Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 22 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 50 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Lois McMaster Bujold

Lois McMaster Bujold

You are currently browsing articles tagged Lois McMaster Bujold.

Title: Memory
Author: Lois McMaster Bujold
Year: 1996

I hate being disappointed by good authors. After reading books such as The Vor Game and Mirror Dance I’ve come to expect that everything McMaster Bujold touches turns to, if not gold, at least silver; all books read so far have been good or very good. With enthusiasm, I throw myself into Memory, but instead of being pulled in by a marvellous story, I find myself in some sort of marshland and have to drag myself through the first half of the book. After that, I find some dry land underneath my feet, and story becomes more solid and the journey towards the end is even enjoyable. This does not remove all the mud from inside my boots, though.

Miles Vorkosigan has suffered defeats before, but none so humiliating as when he wakes up and realises that he’s had a seizure, and not only that, but also that he has accidentally maimed a man he was supposed to rescue. In fact, this foul up is so bad that he tries to hide it behind something even worse: A lie to his superior officer, the almost omniscient Illyan of Barrayar’s Imperial Security. After being dismissed, he only has a short breathing space before Illyan becomes seriously ill; sabotage cannot be ruled out. Miles is unexpectedly called into the fray to sort things out and find who is really behind this devious plot and for what purpose.

Summarising the story as I just did, the novel seems fairly interesting, but that is mostly because it’s a summary. About half the book is spent on something vaguely interesting setting the stage for the real plot. This is by far too long an introduction. Some authors can get away with this (see Look to Windward by Iain M. Banks), but in Memory, McMaster Bujold can’t. I feel that this books could have been reasonably good if it was edited properly, cutting down drastically on certain sections, expanding others. However, in its current state, there are too much unrelated or uninteresting passages to make this a good read.

So, why do I still give it three snails? Why not less? That would be strictly impossible, for although the rule of the author’s ability to turn things into precious metals has been broken, even the darkest parts of the marsh are sprinkled with specks of silver and gold. She knows what she’s doing and she does it well. Also, she knows her characters, and Miles himself never ceases to be interesting. This isn’t enough this time, but I’m sure Memory is an exception to a rule rather than something more ominous.

Tags: , , , ,

Title: Mirror Dance
Author: Lois McMaster Bujold
Narrator: Grover Gardner
Year: 1994

After having resolved the chaotic appearaance of Miles Vorkosigan’s clone (called Mark) on Earth (as depicted in Brothers in Arms), Miles thinks that he can relax for a while, enjoying the company of his beloved Quinn. But while he takes it easy on the way back to the Dendarii mercenary fleet, his brother hastens to use his being Miles genetic mirror image to order parts of the fleet to destroy the cloning facilities he loathes so much, and to rescue the clones bred there for the gruesome purpose of providing bodies to aging power brokers.. However, the attempt is foiled and Miles has to rescue his brother, and is killed in the prcoess and Mark is left to fill the vacuum left by the Vorkosigan Lord.

This novel has one of those titles I love so much. Not only does it sound nice, but it is also a tool that can be used to describe the book. The Mirror Dance of Barrayar is a dance done with a partner, and they alternate copying each other’s movements as if watching oneself in a mirror. The novel is suffused with references to mirrors, and the relationship between Miles and Mark is the most pertinent one. Mark strives to find himself, to break away from being a mere reflection of his twin brother.

Although I think that this relationship is the main focus of the novel, it still possesses the same witty and quick-paced action seen in any book in the Vorkosigan saga, albeit somewhat subdued and not the main attraction this time. Even though the story development feels a bit slow in the middle of the novel, the overall impression is positive indeed.

As for the narration, there are, to my knowledge, two narrators who have produced several (if not most) novels by Lois McMaster Bujold, and Grover Gardner is the better of the two. He is not excessively good, but he is competent and very well suited to read these kinds of stories, especially the bits with much Miles in them.

To be honest, I have difficulties finding anything bad in this novel, excluding what I have already said about the middle sections of the storyline. Mirror Dance is a complex narration, yet straightforward, and manages to handle difficult and interesting themes without becoming too engrossed with them. I am inclined to say that it is the best book I have read by McMaster Bujold so far, with the possible exception of The Vor Game.

Tags: , , , , ,

Title: Brothers in Arms
Author: Lois McMaster Bujold
Narrator: Michael Hanson
Year: 1989

Brothers in Arms is the story about how Miles Vorkosigan (the main character in many of McMaster Bujold’s books) runs into trouble trying to be two persons at the same time, one the admiral of a freelancing fleet of mercenaries and the other a lord of Barrayar. To cover the potentially dangerous revelation of the fact that the two are one and the same person, he invents an explanation of the existence of a clone. The only problem is that the fabrication turns out to be true, and with a clone in the centre of a plot to overturn the government of Barrayar, the novel gathers momentum.

Having previously read three books by the author (The Vor Game, Barrayar and Paladin of Souls), I think Brothers in Arms is the weakest link in the chain so far. It is written before The Vor Game, but takes place after the events of that most impressive novel. The strength of the books about Miles is his character and the often ingenious plots, combined with fast-paced and witty action. Sadly, Brothers in Arms simply does not reach the same level as The Vor Game. Some of the brilliance glimpsed in the latter novel can still be sensed, but not at all in the same abundance.

I still think the novel is worthwhile, though, since the author is competent and is skilled enough to compose a thrilling story. However, in order for a thrilling story to be enough, it has to be almost perfect and that is not the case here. Striving to clear all Hugo Award winners, I will go on reading Mirror Dance, which is a sequel to Brothers in Arms and earned the 1995 award. Hopefully, there is a reason as to why the former received the Hugo, whereas the latter did not.

Tags: , , , ,

Titel: Paladin of Souls
Författare: Lois McMaster Bujold
Utgivningsår: 2003
Recenserad: 2007-06-06
Status: N/A

Det här är tredje boken jag läser av Lois McMaster Bujold (efter The Vor Game och Barrayar) och jag fortsätter att bli imponerad över hur välskrivna och genomtänkta hennes böcker är. De kanske inte är de mest tankväckande och engagerande böcker jag läst, men berättelsen är alltid väl utformad, befolkad av trovärdiga och intressanta karaktärer samt skriven med ett språk jag gillar. Alla dessa egenskaper stämmer in på även Paladin of Souls, som till skillnad mot de andra två nog bör klassas som någorlunda traditionell fantasy.

Bokens handling kretsar kring änkan Ista, moder till rikets drottning, som ger sig ut på pilgrimsfärd för att slippa undan alla problem hemma. Ganska snart visar det sig dock att hennes mörka förflutna hinner ikapp och att nya faror hopar sig. Hennes pilgrimsfärd förvandlas till en kamp för överlevnad på en ganska stor skala. Tro, frälsning och relationen till gudar känns central för mig och höjer boken över de flesta andra i sin genre.

Avslutningsvis vill jag påpeka att fyra sniglar är exceptionellt bra för att vara så pass traditionell fantasy som det här är, för jag är verkligen allergisk mot den genren. För att sammanfatta är det alltså framförallt att boken är ett gott hantverk, kryddat med intressanta koncept och idéer som gör att den blir bra.

Tags: , , ,

Titel: Barrayar
Författare: Lois McMaster Bujold
Utgivningsår: 1991
Recenserad: 2006-12-20

Barrayar utspelar sig långt innan The Vor Game, men de hänger ändå ihop eftersom handlingen i båda böckerna är centrerad kring Miles Vorkosigan. I Barrayar medverkar han dock inte så mycket själv, eftersom han inte är född ännu. Istället är huvudpersonerna Cordelia och Aral, Miles föräldrar. Den gamle kejsaren har dött och Aral blir ställföreträdande härskare eftersom kejsarens arvinge bara är ett litet barn. Med denna nya post kommer mycket lidande och krig, både för dem personligen och för Barrayar i allmänhet.

Ett mordförsök på Aral och Cordelia skadar den lille Miles, som ännu bor i Cordelias mage och de tvingas använda främmande teknologi för att försöka få fostret att överleva. Samtidigt delas imperiet i ett inbördeskrig och de båda måste kämpa båda för att återta makten och sitt barn. Utöver detta finns en mängde trådar som handlar om relationerna karaktärerna emellan.

Bujolds främsta förtjänst är att hon skriver bra dialoger. Karaktärerna interagerar med varandra på ett övertygande sätt som dessutom ofta är rätt roligt när det kantas av kommentarer som huvudpersonen (Cordelia, oftast) tänker, men inte säger högt. Jag tycker tyvärr att berättelsen som helhet inte når upp till samma klass som The Vor Game. Barrayar är dock lite annorlunda i stilen och framförallt är den mycket seriösare. Jag ger den tre och en halv snigel.

Tags: , , , ,

Titel: The Vor Game
Författare: Lois McMaster Bujold
Utgivningsår: 1990
Recenserad: 2006-11-30

Lois McMaster Bujold är för mig helt okänd sedan tidigare, vilket kan tyckas märkligt eftersom hon hunnit kamma hem hela fyra Hugo Award för bästa roman. I The Vor Game tar hon med oss på en fartfylld, genomtänkt och rolig resa. Det hela tar sin början när Miles Vorkosigan, son till imperiets främste befälhavare, stationeras på Kyril Island för att lära sig ett och annat om disciplin och det militära livet. Därifrån utvecklas historien raskt till ett spel på hög politisk nivå och med många förvecklingar och intressanta vändningar. Miles kastar sig huvudstupa in som en av de person kring vilken hela intrigen cirkulerar, frågan är om han är man nog för uppgiften.

Jag gillar den här boken starkt av två anledningar. För det första är den författad med ett språk jag verkligen gillar. Det blir aldrig långrandigt, samtidigt som det är träffsäkert och aldrig flackar eller känns svagt. Inte heller urartar det hela till en vild malström av hjärndöd action. Istället presenteras en intrig som i varje skede av boken (utom möjligen i början) fångar mitt intresse och får mig att vilja läsa vidare. För det andra är huvudpersonen en av de skönaste figurer jag mött på väldigt länge. Det är svårt att här beskriva honom med några få ord, men hans uppsluppna dryghet och skarpa sinne gör att boken blir väldigt underhållande; så pass att jag skrattade högt flera gånger.

Avslutningsvis måste jag erkänna att jag verkligen ser fram emot att läsa mer av författaren; hon har imponerat i denna första bok. Någon gång ska jag också ta mig tid att läsa någon fantasy hon skrivit, då jag känner på mig att det kan vara riktigt bra. Nu hoppas jag bara att The Vor Game inte var en tursam olycka utan att hennes övriga författarskap har lika mycket att ge!

Tags: , , , , ,