Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Isaac Asimov

Isaac Asimov

You are currently browsing articles tagged Isaac Asimov.

Title: The Gods Themselves
Author: Isaac Asimov
Year: 1972

Yes, I am astonished that I give four and a half snails to this book. I have somehow decided that I dislike Asimov strongly, but considering what I have read so far, I have only disliked Foundation. Come to think about it, I have actually given two more recommendations of books at least partly written by Asimov (I, Robot and The Positronic Man). So, I guess I will have to face the facts and review my opinion about Asimov, especially since The Gods Themselves was really inspiring.

This story was originally published in three parts and according to Wikipeida, it originated in a discussion with Robert Silverberg in which he referred to an arbitrary isotope, which happened to be Plutonium-186, which, Asimov pointed out, do not and cannot exist. But what if it could? Asimov extrapolated this idea to create a parallel universe with different physical laws in which the isotope would be stable. He also managed to connect it to our universe by means of a technique which would be very beneficial to mankind in the short run, but absolutely catastrophic in a longer perspective. He also, somehow, managed to make it credible.

The connection takes the form of clean, limitless and almost free energy. In the first part of the book, we are introduced to this fantastic scientific achievement by means of a critical explanation of its discovery. The narrator is convinced that the innovation will lead to the destruction of mankind, but everybody else, unwilling to give up their wasteful way of life, is too complacent and selfish to believe him. The title is derived from a poem, which, translated into English, runs: “Against stupidity the gods themselves contend in vain” and is very fitting indeed for the atmosphere of large parts of the novel.

The brilliance of the book starts with chapter two, in which Asimov changes focus to the parallel universe. I have never encountered such an alien world and yet been able to feel with the creatures who inhabit it (believe me, I am no fan of such literature). The life forms in focus are so strange that I would normally have written them off as too different to be interesting, but somehow Asimov gets away with it.

Added to this, I must admit that Asimov is a very skilled writer. I like the way he writes, or at least the way he wrote late in his life (I still think Foundation is dull). Normally, I tend to think that hard science-fiction (Wikipedia article) is too dull, but even though I did have low expectations on The Gods Themselves, it turned out to be very good indeed.

Tags: , ,

Title: Foundation’s Edge
Author: Isaac Asimov
Narrator: Larry McKeever
Year: 1982

To my mind, Isaac Asimov has been over-rated, at least until recently. I begun exploring his works by reading Foundation, which did not impress me to any greater extent. Several short stories later, I felt none the wiser as to why Asimov is considered one of the greatest science-fiction writers of all time. After having read two brilliant books (I, Robot and The Positronic Man), he has at least risen to some sort of average level, but he is still very far from being a favourite of mine.

Therefore, I was a little bit sceptical about Foundation’s Edge since it was the fourth book in the series and has one a Hugo for best novel (which means I have to read it to complete my 101-in-1001 list). After consulting friends, I decided to read summaries of the two intermediate novels rather than spend many hours reading them. Afterwards, I feel that this strategy worked pretty well and I doubt that my experience of this novel would have been much different otherwise.

The narration of Foundation’s Edge is split into two main threads, one originating in the First Foundation (well known from previous books) and the other in the Second Foundation. The main focus is on the councilman Golan Travize of the First Foundation, who after having been betrayed by a friend, is sent into exile to find the Second Foundation (but under the pretence of looking for earth with an accompanying historian). The Second Foundation recognises the danger and sends an envoy of their own to foil this attempt. However, both of the factions are oblivious to what is really going on.

Isaac Asimov writes intelligent and well thought-out fiction, of that there can be no doubt. The plot is well depicted, nicely interwoven with the characters. The themes are epic and the author knows how to expound on their background and relevancy. However, I still do not fancy Asimov’s style, which is a pity. He writes the most entertaining introductions to other people’s short stories, but he utterly fails to write in an entertaining way in this and other Foundation novels.

I also feel that the genre is not quite my cup of tea. I like epic science-fiction, but Foundation’s Edge feels old and dusty, where I crave brilliance and innovation. This is of course not entirely Asimov’s fault; I am just trying to explain why I do not think that this deserves more that three snails. By way of conclusion, the hypothesis still holds that stories by Asimov that focus on robots are generally very good, but that everything else should be avoided.

Tags: , , , ,

I, Robot

Titel: I, Robot
Regi: Alex Proyas
Manus: Jeff Vintar och Akiva Goldsman
År: 2004
Recenserad: 2006-08-21

Jag såg I, Robot med mycket låga förväntningar, mest på grund av sådant jag inte kunnat undgå att snappa upp under de två år som filmen har varit ute. Normalt sett är jag inte ett fan av Isaac Asimov, men just I, Robot var en riktig fullträff. En intressant och mångfacetterad novellsamling med stort djup. Det är givetvis inte något sådant man väntar sig att Will Smith ska ge sig in

Det gör han inte heller. Istället handlar det om produktplacering. Det finns något som kallas smygreklam, men sorgligt nog är det en term som inte passar bra i det här fallet. Det är knappats fråga om att smyga in reklamen och det blir så pinsamt uppenbart att det bara är dåligt. Jag höll allvarligt på att stänga av filmen efter tio minuter just på grund av detta.

Filmen i övrigt hamnar i skuggan av allt det dåliga. Där finns någon form av intrig som kanske kunde vara bra om man jobbade lite på den. Titeln är egentligen det enda som har med boken att göra och jag tycker att det hade varit mycket bättre att låta den heta något helt annat snarare än att smutskasta en författare som Asimov. På plussidan är den rätt snyggt gjord tekniskt sätt och jag har egentligen inget emot Will Smith. En och en halv snigel.

Tags: , ,

Titel: The Positronic Man
Författare: Isaac Asimov, Robert Silverberg
Utgivningsår: 1993
Recenserad: 2006-02-01
Status: N/A

Någon har sagt att allt Asimov skrivit som har med robotar att göra är läsvärt. Hittills har det stämt mycket bra: jag gillade inte Foundation och var inte överförtjust in andra verk (Nemesis, med flera). Däremot betraktar jag I, Robot som en riktig fullträff, så olik Foundation att jag nästan undrar om det är samma författare. The Positronic Man passar bra in i detta mönster. Den handlar om robotar, eller en specifik robot i alla fall, och är helt klart läsvärd.

Huvudpersonen är Andrew, en robot utvecklad för att hjälpa till i hemmet. För att göra robotarna flexibla finns alltid viss osäkerhet i deras programmering, vilket i det här fallet ger upphov till en mycket speciell robot. Genom boken följer vi Andrews försök att närma sig mänskligheten och förstå den.

Vid en första anblick känns robotlagarna enkla och nästan fåniga, men ändå går det att skriva flera böcker med dem som utgångspunkt och få alla intressanta. The Positronic Man är ett exempel på detta. Jag tror att det beror på att lagarna egentligen är samma lagar som lägger grunden för vår civilisation och att de problem som presenteras därför också rör människor och vårt sätt att relatera till varandra. Mycket elegant.

Tags: , , ,

Titel: I, Robot
Författare: Isaac Asimov
Utgivningsår: 1950
Recenserad: 2005-12-25
Status: N/A

Det här är nog min största litterära överraskning i år och med bara några dagar kvar är det inte så lite. Allting annat jag läst av Asimov har pendlat mellan tråkigt och mediokert. Det känns därför bra att klämma i med fyra och en halv snigel på I, Robot. Någon sade att allt Asimov skriver om robotar är bra och resten bara är utfyllnad. Hittills håller jag med och jag är glad över att äntligen börja förstå varför han är så högt ansedd. Lita på att jag kommer att läsa mer Asimov i framtiden.

Boken i sig är en samling noveller som har några gemensamma teman. Alla handlar om de tre lagarna som styr alla robotar. 1) Ingen robot får skada en människa eller genom sin inaktivitet låta en människa komma till skada. 2) En robot måste göra som den blir tillsagd av sin herre, såvida inte det strider mot den första lagen. 3) Robotens handlande strävar alltid mot självbevarelse, om detta inte strider mot någon av de andra lagarna.

Genom novellerna vrider Asimov på dessa lagar och visar hur svårt det är att sätta upp lagar för existens. Eftersom vårt eget beteende i stort sett är baserat på samma lagar, även om de inte är explicita, blir novellerna intressanta även om man inte tycker att robotar är intressanta i sig. Jag vet inte riktigt vem jag vill rekommendera den till: insatta har nog redan läst den och icke-insatta har annat att läsa först. Jag uppskattade den dock oerhört mycket.

Tags: , , ,

Titel: Stories from the Hugo Winners – Volume 2
Redaktör: Isaac Asimov
Utgivningsår: 1971 (1971)
Recenserad: 2005-10-12
Status: I bokhyllan

Detta är en sammanställning av de noveller som vunnit Hugo Award mellan 1962 och 1967. Eftersom det är en samling prisbelönta noveller kan man utgå från att de flesta är bra på något sätt. Ibland är det inte helt uppenbart varför de fått pris och det kan bero på att jag inte förstår novellen ifråga. Jag har satt betygen efter vad jag tyckte om dem när jag läste dem. Det är möjligt att en omläsning skulle få mig att omvärdera, men det lär dröja.

Isaac Asimov står för förord och en introduktion till varje författare. Jag har aldrig gillat honom, men här strålar han som en sol. Om han kunde skriva böcker med samma stil som han skriver introduktionerna här skulle jag läsa allt jag kom över. Han har nästan alltid något roligt att säga om varje författare och jag skrattade högt flera gånger inför varje novell. Nu ska jag inte prata mer om själva samlingen, utan hoppa vidare till en genomgång av alla noveller däri.

Jack Vance – The Dragon Masters

Detta är en novell fylld av coola idéer och det tycker jag om. Handlingen utspelar sig på en värld där människan avlat fram drakar som det ultimata vapnet för strid. Krig är centralt i berättelsen och det rör sig framförallt om en gammal fejd mellan två släkten. Förutom dessa finns även fredliga och intelligenta varelser. Dessutom finns ett yttre hot. Huvudpersonen Bambeck har en del intressanta tankar och det är kring dem själva novellen kretsar. Planetens fredliga släkte är också bra. Det är just i de olika släktena och deras egenheter som styrkan i novellen ligger. Den saknar dock en bra plot, men är ändå bra skriven. Inte det bästa jag läst, men inte dåligt på något sätt.

Poul Anderson – No Truce With Kings

Mer krig, denna gång i form av ett postapokalyptiskt inbördeskrig i Amerika. Feodalism råder i det samhälle som finns kvar och släkter slåss med varandra. I bakgrunden finns riktigt häftiga utomjordingar. Stämningen är mycket bra och jag fångades direkt av de första styckena. Den blir dock lite utdragen eftersom krig blir en så stor del av berättelsen. Hade Anderson fokuserat mer på plotten i bakgrunden hade det här kunnat bli en riktig höjdare. Nu får den nöja sig med tre sniglar.

Gordon R. Dickson – Soldier, Ask Not

Krig är ett populärt tema. Tam Olyn är en nyhetsreporter från Interworld News Network skickad för att täcka konflikten mellan Friendles och Exotics. Dessa är särpräglade grenar av den mänskliga evolutionen. Olyn bevittnar sin broders död på slagfältet och arbetar för att hämnas honom. Novellen tar upp mycket tänkvärt om krig på det stora hela och är lätt den bästa av krigsnovellerna i den här samlingen.

Harlan Ellison – “Repent Harlequin!” Said the Ticktockman

Harlan Ellison är en favorit. Repent Harlequin! är en fullkomligt lysande novell på alla sätt och vis. Den kritiserar och driver med nutidens extrema fokusering på klockan och tiden. Allting ska vara exakt, varje minut är viktig, tid är pengar. I Ellisons vision dras varje minut du kommer för sent bort från din tid du har att leva. En man får nog och bestämmer sig för att göra uppror mot systemet. Repent Harlequin har allt: bra språk, bra plot, bra idéer och väl framförd samhällskritik. Läs, nu!

Jack Vance – The Last Castle

På sätt och vis är The Last Castle lik The Dragon Masters av samma författare, fast ändå inte. Den har ett liknande tema, men fungerar precis tvärtom. Ett främmande släkte har inordnats under människans styre, men nu gör de uppror. Aristokratin sysslar med högt utvecklade konstformer och har lite eller ingen uppfattning om att livet kan fungera på ett annat sätt. De bor i få men stora slott som anses oövervinneliga, men ett efter ett faller de tills bara ett återstår. Att de kommer att förgås om de inte ger upp de gamla traditionerna är uppenbart, men kommer de ha mod nog att göra det? Vance skriver bra, men har sällan en handling som jag uppskattar. The Last Castle är något av det bättre jag läst av honom, betydligt bättre än en del romaner.

Larry Niven – Neutron Star

Niven är en av de relativt få hårda SF-författarna som fått pris under den här eran. Hård SF har vetenskap i fokus. Handling och plot bygger ofta på vetenskap och det är också en poäng i att resonemangen ska vara hyfsat korrekta. Titeln skvallrar om vad novellen handlar om: en neutron stjärna. Poängen med neutronstjärnor är att man har räknat fram att de måste finnas, men det är mycket svårt att faktiskt hitta dem. Novellens huvudperson skickas för att undersöka denna mystiska himlakropp. Idén är grym och utförandet likaså. Man får också en fin hint till andra delar av Nivens universum som gör mig sugen att läsa mer.

Tags: , , , , , , , ,

Titel: The Hugo Winners – Volume 1
Redaktör: Isaac Asimov
Utgivningsår: 1971 (1971)
Recenserad: 2005-10-10
Status: I bokhyllan

Den här recensionen blir kort och jag vill mest lyfta fram de noveller jag tycker är läsvärda. Dessa är Exploration Team (Murray Leinster), The Star (Arhur C. Clarke), Or All the Seas with Oysters (Avram Davidson), Flowers for Algernon (Daniel Keyes). De är minnesvärda av olika anledningar. Den första är en enastående berättelse om en fientlig planet, den andra är bland de bästa noveller jag vet, i alla fall om man delar braheten med antalet sidor, den tredje är finurligt kuslig, den fjärde rörande och tankeväckande på samma gång. Jag borde läsa fler noveller.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Caves of Steel

Titel: Caves of Steel
Författare: Isaac Asimov
Utförande: British Broadcasting Company, 1962
Recencerad: 2005-06-09

Mitt sökande efter bra Asimov fortsätter. Det måste ju finnas någonstans, man blir inte berömd av att skriva dåliga böcker. Det här är en radiodramatisering gjord av BBC på sextiotalet och är i likhet med annat jag lyssnap på från dem mycket bra. Skådespelarna är bra, musiken är bra och produktionen är på det hela taget välgjord.

Asimov berättar historien om en polis i framtiden. Människan har koloniserat delar av de närliggande stjärnorna. De som bor kvar på jorden föraktar de som inte bor där, inklusive de robotar som de förlitar sig på för sin överlevnad. Någon sade att allt Asimov skriver om robotar blir bra, och jag håller med än så länge.

Det här är en polishistoria en mycket intressant miljö. Storyn bjuder på många vändningar och i grunden en bra plot. Om jag hittills bara stött på dåliga saker med Asimov är detta ett undantag. Jag kommer inte att lägga ned ficklampan ännu. Jag gillar skarpt att lyssna på bra dramatiseringar och rekommenderar denna till alla intresserade.

Tags: , , ,

Titel: Foundation
Författare: Isaac Asimov
Utgivningsår: 1951 (1990)
Recenserad: 2004-05-18
Status: I bokhyllan

Så har jag äntligen blvit klar med Foundation, den första riktiga boken av Asimov som jag har tagit mig igenom. Tyvärr måste jag säga att Asimov inte blir bättre för att böckerna blir längre. Det verkar som om mönstret är samma som det jag skymtar i annat jag har läst av honom, nämligen att handlingen är bra och intressant, sättet det presenteras på duger mer än väl, men det blir ändå inte så intressant.

Settingen i Foundation är däremot intressant. En forskare vid namn Seldon företräder en forskargren kallad psykohistoria, som hävdar att de kan räkna med och förutsäga mänskligt beteende på en väldigt stor skala. Boken utspelar sig långt in i framtiden och Seldon förutspår det galaktiska imperiets undergång, men föreslår samtidigt en lösning. Efter imperiets fall ska den period av barbari som oundvikligen följer, minskas från 30000 år till 1000 år, innan det nya imperiet reser sig ur ruinerna.

Efter en del om och men lyckas Seldon skapa sin Stiftelse (svenska översättningen av Foundation) i galaxens ytterkant och de börjar på det stora arbetet att katalogisera och spara den mänskliga vetenskapen för framtiden. Men snart visar det sig att Seldon inte har berättat allt…

Nu minns jag inte exakt, men boken utspelar sig under mer än hundra år och vi får följa olika personer i stiftelsens historia. Handlingen som presenteras är komplex och innehåller en hel del oväntade vändningar och Asimov visar klart och tydligt att han är en skicklig skapare av intriger och plotter. Men det här räcker inte riktigt för mig, det räcker inte för att jag ska leva mig in och få en riktig läsupplevelse.

Jag läste klart Foundation för att se hur saker och ting verkligen förhöll sig, inte för att jag var fängslad av en berättelse. Tyvärr måste jag läsa de två återstående böckerna i denna trilogi för att få reda på hela sanningen, men som det ser ut nu har inte Asimov imponerat på mig tillräckligt mycket för att jag ska ta mig igenom två till, minst lika omfattande böcker. Ska det bli något mer Isaac Asimov för min del, får det bli i novellform.

Tags: , ,

Titel: Nemesis
Författare: Isaac Asimov
Utgivningsår: 1989 (2000)
Recenserad: 2004-05-10
Status: N/A

Nemesis är namnet på den grekiska gudinnan för hämnd och vedergällning, men det är också det namn som gavs den hypotetiska stjärna som ligger två ljusår närmare solen än Alfa Centauri. Teorier som framlades under 1900-talet förkastades eftersom det inte fanns några mätdata som tydde på en sådan stjärna.

Asimovs berättelse utspelar sig ungefär 200 år in i framtiden och mänskligheten finns på jorden såväl som utspridd på en mängd självständiga kolonier i solsystemet. På en av dessa kolonier upptäcker astronomen Eugenia det som ingen trodde fanns: bakom ett stoftmoln, drygt två ljusår bort, låg en stjärna som alla astronomer hittills missat. Informationen hålls hemlig och kolonin förbereder i hemlighet på att lämna hatet som följer i mänsklighetens fotspår och börja om på nytt, i hemlighet.

Det visar sig att stjärnan, som döps till Nemesis för att hedra de forskare som på 1900-talet uppkom med idén, är på väg mot jorden och kommer att förstöra alla möjligheter till liv där inom några tusen år. Det blir ett moraliskt dilemma för de inblandade, ska de avslöja sin hemlighet och hjälpa mänskligheten, men då förstöra sina egna framtidsplaner, det är ju inte ens säkert att Nemesis kommer passera tillräckligt nära vår sol för att påverka?

I berättelsens centrum står Marlena, Eugenias dotter. Hon är ett säreget barn med än mer speciella egenskaper. Vad nybyggarna än väntade sig när de började kolonisera den nya världen, var det inte det som hände. Och när Jorden också hittar stjärnan och kommer ikapp, blir det mer och mer uppenbart att allting inte är som det verkar…

Asimov skriver intressanta berättelser och har bra idéer, men saknar den där riktiga gnistan i språket som gör att det blir riktigt bra. Person- och platsbeskrivningar är bra, men är alldeles för torftiga för att falla mig i smaken. Nemesis har en trevlig atmosfär av det okända och ödesmättade och är på det hela taget en bra berättelse, även om den på något sätt känns inkomplett.

Gillar man intressanta och väl utförda idéer är Nemesis en berättelse värd att titta närmare på, men letar man efter mer än det, är det lika bra att leta vidare.

Tags: , ,

« Older entries