Dystopia

You are currently browsing articles tagged Dystopia.

Title: The Windup Girl
Author: Paulo Bacigalupi
Year: 2005

Take Bangkok, brimming with a multitude of different cultures and the capital of Thailand, a monarchy with complicated political structure, and put it through a genetically engineered apocalypse which has left most of the world in chaos and starvation, but where Thailand is still an island of relative calm in South-East Asia, much thanks to an odd mixture of advanced bio-engineering and old-style, steam punk reminiscent technology. The result is the Windup Girl and the man responsible for the thought-experiment is Paulo Bacigalupi.

Even though I consider the setting described in the previous paragraph to be interesting enough to read almost regardless of anything else, a novel requires a more personal approach and very seldom can it rely entirely on setting. The Windup Girl takes its name from one of the main characters, a genetically engineered human being produced by the secluded state of Japan, created to please and to be subservient. Regarded as an animal, if not a thing, she still harbours feelings intimately human, and thus struggles to free herself from her genetic heritage as well as her training, thus adding a touching tale about the intertwined factors of heritage, training and environment.

This is Paulo Bacigalupi’s debut novel and as such it is extremely good. There are no obvious flaws or major glitches that a more experienced author would have been able to avoid. However, I think it’s clear that Bacigalupi has some polishing to do, because there are minor flaws and imperfections that interrupts the otherwise fascinating tale. For instance, he’s prone to repeat similes and metaphors or just dwell on the same kind of details again. Let me give you an example; the windup’s skin is impeccably beautiful, which unfortunately means that it can’t transport heat very effective, leaving the girl vulnerable to overheating. This is a really neat detail, but it gets tedious to hear about it every time she moves. A more experienced author would realise that the idea is fabulous without employing it to excessively.

The story is neat and well thought-out, although it isn’t magical in an sense of the word. It’s good enough to suffice as a pretext for showing a really cool setting and occasionally even surpasses the ingenuity of the surroundings. A tendency to focus on two many characters make the book a little bit longer than it should have been, but this is not a serious flaw.

In all, this book is awesome, not only in itself, but also because of what I hope it means for the future. I don’t mean to say that I think an apocalypse derived from genetic engineering gone wrong is a good idea, but I do hope that the future will bring more books from Paulo Bacigalupi’s hand and that they will be as rich in ideas as this one, but perhaps presented in a slightly more refined way. This is still a very good book and I give four snails to the Windup Girl.

Tags: , , ,

Title: Kallocain
Author: Karin Boye
Year: 1940

Having no ambition to read books in chronological order, most people invariably run across the problem of reading old books and placing them in a modern perspective, instead of the time in which they were originally published. Thus, reading Karin Boye’s Kallocain in 2009, I naturally think “Oh, yet another dystopian novel about a future oppressive state and an individual’s rebellion against the regime”, although it’s of course true that few of the classics in this field had been published at the time (with the notable exception of Aldous Huxley’s Brave New World, which was published in 1932).

This is alright, I read and review books today, not when they were published. This might be unfair to some authors, but mostly to the poor ones. True greatness does not die. and it isn’t overshadowed by later works in the same genre. So, what is Kallocain, then? Is it great or is it overshadowed by other, more notable works by other authors such as Ray Bradbury, George Orwell or Ursula K. Le Guin?

To be honest, I can’t really make up my mind. This story about Leo Kall and how he invents a perfect truth serum called kallocain is different from the others, but it’s still quite familiar. The dystopia has nothing particular to offer that I haven’t read before, so I’m not going to spend much time focusing on that. The heavy focus on Leo’s life and work makes it a bit special, because actual resistance against the regime isn’t really a part of the plot.

The vision isn’t unique and it alone doesn’t make the book worthwhile, but what about the language, then? In general, I find Boye’s Swedish enjoyable, with some really neat words that can only be found in really old science fiction. This doesn’t destroy the vision she creates, but rather enhances it. Perhaps it makes the target seem a little bit farther away, but then again, that’s true; the totalitarian states we see today are quite different from the ones of the 1940s. I don’t mean to say that this book is irrelevant in anyway, but it is decidedly less important today than, say, 1984 or Brave New World.

By way of concluding this review, I’d like to say that I can understand those who praise Boye’s fiction. She is a skilled author and this is a solid piece of writing. Still, it’s no coincidence there are other novels with similar themes that dominate the history of science fiction (disregarding language here; writing in English would have helped). All accounted for, Kallocain is well worth reading, even almost seventy years after it was first published. Not bad.

Tags: , ,

Title: Brave New World
Author: Aldous Huxley
Year: 1932

Brave New World is the kind of book that’s easy to think one knows everything about even without having read a single word of it (1984 comes to mind as being similar in this regard. In some way, this is true because the themes presented in this 1932 novel by Aldous Huxley have been used again and again since its publication (and some of them were certainly used before as well). However, if this kind of novel only presented a dark and intriguing vision of the future, the would never have become classics. They need something more than that, which makes them worthwhile to read even though the plot and the setting is quite familiar.

In Brave New World, I think the presentation of the setting is what I admire most. Even though the book was written almost almost eighty years ago, I can still feel that the authors message in coming through loud and clear. The characters inhabiting the world are not that interesting, even though the story fulfills its function, focusing on Bernard and Lenina, their visit to the savage reservation (a preservation of the old ways, i.e. something we as readers can relate to as being fairly normal and natural, as opposed to almost everything else in the novel), their subsequent successful quest of bringing one of savages into the modern world to show him civilisation and the ultimate consequences of these events.

There are many kinds of dystopian novels out there and I’ve read quite a few of them. What makes Brave New World unique? Quite a lot, which is stunning considering the books age (it means that nobody has been able to write anything that can seriously contest his description in the past eighty years). The scariest thing with Huxleyis vision is not the gene manipulation of humans, the categorising of society into various classes, the omnipotent World State or the banning of art, literature and creativity, because all of these future have been more adeptly criticised elsewhere since the 1930s. No, what makes Brave New World unique in my experience is the fact that in this vision, there is no need to ban anything, the World State doesn’t need to oppress the people, it doesn’t need to quench rebellions or make sure people don’t step over the line. They don’t need to, because nobody wants to.

In my opinion, this is much scarier than any alternative, because even though present day politics seem to be moving in the direction of more control and less freedom, I still harbour the perhaps naive notion that this can only be persuaded up to a point before such a system collapses under its on weight. In a sense, I don’t think a society like that presented in 1984 could survive and thrive over time; the problem would solve itself eventually, one might say. Not so with Huxley’s dystopia. In a sense of ignorant bliss, people in a brave new world would never break away from their tethers, would never smash the invisible walls surrounding them. Only an impetus from the outside could bring that about, and in the novel, the author shows that even such an external force would have hard time disturbing the peace. In a way, I feel it’s much more likely that complacency will be the death of modern free society, rather than terror and oppression.

The setting is also interesting in an unexpected way. Huxley makes use of a technique which makes the world look quaint or slightly hilarious, even though it still retains its precision and accuracy. For instance, substituting God for Ford (as in Henry Ford) or mocking referring to the old title Archbishop of Canterbury as Arch-Community Songster of Canterbury.

In short, Aldous Huxley’s Brave New World is something everybody should have read, because it deserves its position as one of the great classics of science fiction. It’s only sporadically brilliant and the story is not superb, but the setting and theme more that makes up for these shortcomings. In stark contrast to most other science fiction novels, I fear that this novel will be more and more relevant as time passes by. Perhaps you should read it before you sink too deep into complacency to care.

Tags: , ,

Title: The Handmaid’s Tale
Author: Margaret Atwood
Year: 1985

In my opinion, Margaret Atwood established herself as a brilliant author with Oryx and Crake, published in 2003. Therefore, I hesitated a short while before reading The Handmaid’s Tale, since it is written almost twenty years earlier. Some authors really get the hang of writing after a long time and what if those twenty years were essential? Still, I had heard much good about the novel, so I tried it anyway. My premonitions were not entirely false, but not completely true either.The Handmaid’s Tale is a nice novel, but it is far from being as impressive as Oryx and Crake.

The Handmaid’s Tale takes the form of an account of a woman’s life in a future, dystopian society in which women are valued only for their ability to bear children. Much of the novel is spent describing this hypothetical society and even though there is a plot, it is obviously not the  important bit. The novel consists of a number of different chapters, many of them flashbacks, others taking place “now”. The world thus depicted works on many levels; it is depressing and carefully thought-out, but it is it interesting?

I am not sure, to be honest. The descriptions are good in themselves, but I do not find the society terribly interesting, which means that too much time is spent on something I do not quite enjoy. This is a pity, because it is obvious that the author has put much thought into her creation. Fortunately, there are other things which are genuinely good, such as language and style. The personal reflections feel genuine, they really convey the impression that this is a recording of something that has actually taken place, that the unnamed main character is a real person. Kudos for this; it makes the novel more than worthwhile. However, it is not enough to make it brilliant.

Tags: , , ,

V for Vendetta

Titel: V for Vendetta
Regi: James McTeigue
Manus: Andy Wachowski, Larry Wachowski
År: 2005
Recenserad: 2006-11-10

Ibland finns det en charm med att börja titta på en film man vet mycket lite om. Jag hade faktiskt inte en aning om vad V for Vendetta handlade om innan jag såg den, förutom att jag visste att många sagt att den var bra och att den bygger på en serie av Alan Moore.

Filmen inleds med en kort skildring av The Gunpowder Plot 1605, där Guy Fawkes och hans medkonspiratörer försökte spränga parlamentet för att mörda kungen. Strax därpå får vi följa filmens ena huvudroll, Evey, när hon ger sig ut på gatan trots att utegångsförbud råder. Hon lever i ett framtida Storbritannien, styrt av en fascistisk regering. När Evey blir antastad av poliser, räddas hon av en man bärande en Guy Fawkes mask. Han kallar sig V, och Evey dras in i en modern version av planen att spränga parlamentet och störta regimen.

Det finns flera saker som gör den här filmen till en riktig höjdare i mina ögon. Den är välgjord på alla tänkbara sätt, vilket inkluderar såväl intrig som miljö och skådespelare. Varje del drar sitt strå till stacken och tillsammans lyckas de skapa en utomordentligt bra stämning. Filmen känns också mogen på det sättet att den inte är konstruerad som en standard film från Hollywood. Till exempel bygger inte filmen på en “åh, hur ska det gå”-känsla; det är tämligen uppenbart hur den kommer att sluta redan från början. Det förstås något positivt.

Jag har försökt komma på någon punkt som gör att filmen inte skulle få en femma, men det är inte helt lätt. Det enda jag kan komma på är att jag tycker att den upprepar sig själv lite under V: s strävan att hämnas på sina fiender. Den här filmen behöver inte action på det sättet och jag hade föredragit om det hade funnits mindre av den varan. V for Vendetta får därför fyra och en halv starka sniglar, men jag skulle kunna tänka mig att uppgradera betyget om jag gillar den lika mycket efter att ha sett den en andra gång senare.

Tags: , , , ,

Equilibrium

Titel: Equilibrium
Regi: Kurt Wimmer
Manus: Kurt Wimmer
År: 2002
Recenserad: 2006-09-24

Equilibrium är för mig en ny film och en gammal film på samma gång. Det är ny film eftersom den är gjord nyligen (tämligen uppenbart) och den är dessutom välgjord rent tekniskt. På det sättet påminner den om Gattaca, även om den filmen är i en klass för sig vad gäller snyggt gjorda miljöer. Det är en gammal film därför att nästan allting i den har gjorts innan på ett väldigt uppenbart sätt. Handlingen utspelar sig i ett dystopisk framtidssamhälle där känslor är någonting negativt och kultur från det förgångna bevara av motståndarna till systemet. Låter det bekant? Det är en korsning mellan 1984 och Fahrenheit 451 och har man utöver dessa läst fler dystopiska framtidsskildringar är det nästan ingenting nytt i den här filmen.

Jag tycker dock inte att det här nödvändigtvis är en stor nackdel (förutom för mig personligen). Innehållet är nämligen paketerat i välgjord och cool action (blandning av orientaliska kampstilar och handeldvapen, till exempel). Förhoppningsvis är det något som tilltalar ungdomarna, vilket också ger dem möjlighet att ta till sig filmens lite djupare budskap. Man kanske skulle kunna säga att det här är en mer lättsmält version av ovannämnda böcker (ingen av dessa är vidare krångliga att läsa, men vem läser nuförtiden?).

Så sammanfattningsvis tycker jag ändå att det är en rätt okej film som lyckas med en hel del. Jag personligen kan dock inte ge den vidare bra betyg eftersom mycket känns som upprepning av vad andra redan har gjort. De saker som faktiskt är nya och häftiga motiverar dock i alla fall tre sniglar.

Tags: , , ,

Titel: 1984
Författare: George Orwell
Utgivningsår: 1948
Recenserad: 2006-01-11
Status: I bokhyllan

Egentligen är det fantastiskt att jag undvikit den här boken i snart 22 år. Jag vill inte säga att det är synd att jag inte läste den tidigare, eftersom jag är övertygad om att uppfattningen av en bok är intimt förknippad med sinnesstämningen hos läsaren. Med det vill jag säga att boken inte alls hade varit densamma om jag läst den på högstadiet. Kanske hade den varit bättre, men förmodligen inte.

1984 är en bok som egentligen inte kräver någon presentation på grund av att den är så känd. Mycket kort kan man säga att den behandlar den perfekta totalitära staten och hur det är att leva i en sådan. Skildringen är bra skriven, väl genomtänkt och väcker många tankar på alla plan. Handlingen är också okonventionell, vilket alltid är intressant. Jag kan egentligen inte sätta fingret på någon del av boken som inte var bra. Allt finns. Tack George Orwell.

Tags: , , ,

Titel: A Scanner Darkly
Författare: Philip K. Dick
Utgivningsår: 1977 (1999)
Recenserad: 2005-07-11
Status: I bokhyllan

Min resa genom Philip K. Dicks författande fortsätter, än så länge genom slumpvis valda böcker. Allt jag har läst hittills har varit bra eller jättebra, så också den här boken. I en framtid där regeringen har förlorat kriget mot droger och missbruk, får vi följa en undercoveragent vid namn Fred/Bob Arctor. I världen sprids en farlig och framgångsrik drog kallad Substance D (ofta kallad Death). För att nå botten av de mysterier som finns kring detta preparat, måste Fred också själv missbruka det. En av de allvarligaste konsekenserna är irreversibel hjärnskada och personlighetsförvirring…

Den här boken verkar i många plan. Den underliggande plotten är som vanligt bra och man blir flera gånger rejält överraskad. Dicks starka sida är i vanliga fall hans personlighetsskildringar och den här boken är verkligen inget undantag. Personerna är färgstarka och mycket trovärdigt presenterade. Dicks egna bakgrund som missbrukare bidrar till den kusligt realistiska känslan karaktärerna förmedlar. Avslutningsvis vill jag än en gång säga att Dick är en sann mästare. Hans sätt att skriva är fenomenalt och hans berättelser engagerar och fångar mig alltid på något vis. Bokens innehåll är inte vidare glatt och uppiggande, så jag rekommenderar boken till alla förutom de som far illa av att läsa om andra människor som inte har det så bra.

Fotnot: Av en slump såg jag nu att boken kommer som film under 2006. Titta här för att se vad imdb har att säga om den. Spontant kan jag säga att innehållet mycket väl skulle kunna gå att göra en bra film på. Det gäller att hitta rätt skådisar, speciellt till Barris och Donna. Jag kan för lite för att säga om de som gör de rollerna passar eller inte.

Tags: , , ,

Titel: Do androids dream of electric sheep?
Författare: Philip K. Dick
Utgivningsår: 1968 (2001)
Recenserad: 2004-04-14
Status: I bokhyllan

Detta är boken som filmen Blade Runner bygger på och den är skriven under sextiotalet. Jag kom i kontakt med den via just filmen som jag uppskattade mycket och det var pappa som sade att den byggde på en bok. Han hittade den dock inte bland alla gamla böcker, men han kom ihåg titeln och författaren. Sedan låg den i glömska i några år tills jag av en slump hittade en uppläst version av den. Efter att ha lyssnat på den, köpte jag boken och läste den och här kommer mina tankar kring den.

För det första är det en bok som väcker väldigt mycket tankar hos mig. Stilen är inte alltför komplicerad och även om handlingen har sina intressanta intriger och tvister, är det för innehållets skull jag läser den här boken och gärna kan tänka mig att läsa den igen. Handlingen utspelar sig 1992, men på sextiotalet liksom nu, förblir handlingen i framtiden. I fokus finns prisjägaren Rick Deckard, vars jobb är att spåra upp och eliminera förrymda androider, det vill säga humanoida robotar. Den senaste androidmodellen innebär dock en hel del problem, eftersom den är nästan omöjligt att skilja från en riktig människa annat än med avancerade tester. När androiderna blir intelligentare än delar av den degenererande mänskligheten, lyfts etiska frågor av episka proportioner fram. Kan en robot vara självmedveten? Är det ett vettigt samhälle då robotars intelligens överskrider människans? Vad gör människan unik om det är möjligt att skapa robotar så bra att de själva inte ens vet om att de är robotar? Kan man vara säker på någonting?

Mitt i denna osäkra malström står Deckard och tvivlar. Med hjälp av en sinnrik plan lyckas hans motståndare, tillverkarna av den nya modellen, få honom i en situation där han till slut dels tvivlar på sin egen härkomst, men också på de metoder och den etik som ligger till grund för det jobb han utför. Men han behöver pengarna för att köpa ett djur. Det är härifrån titeln kommer, för den enskilt största skillnaden på människor och androider är att androiderna saknar empati. Ett levande djur är, förutom en statussymbol, även ett bevis på att ägaren kan känna empati, för annars trivs inte djuret och det dör.

Bokens upplösning är spännande och det slut den leder fram till är öppet och går att tolka på många sätt. Författarens persongalleri är intressant och presenterat på ett mycket bra och levande sätt och han lyckas fånga vardagskänslan i en framtid väldigt olik den nutid vi lever i. När jag till slut slår ihop boken och ställer tillbaka den i bokhyllan kan jag sammanfatta mina känslor med ett enda ord: förundran.

Tags: , ,

Titel: Fahrenheit 451
Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1951 (1999)
Recenserad: 2004-08-22
Status: I bokhyllan

Det här är en riktig SF-klassiker av en av mina favorit författare. Ray Bradbury skriver de bästa noveller jag vet och är alltid full av tuffa idéer osm faller mig i smaken perfekt. Han är en sådan författare som fokuserar på idéer och använder science-fiction som genre för att uttrycka den och det är enligt mig en av de bättre användningarna.

Titeln Fahrenheit 451 syftar på den flampunkten hos papper och boken utspelar sig i en framtid där böcker är bannlysta och brandmännens enda jobb är att söka upp och bränna böcker. Genom handlingen får vi följa Montag som en dag får för sig att läsa en av de böcker han skickats ut för att bränna upp…

Romanen visar oss en vision om en värld full av hjärntvättade människor, bombarderade av TV och andra lättsmälta medium som effektivt skyddar människan från all form av tankeverksamhet. Bradburys skilldring är gripande och trovärdig, klart en av de bättre böcker jag läst.

Tags: , , ,