Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Arvikafestivalen

Arvikafestivalen

You are currently browsing articles tagged Arvikafestivalen.

Nu börjar jag känna mig någorlunda levande efter årets upplaga av Arvikafestivalen. Vi åkte hem sent natten mot söndag efter sista spelningen, så jag har hunnit vara hemma större delen av dagen. Sömnen är dock lite ur fas, men jag hoppas kunna somna ordentligt ikväll för att jobba veckan som kommer.

Hur var årets festival då? Bra på många sätt är det korta svaret. Visst, det kunde ha varit lite bättre väder och ytterligare någon artist jag vill se, men på det stora hela var det en positiv upplevelse. För att det inte ska bli onödigt rörigt tänker jag hoppa tillbaka till ruta ett och börja från början. Första skillnaden mot tidigare år var att jag åkte upp med bil på onsdagen. Tidigare har vi åkt buss och det har varit dåligt på alla tänkbara sätt (dyrt, passa tid och så vidare).

När jag ändå är inne på dåliga saker blev årets läger inte vidare lyckat. Kudos till Einar, Daniel och Samuel som åkte upp tidigare och fixade, men det var verkligen ingen höjdare att bo med så mycket annat folk som vi gjorde i år, speciellt inte om de har så dålig musiksmak som de hade. Detta gjorde att jag skydde campingen mer än vanligt, vilket är lite synd. På plussidan hade jag andra personer att träffa istället (hej Frida), vilket gjorde att den delen av festivalen förvandlades från lidande till något jag verkligen uppskattade.

Musikmässigt såg årets festival inte överdrivet lovande ut, vilket märktes framförallt på att jag inte såg speciellt många band jämfört med förra året (jag var på åtta hela konserter i år). Totalt blev det ändå riktigt bra och här följer några spridda tankar från de spelningar jag var på i kronologisk ordning.

Iambia (gre) – Innan festivalen hade jag lyssnat lite på ett av deras album och det lät hyfsat likt Hocico. Väl på plats var det inte alls speciellt likt och inte heller var det de låtar jag gillade hemma som kändes bra på spelningen. På det stora hela var Iambia dock en positiv överraskning och det var ganska bra röj hela vägen.

Portion Control (uk) – Det här var nog årets exempel på överdrifter i programinformationen. Visserligen är det alltid så att alla band låter som om de är de viktigaste som någonsin funnits i sin egen genre, men det är i alla fall säkert att det inte fanns lika mycket plats för dem att spela på festivalen som det fanns för lovord i arrangörernas beskrivning. Spelningen var dock en bra bit förbi okej och hjälptes upp av en snygg video i bakgrunden.

Front Line Assembly (can) – Redan första dagen var det dags för bandet som stod högst upp på min lista för i år. Spelningen öppnade mer eller mindre perfekt med tre låtar från Millennium (med Vigilante först), men låtvalen blev gradvis sämre. Något annat jag inte gillade var ljudet, som åtminstone där jag var inte var speciellt bra. Även fast jag har lyssnat väldigt mycket på bandet var det till och med svårt att höra vad för låt som drog igång. Att höra vad de sade mellan låtarna var totalt omöjligt.

Frozen Plasma (de) – En helt okej spelning med ett band jag aldrig hört innan. Musiken var melodiös synth som på vissa sätt påminde om en del av Apoptygma Berzerk. Jag kommer nog inte lyssna mer på dem, men jag ångrar inte att jag gick dit.

Hocico (mex) – Mexikanerna stod för en otroligt bra spelning med sin hårda EBM och konserten koras till båda största positiva överraskning och mest ansträngande upplevelse. Vi var väldigt långt fram och det blev lite som ett hoppträningspass i ångbastu, fast roligt.

Infected Mushroom (isr) – Jag såg Infected Mushroom live förra gången de var på festivalen, men den gången hade jag inte lyssnat in mig så mycket. Nu, två år senare, har jag lyssnat på allt de gjort så mycket att den här spelningen utan större tveksamhet blir den bästa på årets festival. När de körde Bust a Move som extranummer blev det komplett.

Apoptygma Berzerk (nor) – För länge sedan gjorde Apoptygma Berzerk riktigt bra musik, men det är ganska många år sedan. Därför var det med viss skepsis jag såg dem. Eftersom det är festival och jag inte sett dem tidigare, kändes dock oddsen att de skulle köra gamla grejer rätt bra, vilket också visade sig stämma. Det var dock en ganska avdankad spelning förutom de låtar jag gillade innan (med Burning Heretics som favorit).

Vnv Nation (uk) – Det här var festivalens sista spelning och den kunde ha blivit hur bra som helst. Jag gillar bandet, de har gjort bra musik konstant i rätt många år och de har svårt att välja dåliga låtar. Dock lyckades de undvika ett par jag verkligen hade velat ha (alla instrumentella låtar från de tre senaste albumen), men prickade in mycket gammalt jag tycker om (Legion, Solitary, Dark Angel).

Så här dagen efter känns det ändå skönt att vara hemma igen. Vissa delar av festivalen kan jag nog räkna som årets höjdpunkt hittills, men för andra skulle jag nog inte använda fullt så smickrande epitet. Precis som tidigare år beror nästa års upplaga mycket på vilka band som kommer, men det kan hända att jag i och med i år har förskjutit fokus lite mer åt att träffa folk, så vi får helt enkelt se vad som händer. Jag tänker inte rabbla upp namnen på alla trevliga människor jag träffat, men utan er hade förstås allting sugigt rejält, så tack så mycket för i år!

Tags: , , , , , , , , , ,

Nu bär det iväg till Arvika och jag är inte hemma igen förrän söndag, så ingen aktivitet här fram till dess. Jag är för tillfället hemma hos mamma och pappa efter att ha glömt en tröja jag gärna har med mig. Innan Daniel kommer och hämtar mig ska jag försöka hinna hem till mig, packa ned det sista och duscha, men det ska inte vara några problem. Ha det gott så länge!

Tags: ,

Arvika 2007 inbokat

Inför årets Arvikafestival har jag velat fram och tillbaka i flera omgångar. Å ena sidan är det mycket trevligt att vara på festival, speciellt om musiken ser ut att bli så bra som i år. Å andra sidan kostar det ganska mycket pengar, jag måste eventuellt ta ledigt från jobbet och så är det hemskt den första natten innan jag vant mig. För fem minuter sedan bestämde jag mig dock för att det ändå är värt det och bokade därför en biljett. Här är banden jag vill se, sorterade i ordning efter hur gärna jag ser dem:

Front Line Assembly
Vnv Nation
Infected Mushroom
Hocico
Apoptygma Berzerk
Sabaton
Frozen Plasma

De tre översta banden tillhör topplistan över spelad musik de senaste åren, med Front Line Assembly på sjätte plats, Infected Mushroom på femte och Vnv Nation på fjärde. Visserligen har jag sett både Infected Mushroom och Vnv Nation förr, men de spelningarna var tillräckligt bra för att det ska vara värt att åka till Arvika igen för att se dem. Front Line Assembly har jag aldrig sett live och det är något jag verkligen ser fram emot, inte bara för att jag hört så mycket bra om deras konserter, utan också för att deras senaste album är vansinnigt bra.

Nu över till er. På Arvikafestivalen.se finns samtliga band presenterade. Jag skulle bli väldigt glad om ni kunde ta er tid och kika på vilka band jag kommer att missa om jag bara går på de konserter jag listat ovan (vilket jag naturligtvis inte kommer att göra, men i alla fall). Extra hyggligt är det förstås om ni tar min musiksmak i åtanke och inte rekommenderar The Ark och Mustasch. Vi ses i Arvika!

Tags: , ,

Inledning

Här kommer en enkel redogörelse för mina upplevelser under Arvikafestivalen. Jag hade ingen kamera med mig, men jag tycker inte heller det är så viktigt. Bilder på de olika spelningarna måste ha kommit i högar vid det här laget (jag kanske länkar till någon här och var). Bilder på campingen vill ingen se ändå. Känner du dig inte manad att läsa allt går det fint att scrolla ned till summeringen i slutet.

På sikt var upplägget inför Arivkafestivalen mycket bra i år. Framförallt syftar jag då på banden som annonserats ut och som jag också nämnde i ett tidigare inlägg. Förutsättningarna försämrades avsevärt när KMFDM ställde in sin spelning, men då det fortfarande var många bra band kvar och biljetten redan betald, hindrade det inte planerna nämnvärt. Någongång vid den här tidpunkten blev det klart att Suicide Commando skulle spela på festivalen, men det visar sig att så inte alls var fallet, utan att någon gjort bort sig och blandat ihop det bandet med något annat. Synd.

I vilket fall bar det i väg mot Arvika i onsdags. Tältet hade åkt upp med Einar, Johan och David på måndagen, vilket var skönt på alla möjliga sätt. Jag avskyr att inte riktigt veta hur det kommer att bli med kampandet. Med någon på plats redan på måndagen kunde de dock säkerställa ett bra kamp för mestadels linköpingsbor, men även många andra. Misstförstå mig rätt nu, jag har inget emot att umgås med sådana man inte känner innan, men det är alltid lättare att bo med sådana man i alla fall känner i andra hand.

Onsdagen erbjöd en del problem som gjorde första dagen till den utan tvekan sämsta och allt hade med sömn att göra. Jag har jobbat alldeles för mycket de senaste veckorna och var tämligen slut på kvällen kring klockan ett eller så. Problemet är att jag nästan alltid har svårt att sova första natten när jag inte sover hemma. Efter det brukar det gå bra, men första natten är alltid lite kinkig. Bonusen var att jag hade glömt bort att en av luftmadrasserna saknade huvudventilens kork. Ni vet den där stora saker som finns på en del för att kunna blåsa in mycket luft snabbt alternativt (och i det här fallet avgörande), få ut luft snabbt. Jag har under något sommarläger försökt göra en provisorisk propp med gaffatejp och en strumpa, men det gick inte så bra. Det tog fyra timmar att somna på hårt underlag och med skränande festival i öronen.

Torsdag

Efter att ha tagit bil till en mycket fin badplats blev allting mycket trevligare. Torsdagen är också första dagen för musik (det vill säga organiserad sådan) på festivalen och det är absolut för musikens skull jag åker. Det var ont om band jag lyssnat på innan under kvällen, vilket ledde till ett hoppande mellan olika scener och band. Det är mycket trevligt att bara driva omkring på området och höra var musiken låter bäst och gå åt det hållet. Dessa band hann jag se under torsdagen, om än att vissa inte var hela spelningar:

Hype (se)– Poppig synth, en del låtar hade potential, men det var inte så mycket jag fastnade för. Vi gick därifrån efter kanske halva spelningen då ingen annan i gruppen heller verkade vara så begeistrade.

Snow Patrol (se)
– Inte min grej

Dia Psalma (se) – Roligt att ha sett dem och vissa låtar är riktigt röjiga. Bra konsert med bra uppslutning på den största scenen. Ingen jag kommer lyssna mer på, men i alla fall.

Sirqous Alfon (se) – Riktigt underhållande och roligt framträdande på den allra minsta scenen. Det är egentligen rätt svårt att klassificera, men det var blandad musik tillsammans med olika typer av framträdanden. Humor var fokus.

Client (uk)
– Brittisk, ganska ny (efter 2000), synth. Lät stundtals riktigt bra och jag kan tänka mig att ge dem en chans till här hemma.

Arch Enemy (se/uk) – Ska det vara någon form av death metall ska det vara av det här slaget. Det vill säga lite mer melodiöst och lite mer än bara ös och skränande “sång”. Det här är absolut inte min typ av musik, men det var helt okej ändå.

Thåström (se) – Thåström stod för den sämsta föreställningen om man ser till hur viktig artist han antagits vara för festivalen. Jag kan inte påstå att jag lyssnat på honom så mycket innan, förutom då han ingått i olika konstellationer. Spelningen började med tre riktigt sega låtar och det blev inte mycket bättre senare. Blä.

Evergray (se) – Hårdrock både gillar jag och gillar jag inte. Ofta tycker jag att musiken är riktigt bra, men att resten (image, framställning, sång) suger. Så var fallet med Evergray också. Upplevdes bäst på lite avstånd.

Blutengel (de) – Vad ska man säga? Tysk elektronika med en rätt märklig scenframställning. Musiken var riktigt bra, men jag gillade inte alls sången. Förmodligen låter det mycket bättre i studioversioner. Helt okej spelning, men inget jag minns till jag dör direkt.

Alice in Videoland (se) – Första bandet jag känner väl sedan tidigare. Det var riktigt bra drag på konserten och jag är nöjd. Jag har dock samma invändningar mot dem som vanligt: texterna suger och bandet lider verkligen av någon form av lättja. Att inte ens orka skriva två olika verser till en låt är rätt dåligt. Att bara köra första halvan av låten två gånger och ändå inte komma upp i mer än tre minuter är inte riktigt min grej, speciellt inte när låtarna ändå är så lika varandra.

Under dagen köpte jag ett billigt liggunderlag. Alva tyckte att hon kunde sova på det och jag på luftmadrassen och det tackar jag för. En god natts sömn. Nåja, fyra timmar i alla fall.

Fredag

Samma procedur som dagen innan. Bad och mat på dagen, musik på natten. Yay! Vi var i Arvikas simhall och de har en svikt: ännu mera yay! Riktigt roligt. Satte en och en halv framåtvolt ordentligt och kom runt på två framåtvolter även om jag inte kunde sträcka ut mig. Dagens musik:

Nationalteatern (se) – Kul att ha sett, men inget som föll mig i smaken.

Burst (se) – Inte min grej.

Slagsmålsklubben (se) – Inte heller min grej, men det är mer datorspelsinfluerad musik jag inte riktigt fattat tycke för. Vissa låtar (ju längre bort från rent Nintendo desto bättre) var riktigt bra och spelningen var uppskattad.

The Sounds (se) – Inget jag lyssnar på i vanliga fall, men spelningen var rätt bra. En del låtar sätter sig rätt snabbt på hjärnan och vissa har man ju inte kunnat undvika sedan tidigare. Hade säkert varit ännu bättre om jag lyssnat på dem mer innan.

Timo Räisänen (se) – Pop är inte min grej.

Satyricon (no) – Samma grej som med bland annat Evergray: bra musik men resten suger. I det här fallet i deluxe. Musiken var verkligen bra och framträdandet blir mest komiskt. Det är så svårt att ta något på allvar. Death metal när det är som töntigast.Ååå… vi är så onda, vi har gjort en låt som heter Flesh Grinder (akta er).

The Young Gods (sch) – Riktigt lovande spelning som jag tyvärr missade stora delar av. Det jag hörde var trevligt och jag kan mycket väl tänka mig att ge dem en chans till här hemmavid.

Nitzer Ebb (uk) – Nitzer Ebb stod helt klart för den bästa spelningen i förhållande till vilka förväntningar jag hade. Jag har visserligen lyssnat på dem en del innan, men jag har inte riktigt gillat det jag hört. Därför gick jag till spelningen lite med inställningen att det kunde ju i alla fall vara roligt att ha sett Nitzer Ebb live. Det var det också, riktigt roligt. Jag lyckades också hamna bland andra som gillade bandet betydligt mer än jag, vilket alltid är medryckande. Istället för att vara någon slags bonus till övriga band, blev den här spelningen en av de allra bästa. Jag ska nog ge dem en chans till även hemma.

The Knife (se) – Om Nitzer Ebb stod för den posivita överaskningen, var det The Knife som levererade den negativa. Jag börjar dock med det som var bra. Själva scenframställningen var helt fenomenalt bra på alla sätt och vis. Med hjälp av en väl dolt projektor plus enorm duk, lyckades de göra många saker som såg smått omöjliga ut. Kudos. Nackdelen är att deras senaste album suger riktigt mycket. Jag har verkligen försökt gilla det, men det går bara inte. Det är så synd, eftersom Deep Cuts (deras andra album) är så bra. Spelningen var seg, tråkig och gjorde mig riktigt besviken. Alla andra verkar dock tycka att den var bra, men mina fem öre får de inte.

Juno Reactor (uk) – Juno Reactor är ett av de band jag såg fram emot mest att se. Kombinationen av afrikansk musik och trance är helt otroligt, fantastiskt jättebra. Att de dessutom har med sig ett gäng sydafrikanska dansare på scenen gör det ju bara ännu bättre. Jag fick höra alla låtar jag ville (Pistolero, Masters of the Universe och Conga Fury), även om de var ihopblandade rätt rejält. Det var också riktigt skön stämning. Jag stod kanske två meter från staketet längst fram och det fanns ändå utrymme nog att röja. Visst blev det trångt ibland, men det var helt annan atmosfär än på många andra spelningar. När solen började titta fram och de rundaded av kring halv fyra på morgonen var jag riktigt slut och riktigt nöjd. Festivalens näst bästa spelning!

Lördag

Inget speciellt under dagen egentligen: vi åkte till samma badplats igen och det var ännu en gång riktigt skönt att bada. Under kvällen var det dags för få men högkvalitativa band:

Kaizers Orchestra (no) – Bra spelning, även om jag inte riktigt förstår varför alla säger att de är så överbäst live. Visst var de bra, men inte så exceptionellt bra som jag väntat mig. Musiken, som jag inte hade ens den vagaste uppfattningo om innan, var bra.

Covenant (se) – Covenant är sedan rätt många år ett av mina favoritband och hade således mycket stora förväntningar på sig. Egentligen är det nog svårt för dem att göra en för mig dålig spelning, eftersom det inte går att skrapa ihop tillräckligt många dåliga låtar för att fixa det (det mseta de gjort är bra, med andra ord). För en gångs skull lyckades vi dessutom vara många kompisar tillsammans längst fram, vilket är ett plus. Stalker, Dead Stars, Call the Ships to Port och Ritual Noise var bäst, men det säger egentligen inte så mycket eftersom allt annat också var det. Det är väldigt roligt att se ett band live som man lyssnat så mycket på. Utan minsta tvekan bästa spelningen på festivalen.

Franz Ferdinand (uk) – Det känns som att man i alla fall borde se bandet som står högst upp på listan över bokade band. Franz Ferdinand var kanske ingen höjdare, men dög bra att slötitta på när vi åt mat.

Funker Vogt (de) – Funker Vogt bjöd också på en överaskning, men inte på samma sätt som Nitzer Ebb. Funker Vogt har jag lyssnat på mycket när jag var lite yngre, men idag tycker jag inte att det är så jättemycket att hänga i julgranen. Framförallt textmässigt brister det och även musiken kan ibland bli lite väl upprepande. Spelningen var dock väldigt rolig att vara med och det girk lätt att ryckas med. Ett par låtar på deras senaste album Navigator var också riktigt trevliga. Svettigare än vad jag hade räknat med!

Ladytron (uk) – I ärlighetens namn ar jag alldeles för trött och hade alldeles för ont i fötterna för att uppskatta den här spelningen. Ladytron är både bra och dåliga, tycker jag. Så fort de går ifrån sin minimalistiska stil och gör något lite mer varierat och utagerat är det bra, annars är det mest tråkigt. Spelningen var därefter: en del bra, annat riktigt dåligt.

Summering

Det här är nog den bästa festival jag varit på. Det var mycket lite som inte var som det skulle (KMFDM det enda undantaget, möjligtvis med tillägg för luftmadrassen). Jag har kommit fram till att jag är där väldigt mycket för musiken, vilket gör att framtida festivalbesök beror mycket på vilka band som kommer. Nästa gång ska jag också försöka lyssna in mig på fler band, gärna ganska långt i förväg. Det har jag i och för sig sagt varje gång, så man kanske inte ska hoppas för mycket på den punkten. Det vore också trevligt med något annat boende. Campingen är rolig att vara på, men det är inte riktigt optimal miljö att sova i. Att vädret var bra under hela festivalen är förstås ett stort plus. Slutligen några snigliga priser som inte bör komma som en överraskning för de som orkat läsa ända hit:

Bästa spelning: Covenant
Största positiva överraskning: Nitzer Ebb
Största negativa överaskning: The Knife
Bästa nykomling: Client
Bästa festivalkamrat: Alva Mårdsjö

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett tag var jag lite tveksam till om jag skulle åka på Arvika eller inte. Musiken på en festival är rätt viktig för mig och om bara ett eller två bra band kommer tycker jag inte riktigt att det är värt att åka. Nyligen offentliggjordes dock ett par nya artister och det är nu helt otänkbart att inte åka. Nu hoppas jag bara att de inte krockar med varandra på själva festivalen. Det finns risk för det eftersom samtliga är inplanerade under fredagen och lördagen, men samtidigt är det samma genre och de brukar sköta sådant snyggt. Dessa band ska jag se, ungefär i föjlande prioritetsordning.

1. KMFDM
2. Covenant
3. The Knife
4. Juno Reactor
5. Funker Vogt
6. Alice in Videoland
7. Nitzer Ebb

Tidigare år har jag varit nöjd om det funnits tre eller fyra band jag gärna vill se. Det brukar ju alltid bli så att man stöter på band när man väl är där. Den här gången är det överfullt redan två månader innan festivalen börjar. Spännande.

Tags: , ,

I söndags eftermiddag kom vi hem från Arvikafestivalen anno 2005. Så småningom tänker jag recensera de konserter jag såg, men det dröjer ett tag. På det hela taget var det en lyckad festival. Det regnade en del mot slutet, men det var ändå helt okej. Vi bodde bra tillsammans med Johans kusin i Deathkamp. Bra med folk vi känner, dåligt med folk runt omkring som spelar musik samtidigt som vi.

Följande band såg jag hela konserter av. De kommer i den ordning jag gillade dem med bäst först: VNV Nation, Infected Mushroom, DAF, Welle Erdball, Elegant Machinery. Jag var på minst tre gånger så många, men av någon anledning stannade jag inte till slutet. Här följer några av dem: Spetsnaz, Thomas Dileva, New Order, Electrocute, Shadows in the Dark, Robyn, X-dream.

Det enda problemet på festival är att jag inte kan sova och det blir rätt jobbigt i längden. I övrigt har jag egentligen ingenting att klaga på. Det är fortfarande så att jag mest åker tid för banden och för att träffa kompisar. Kunde jag slippa 95 % av kampingen skulle jag göra det. Nu tror jag inte att det är helt klart att det blir en festival nästa år eftersom de hade gått ganska mycket back 2004, men vi får hoppas. Om jag kommer beror mångt och mycket på vilka band som kommer.

Tags: ,