Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Covenant

Covenant

You are currently browsing articles tagged Covenant.

Det här inlägget blir kortare än jag hade tänkt, för allt fint jag hade skrivit försvann när jag strulade till det. Nåja, december månad bjöd på helt ny musik, rekommenderad av bekanta. Ingen av dem ledde vidare till grupper jag börjat lyssna på, men det är ändå två mycket bra låtar som jag själv rekommenderar.

1. Akira Yamaoka – Room of Angel
2. Blue Man Group – Time to Start
3. Covenant – Brave New World

Room of Angel är från datorspelet Silent Hill 4, som jag inte hade hört talas om innan jag hörde låten. Musiken består av pianospel plus en dov bas som ger det hela en sorgsen avskedskänsla. Mycket trevligt, tack till Vildkatt för tipset.

Det andra tipset kom från Krille och bör upplevas med såväl syn som hörsel. Blue Man Group är ett band vars grej är att dels vara blå och dels spela på rör av olika slag. Nu menar jag inte metallrör, för det känns rätt gjort, utan plaströr. Ljudet som bildas är riktigt coolt. Genom att besöka YouTube kan ni se en inspelning från en konstert med just Time to Start.

Tags: , , ,

One task on the101 tasks in 1001 days project involves compiling a CD with my favourite music. I did this a while ago, but since I think that compilation was too heavily influenced by temporary eddies in preferences, I have now revised it to be somewhat more enduring than the one before. So, here we go:

1. Covenant – Stalker (club version)
2. Deine Lakaien – Return
3. Frontline Assembly – Vigilante
4. Fleetwood Mac – Tango in the Night
5. Infected Mushroom – Frog Machine
6. Juno Reactor – Pistolero
7. KMFDM – Professional Killer
8. Melotron – Kein Problem
9. Pink Floyd – High Hopes
10. Project Pitchfork – Drone State
11. Rammstein – Herzeleid
12. Röyksopp – Whate Else is There?
13. The knife – Heartbeats
14. Vnv Nation – Chrome

I will still count the two swaps I have already made with Martin and David, and I have already got another one. This leaves seven still to go, so if you feel like it, compile your own favourite music and nudge me gently. Remember not to exceed 74 minutes and the maximum of one track per artist.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Inledning

Här kommer en enkel redogörelse för mina upplevelser under Arvikafestivalen. Jag hade ingen kamera med mig, men jag tycker inte heller det är så viktigt. Bilder på de olika spelningarna måste ha kommit i högar vid det här laget (jag kanske länkar till någon här och var). Bilder på campingen vill ingen se ändå. Känner du dig inte manad att läsa allt går det fint att scrolla ned till summeringen i slutet.

På sikt var upplägget inför Arivkafestivalen mycket bra i år. Framförallt syftar jag då på banden som annonserats ut och som jag också nämnde i ett tidigare inlägg. Förutsättningarna försämrades avsevärt när KMFDM ställde in sin spelning, men då det fortfarande var många bra band kvar och biljetten redan betald, hindrade det inte planerna nämnvärt. Någongång vid den här tidpunkten blev det klart att Suicide Commando skulle spela på festivalen, men det visar sig att så inte alls var fallet, utan att någon gjort bort sig och blandat ihop det bandet med något annat. Synd.

I vilket fall bar det i väg mot Arvika i onsdags. Tältet hade åkt upp med Einar, Johan och David på måndagen, vilket var skönt på alla möjliga sätt. Jag avskyr att inte riktigt veta hur det kommer att bli med kampandet. Med någon på plats redan på måndagen kunde de dock säkerställa ett bra kamp för mestadels linköpingsbor, men även många andra. Misstförstå mig rätt nu, jag har inget emot att umgås med sådana man inte känner innan, men det är alltid lättare att bo med sådana man i alla fall känner i andra hand.

Onsdagen erbjöd en del problem som gjorde första dagen till den utan tvekan sämsta och allt hade med sömn att göra. Jag har jobbat alldeles för mycket de senaste veckorna och var tämligen slut på kvällen kring klockan ett eller så. Problemet är att jag nästan alltid har svårt att sova första natten när jag inte sover hemma. Efter det brukar det gå bra, men första natten är alltid lite kinkig. Bonusen var att jag hade glömt bort att en av luftmadrasserna saknade huvudventilens kork. Ni vet den där stora saker som finns på en del för att kunna blåsa in mycket luft snabbt alternativt (och i det här fallet avgörande), få ut luft snabbt. Jag har under något sommarläger försökt göra en provisorisk propp med gaffatejp och en strumpa, men det gick inte så bra. Det tog fyra timmar att somna på hårt underlag och med skränande festival i öronen.

Torsdag

Efter att ha tagit bil till en mycket fin badplats blev allting mycket trevligare. Torsdagen är också första dagen för musik (det vill säga organiserad sådan) på festivalen och det är absolut för musikens skull jag åker. Det var ont om band jag lyssnat på innan under kvällen, vilket ledde till ett hoppande mellan olika scener och band. Det är mycket trevligt att bara driva omkring på området och höra var musiken låter bäst och gå åt det hållet. Dessa band hann jag se under torsdagen, om än att vissa inte var hela spelningar:

Hype (se)– Poppig synth, en del låtar hade potential, men det var inte så mycket jag fastnade för. Vi gick därifrån efter kanske halva spelningen då ingen annan i gruppen heller verkade vara så begeistrade.

Snow Patrol (se)
– Inte min grej

Dia Psalma (se) – Roligt att ha sett dem och vissa låtar är riktigt röjiga. Bra konsert med bra uppslutning på den största scenen. Ingen jag kommer lyssna mer på, men i alla fall.

Sirqous Alfon (se) – Riktigt underhållande och roligt framträdande på den allra minsta scenen. Det är egentligen rätt svårt att klassificera, men det var blandad musik tillsammans med olika typer av framträdanden. Humor var fokus.

Client (uk)
– Brittisk, ganska ny (efter 2000), synth. Lät stundtals riktigt bra och jag kan tänka mig att ge dem en chans till här hemma.

Arch Enemy (se/uk) – Ska det vara någon form av death metall ska det vara av det här slaget. Det vill säga lite mer melodiöst och lite mer än bara ös och skränande “sång”. Det här är absolut inte min typ av musik, men det var helt okej ändå.

Thåström (se) – Thåström stod för den sämsta föreställningen om man ser till hur viktig artist han antagits vara för festivalen. Jag kan inte påstå att jag lyssnat på honom så mycket innan, förutom då han ingått i olika konstellationer. Spelningen började med tre riktigt sega låtar och det blev inte mycket bättre senare. Blä.

Evergray (se) – Hårdrock både gillar jag och gillar jag inte. Ofta tycker jag att musiken är riktigt bra, men att resten (image, framställning, sång) suger. Så var fallet med Evergray också. Upplevdes bäst på lite avstånd.

Blutengel (de) – Vad ska man säga? Tysk elektronika med en rätt märklig scenframställning. Musiken var riktigt bra, men jag gillade inte alls sången. Förmodligen låter det mycket bättre i studioversioner. Helt okej spelning, men inget jag minns till jag dör direkt.

Alice in Videoland (se) – Första bandet jag känner väl sedan tidigare. Det var riktigt bra drag på konserten och jag är nöjd. Jag har dock samma invändningar mot dem som vanligt: texterna suger och bandet lider verkligen av någon form av lättja. Att inte ens orka skriva två olika verser till en låt är rätt dåligt. Att bara köra första halvan av låten två gånger och ändå inte komma upp i mer än tre minuter är inte riktigt min grej, speciellt inte när låtarna ändå är så lika varandra.

Under dagen köpte jag ett billigt liggunderlag. Alva tyckte att hon kunde sova på det och jag på luftmadrassen och det tackar jag för. En god natts sömn. Nåja, fyra timmar i alla fall.

Fredag

Samma procedur som dagen innan. Bad och mat på dagen, musik på natten. Yay! Vi var i Arvikas simhall och de har en svikt: ännu mera yay! Riktigt roligt. Satte en och en halv framåtvolt ordentligt och kom runt på två framåtvolter även om jag inte kunde sträcka ut mig. Dagens musik:

Nationalteatern (se) – Kul att ha sett, men inget som föll mig i smaken.

Burst (se) – Inte min grej.

Slagsmålsklubben (se) – Inte heller min grej, men det är mer datorspelsinfluerad musik jag inte riktigt fattat tycke för. Vissa låtar (ju längre bort från rent Nintendo desto bättre) var riktigt bra och spelningen var uppskattad.

The Sounds (se) – Inget jag lyssnar på i vanliga fall, men spelningen var rätt bra. En del låtar sätter sig rätt snabbt på hjärnan och vissa har man ju inte kunnat undvika sedan tidigare. Hade säkert varit ännu bättre om jag lyssnat på dem mer innan.

Timo Räisänen (se) – Pop är inte min grej.

Satyricon (no) – Samma grej som med bland annat Evergray: bra musik men resten suger. I det här fallet i deluxe. Musiken var verkligen bra och framträdandet blir mest komiskt. Det är så svårt att ta något på allvar. Death metal när det är som töntigast.Ååå… vi är så onda, vi har gjort en låt som heter Flesh Grinder (akta er).

The Young Gods (sch) – Riktigt lovande spelning som jag tyvärr missade stora delar av. Det jag hörde var trevligt och jag kan mycket väl tänka mig att ge dem en chans till här hemmavid.

Nitzer Ebb (uk) – Nitzer Ebb stod helt klart för den bästa spelningen i förhållande till vilka förväntningar jag hade. Jag har visserligen lyssnat på dem en del innan, men jag har inte riktigt gillat det jag hört. Därför gick jag till spelningen lite med inställningen att det kunde ju i alla fall vara roligt att ha sett Nitzer Ebb live. Det var det också, riktigt roligt. Jag lyckades också hamna bland andra som gillade bandet betydligt mer än jag, vilket alltid är medryckande. Istället för att vara någon slags bonus till övriga band, blev den här spelningen en av de allra bästa. Jag ska nog ge dem en chans till även hemma.

The Knife (se) – Om Nitzer Ebb stod för den posivita överaskningen, var det The Knife som levererade den negativa. Jag börjar dock med det som var bra. Själva scenframställningen var helt fenomenalt bra på alla sätt och vis. Med hjälp av en väl dolt projektor plus enorm duk, lyckades de göra många saker som såg smått omöjliga ut. Kudos. Nackdelen är att deras senaste album suger riktigt mycket. Jag har verkligen försökt gilla det, men det går bara inte. Det är så synd, eftersom Deep Cuts (deras andra album) är så bra. Spelningen var seg, tråkig och gjorde mig riktigt besviken. Alla andra verkar dock tycka att den var bra, men mina fem öre får de inte.

Juno Reactor (uk) – Juno Reactor är ett av de band jag såg fram emot mest att se. Kombinationen av afrikansk musik och trance är helt otroligt, fantastiskt jättebra. Att de dessutom har med sig ett gäng sydafrikanska dansare på scenen gör det ju bara ännu bättre. Jag fick höra alla låtar jag ville (Pistolero, Masters of the Universe och Conga Fury), även om de var ihopblandade rätt rejält. Det var också riktigt skön stämning. Jag stod kanske två meter från staketet längst fram och det fanns ändå utrymme nog att röja. Visst blev det trångt ibland, men det var helt annan atmosfär än på många andra spelningar. När solen började titta fram och de rundaded av kring halv fyra på morgonen var jag riktigt slut och riktigt nöjd. Festivalens näst bästa spelning!

Lördag

Inget speciellt under dagen egentligen: vi åkte till samma badplats igen och det var ännu en gång riktigt skönt att bada. Under kvällen var det dags för få men högkvalitativa band:

Kaizers Orchestra (no) – Bra spelning, även om jag inte riktigt förstår varför alla säger att de är så överbäst live. Visst var de bra, men inte så exceptionellt bra som jag väntat mig. Musiken, som jag inte hade ens den vagaste uppfattningo om innan, var bra.

Covenant (se) – Covenant är sedan rätt många år ett av mina favoritband och hade således mycket stora förväntningar på sig. Egentligen är det nog svårt för dem att göra en för mig dålig spelning, eftersom det inte går att skrapa ihop tillräckligt många dåliga låtar för att fixa det (det mseta de gjort är bra, med andra ord). För en gångs skull lyckades vi dessutom vara många kompisar tillsammans längst fram, vilket är ett plus. Stalker, Dead Stars, Call the Ships to Port och Ritual Noise var bäst, men det säger egentligen inte så mycket eftersom allt annat också var det. Det är väldigt roligt att se ett band live som man lyssnat så mycket på. Utan minsta tvekan bästa spelningen på festivalen.

Franz Ferdinand (uk) – Det känns som att man i alla fall borde se bandet som står högst upp på listan över bokade band. Franz Ferdinand var kanske ingen höjdare, men dög bra att slötitta på när vi åt mat.

Funker Vogt (de) – Funker Vogt bjöd också på en överaskning, men inte på samma sätt som Nitzer Ebb. Funker Vogt har jag lyssnat på mycket när jag var lite yngre, men idag tycker jag inte att det är så jättemycket att hänga i julgranen. Framförallt textmässigt brister det och även musiken kan ibland bli lite väl upprepande. Spelningen var dock väldigt rolig att vara med och det girk lätt att ryckas med. Ett par låtar på deras senaste album Navigator var också riktigt trevliga. Svettigare än vad jag hade räknat med!

Ladytron (uk) – I ärlighetens namn ar jag alldeles för trött och hade alldeles för ont i fötterna för att uppskatta den här spelningen. Ladytron är både bra och dåliga, tycker jag. Så fort de går ifrån sin minimalistiska stil och gör något lite mer varierat och utagerat är det bra, annars är det mest tråkigt. Spelningen var därefter: en del bra, annat riktigt dåligt.

Summering

Det här är nog den bästa festival jag varit på. Det var mycket lite som inte var som det skulle (KMFDM det enda undantaget, möjligtvis med tillägg för luftmadrassen). Jag har kommit fram till att jag är där väldigt mycket för musiken, vilket gör att framtida festivalbesök beror mycket på vilka band som kommer. Nästa gång ska jag också försöka lyssna in mig på fler band, gärna ganska långt i förväg. Det har jag i och för sig sagt varje gång, så man kanske inte ska hoppas för mycket på den punkten. Det vore också trevligt med något annat boende. Campingen är rolig att vara på, men det är inte riktigt optimal miljö att sova i. Att vädret var bra under hela festivalen är förstås ett stort plus. Slutligen några snigliga priser som inte bör komma som en överraskning för de som orkat läsa ända hit:

Bästa spelning: Covenant
Största positiva överraskning: Nitzer Ebb
Största negativa överaskning: The Knife
Bästa nykomling: Client
Bästa festivalkamrat: Alva Mårdsjö

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag är ledsen att det här kommer lite sent. Anledningen är att jag inte haft dator hemma och att jag haft en hel del annat för mig. Nog med bortförklaringar nu och över till musiken för mars:

1. Covenant – Brave New World
2. Covenant – Ritual Noise
3. b00le – Blow Up The World

Månaden har präglats av att Covenant släppte sitt nya album Skyshaper under den första veckan. i början var inställningen till albumet blandad; jag gillade en del mycket skarpt, men var mer tveksam till andra låtar. Brave New World framstår nu som den överlägset bästa låten på skivan. I början kunde jag inte riktigt förstå varför Ritual Noise hade nått sådana framgångar som den har och jag tror inte att jag kan förklara det heller. Jag gillade den inte i början, men nu tycker jag att den växer mer och mer för varje gång jag hör den.

b00le är ett relativt litet och okänt band som jag känner till eftersom den användes som introspår på Sean Kennedys Patrolling. Sedan dess har jag letat efter den och hittade den till slut att ladda hem gratis från Washington Posts hemsida. Mycket otippat. Låten är grym på alla sätt och vis, kanske delvis på grund av att den varit intro till en serie jag gillade minst lika mycket. Undvik resten gruppen har gjort.

Tags: , ,

Best of Snigel

One task on the101 tasks in 1001 days project, involves compiling a CD with my favourite music. The idea is to exchange the CD with others, so as to broaden my musical horizons a bit. Here is what I finally decided to put om my disc:

1. Assemblage 23 – Divide
2. Covenant – Feedback
3. Deine Lakaien – Return
4. Frontline Assembly – Vigilante
5. Infected Mushroom – Frog Machine
6. Juno Reactor – Pistolero
7. KMFDM – Professional Killer
8. Melotron – Kein Problem
9. Pink Floyd – High Hopes
10. Rammstein – Der Meister
11. Secret Chiefs 3 – Zulfiqar III
12. The Birthday Massacre – Lovers End
13. The Knife – Heartbeats
14. Vnv Nation – Electronaut

Last weekend I went to Gothenburg and the thirtieth annual gaming convention there. As agreed on beforehand, I swapped music with Martin and David. Though I have started down the road, I still have much left. My goal is to swap with ten others. Of course I will give the contents a chance, which might take some time.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Jag har tipsat om Covenant förut, ganska nyligen dessutom, men jag väljer att göra det igen. Det finns två band här i världen som jag verkligen tycker hör hemma bland stjärnorna, det första är Pink Floyd och det andra Covenant. De senare har en aldrig skådad förmåga att aldrig göra dålig musik, eller i varje fall är det sällsynt.

I mitt förra låttips valde jag Feedback och påpekade att valet stod mellan den låten och Go Film. Så nu när jag ändå brutit på min egen regel att bara tipsa en gång per artist, presenterar jag alltså Covenant igen, den här gången med låten Go Film. Detta är en av de lite klurigare låtarna, jag kan inte på rak arm säga vad det är det som gör den så ruskigt bra. Jag misstänker att det har att göra med känslan den förmedlar och jag ska göra ett försök att beskriva varför det blir så bra. Eftersom texten är en väldigt viktig del, börjar jag med den:

I find myself inside a church deserted by the priests
as shadows shift from grey to red I notice there’s no floor
transparent air suspends my weight as if I had no mass
suddenly the moon comes out from the clouded skies

wet and cold from shifting daydreams wakeful in the sleep
windowpane observing some commotion down below
waiting for the noise to come to blur the weary mind
watching as a pastime and I’m the fallen star

go film – we can all be gods
go film – we will all be heroes
go film – we are all immortal
go film – we will all be safe
go film – we are all illusions
go film – and we can never touch

I will shine again with burning light when I return
in and out from foreign shores I’ve gone astray in time
born to search for something I have never ever seen
on an endless quest to hostile ground and unknown lands

then the scene go back to where it started and I fall
as shadows shift from red to grey I notice there’s no floor
and gravity awakes me as it throws me to the ground
a million tiny grains of dust obscures me from your eyes

Texten är framförd monotont, vilket jag först irriterade mig på, men nu inser att det bara gör det så mycket bättre. Musiken är enkel och består i princip bara av tydliga och förhållandevis lugna rytmer, uppblandade med stämningsljud och en viss körverksamhet. Känslan i låten är på något sätt drömlik, mörk och kanske aningen hotfull.

Tyvärr tror jag chansen är liten att någon som inte lyssnat så mycket på den här typen av musik innan, tycker att Go Film är så bra som jag tycker att den är, men eftersom det är en av de absolut bästa låtar jag har hört, var jag bara tvungen. Så, go film!

Tags: ,

Det här är ett låttips jag har väntat med länge. Jag har hittills haft en liten egen policy att inte tipsa om mer än en låt från samma grupp, men jag kommer snart att bryta det, eftersom det finns så mycket olika typer av låtar från en grupp och då blir det en policy som bromsar snarare än som uppmuntrar till variation och då är det inte bra.

Covenant är ett svenskt band som funnit sedan mitten av nittiotalet och de flesta som är insatta vet vilka de är. Jag har lyssnat på dem i många år och jag rankar dem som nummer två på min artisthimmel, efter Pink Floyd. Av närmare 70 låtar jag lyssnat på ordentligt, finns det bara två jag tycker är dåliga och inte speciellt många som är medel. Resten är bra eller väldigt bra. Detta gör Covenant speciella för mig, jag vet inget annat band som är så. Därför har jag väntat länge för att se till att tipsa om rätt låt. Det väger mellan Go Film och Feedback. Eftersom jag redan sagt att jag kommer bryta min policy snart, slår jag till och här kommer alltså Covenant med låten Feedback.

Genom åren har gruppen gått mot ett mer lättlyssnat och mer poppigt sound, men Feedback är från den gamla goda tiden och är nog bland de mer svårlyssnade låtarna Covenant har gjort. Distorsion på instrument är något folk inte brukar tycka om. Det som gör låten så otroligt bra är helheten. Texten, musiken och framförallt hans röst. Den pålagda kören i bakgrunden gör att känslan är lite ödesmättad och hotfull. Feedback lyssnar jag gärna på väldigt högt, för även om den kanske inte är röjig, har den fast takt och vinner på volym. Texten är också intressant och liknar till viss del Assemblage 23s Let me be your armour, som jag tipsat om tidigare. Här kommer texten till Feedback:

I consume the wind that makes you cold
and drink the blood of the bleeding souls
to check your fear and hide the noise
of the howling wolves that steals your voice

I confuse your mind and feed your dreams
to read your thoughts and keep them safe
from harmful truth and the hopeful lies
of the tempting demon that hurts your eyes

I will protect you from your visions
to safe you from illusions
I will protect you from ideals
to safe you from defeats

I consume the wind that makes you bold
and suck the blood of the living souls
to make you numb and hide the noise
of the howling wolves that is your voice

I seduce your mind to fear your dreams
and read your thoughts to keep you blind
from harmful truth and the open skies
of the outside world before your eyes

Som jag redan påpekat är inte det här den första låten jag rekommenderar folk att lyssnat på, men det är den jag efter flera års lyssnande tycker är bäst och därför uppmanar jag er som tror det här kan vara något (eller ni som är modiga) att fixa hem denna underbara låt!

Tags: ,