Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Charles Vess

Charles Vess

You are currently browsing articles tagged Charles Vess.

The Books of Magic



Title: The Books of Magic
Author: Neil Gaiman
Artist: John Bolton, Scott Hampton, Charles Vess, Paul Johnson
Year: 1990-1991

Trying to read as much by Neil Gaiman as possible, I have at last taken time to read The Books of Magic. Perhaps I make it sound like that was a major challenge, but in fact, the opposite is true. The four volumes are fairly slim and did not require much time to read. As usual, the quality of the narrative is high (although not as high as in many other works by Gaiman, The Sandman comes to mind). However, The Books of Magic are superior to other graphic novels I have read by Gaiman in that the illustrations themselves are much better.

Reading the first volume, it is not difficult to see why there has been a certain amount of fuss about the fact that Harry Potter seems to be very similar to Timothy Hunter (the main character in The Books of Magic, published long before Harry Potter). He is a teenager with a somewhat troublesome family situation, he has a scar on his forehead, an owl and he is introduced to magic. Sounds familiar? Well, it is not, really. As Gaiman himself has said, there might be superficial similarities, but deeper down, little likeness remains, if any.

The Books of Magic is subdivided into four parts, three of them introducing a separate realm through which Timothy travels with a guide (the first volume is used for introductory purposes), his quest being to discover magic and choose whether he wants part of it or not. His visits to the past, to The Land of Summer’s Twilight (Faerie) and the future are all excellently narrated and illustrated. The concepts and ideas they present are marvellous and original in many ways and this is indeed the focus of the story.

What I find a bit disappointing is that the story is relatively weak. Rather than containing a brilliant plot, this is a tour de force of weird graphics and wonderful narration. This is sufficient to reach a level of “excellent” (four snails), but I have come to expect true masterpieces whenever I come across something touched by Gaiman, so therefore, I am still not quite as enthusiastic about The Books of Magic as I could have been.

Tags: , , , , ,

Titel: The Wake
Serie: The Sandman, volume 10
Författare: Neil Gaiman
Tecknare: Michael Zulli, Jon J. Muth och Charles Vess
Utgivningsår: 1995-1996
Recenserad: 2006-08-22
Status: N/A

The Wake är den tionde och avslutande samlingsvolymen av The Sandman och jag tycker det är svårt att säga något vettigt om den. Det finns en poäng med att recensera enskilda berättelser och det finns en annan poäng med att inte göra det. Anledningen till att jag valt att recensera varje samlingsalbum är att det annars skulle bli alldeles för många recensioner. Ett album per post här på sidan kändes lagom.

Problemet är att The Wake består dels av avslutningen av serien, men också av några fristående historier. Den första delen som avslutar serier än fantastiskt bra och det är fem sniglar rakt av. Här får vi följa efterdyningarna av Dreams fall och effekterna av vad furierna har gjort. Makalöst bra. Därefter kommer några berättelser som visserligen är helt okej, men verkligen inte passar. Därför vill jag ge en femma till första halvan av The Wake och ett något lägre betyg till andra halvan. Som helhet blir det dock fyra och en halv.

Nu när jag läst klart hela serien måste jag också kommentera den som helhet. Det är något av det bästa jag läst, det står helt klart. Jag tyckte visserligen att Neil Gaiman var bra redan innan jag läste Sandman, men jag förstår nu varför vissa som läser hans romaner blir besvikna efter att ha läst Sandman. Jag tycker absolut inte detta är ett tecken på att han skriver dåliga romaner (jag har gillat alla hittills), utan snarare ännu ett tecken på hur fruktansvärt bra Sandman är.

Det här var också mitt första steg in i serierna värld och jag måste säga att jag tror att det kommer att bli svårt att slå denna första upplevelse. I och med att jag inte har så mycket till övers för superhjältar och action, väntar jag med spänning på vad mina serieläsande vänner ska pådyvla mig härnäst.

Tags: , , , , , ,

Titel: The Kindly Ones
Serie: The Sandman, volume 9
Författare: Neil Gaiman
Tecknare: Marc Hempel, Richard Case, D’Israeli, Teddy Kristiansen, Glyn Dillon, Charles Vess, Dean Ormston och Kevin Nowlan
Utgivningsår: 1994-1995
Recenserad: 2006-08-19
Status: N/A

The Kindly Ones är fantastiskt bra. I den lyckas Neil Gaiman knyta ihop många trådar från serien, framförallt ifrån The Doll’s House och A Game of You. Den bringar allting samman och visar att det finns eftertanke och omsorg bakom seriens intrig. Dream hotas av furierna, som enligt gamla regler driver de som spillt familjeblod mot sin undergång.

Det här är The Sandman när det är som bäst. Egentligen är det inte fråga om något som finns i The Kindly Ones, men som inte finns någon annanstans. Istället är det helheten som äntligen får genomslag i en enskild volym. Det finns dock en sak som gör att det blir en svag femma och det är teckningsstilen i ett par av numren (speciellt i början). Jag kan ingenting om stilar eller kvalitet, men spontant måste jag säga att det är riktigt vidrigt fult ibland. Är det någon annan som har bättre koll än mig är jag intresserad av att höra vad ni tycker. Är det någon obskyr konstform jag bara inte begriper mig på eller är det bara dåligt?

I vilket fall lyckas Gaiman överträffa sig själv och det är något som inte händer varje dag. Att det är dåligt tecknat är ingenting som förmår sänka The Kindly Ones till fyra och en halv. Det säger mer om hur bra den är än om hur lite jag gillade illustrationerna.

Tags: , , , , , , , , , , ,