellt många band jämfört med förra året (jag var på åtta hela konserter i år). Totalt blev det ändå riktigt bra och här följer några spridda tankar från de spelningar jag var på i kronologisk ordning.

Iambia (gre) – Innan festivalen hade jag lyssnat lite på ett av deras album och det lät hyfsat likt Hocico. Väl på plats var det inte alls speciellt likt och inte heller var det de låtar jag gillade hemma som kändes bra på spelningen. På det stora hela var Iambia dock en positiv överraskning och det var ganska bra röj hela vägen.

Portion Control (uk) – Det här var nog årets exempel på överdrifter i programinformationen. Visserligen är det alltid så att alla band låter som om de är de viktigaste som någonsin funnits i sin egen genre, men det är i alla fall säkert att det inte fanns lika mycket plats för dem att spela på festivalen som det fanns för lovord i arrangörernas beskrivning. Spelningen var dock en bra bit förbi okej och hjälptes upp av en snygg video i bakgrunden.

Front Line Assembly (can) – Redan första dagen var det dags för bandet som stod högst upp på min lista för i år. Spelningen öppnade mer eller mindre perfekt med tre låtar från Millennium (med Vigilante först), men låtvalen blev gradvis sämre. Något annat jag inte gillade var ljudet, som åtminstone där jag var inte var speciellt bra. Även fast jag har lyssnat väldigt mycket på bandet var det till och med svårt att höra vad för låt som drog igång. Att höra vad de sade mellan låtarna var totalt omöjligt.

Frozen Plasma (de) – En helt okej spelning med ett band jag aldrig hört innan. Musiken var melodiös synth som på vissa sätt påminde om en del av Apoptygma Berzerk. Jag kommer nog inte lyssna mer på dem, men jag ångrar inte att jag gick dit.

Hocico (mex) – Mexikanerna stod för en otroligt bra spelning med sin hårda EBM och konserten koras till båda största positiva överraskning och mest ansträngande upplevelse. Vi var väldigt långt fram och det blev lite som ett hoppträningspass i ångbastu, fast roligt.

Infected Mushroom (isr) – Jag såg Infected Mushroom live förra gången de var på festivalen, men den gången hade jag inte lyssnat in mig så mycket. Nu, två år senare, har jag lyssnat på allt de gjort så mycket att den här spelningen utan större tveksamhet blir den bästa på årets festival. När de körde Bust a Move som extranummer blev det komplett.

Apoptygma Berzerk (nor) – För länge sedan gjorde Apoptygma Berzerk riktigt bra musik, men det är ganska många år sedan. Därför var det med viss skepsis jag såg dem. Eftersom det är festival och jag inte sett dem tidigare, kändes dock oddsen att de skulle köra gamla grejer rätt bra, vilket också visade sig stämma. Det var dock en ganska avdankad spelning förutom de låtar jag gillade innan (med Burning Heretics som favorit).

Vnv Nation (uk) – Det här var festivalens sista spelning och den kunde ha blivit hur bra som helst. Jag gillar bandet, de har gjort bra musik konstant i rätt många år och de har svårt att välja dåliga låtar. Dock lyckades de undvika ett par jag verkligen hade velat ha (alla instrumentella låtar från de tre senaste albumen), men prickade in mycket gammalt jag tycker om (Legion, Solitary, Dark Angel).

Så här dagen efter känns det ändå skönt att vara hemma igen. Vissa delar av festivalen kan jag nog räkna som årets höjdpunkt hittills, men för andra skulle jag nog inte använda fullt så smickrande epitet. Precis som tidigare år beror nästa års upplaga mycket på vilka band som kommer, men det kan hända att jag i och med i år har förskjutit fokus lite mer åt att träffa folk, så vi får helt enkelt se vad som händer. Jag tänker inte rabbla upp namnen på alla trevliga människor jag träffat, men utan er hade förstås allting sugigt rejält, så tack så mycket för i år!

Tags: , , , , , , , , , ,

Apoptygma Berzerk är ett norskt band som gjort en hel del alldeles underbara elektronisk musik. Tyvärr har de gått samma öde till mötes som tycks allt vanligare, det vill säga kommersialism och technodöden. Man plockar bort text och bra innehåll och byter ut det mot skräp. Det de gjort på sistone är inte ens värt att offra hårddiskutrymme för. Men det är inte de låtarna jag ska prata om, förstås!

Det finns flera saker som gör att jag gillar APB och då speciellt den här låten. En sak är att de har ganska varierad sång, alltså tonlägen och dylikt tillsammans med att hans röst är mysig. Ok, sång behöver inte låta vacker eller vara skickligt utförd, men här passar det bra. Jag tycker också att elgitarr passar väldigt bra in i sådan här musik och det är synd att inte fler band av det här slaget blandar lite mer.

Eftersom jag har som egen regel att inte göra mer än ett låttips från varje grupp, passar jag nu på att rekommendera en del andra låtar med APB, nämligen: Bitch, Backdraft, Metropolis. De flesta bra låtarna kommer från albumet The Apopcalyptic Manifesto från 1998 och där hittar man också dagens låttips. Mer norsk 1900-talssynth till folket!

Tags: ,