Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Neigong

Neigong

You are currently browsing articles tagged Neigong.

It might sound silly, but I feel somewhat empty. In March 2002, I had been practicing taijiquan for two years and was introduced to the first set of neigong exercises. These are exercises which are designed to improve health and structural integrity, as well as strength and some martial ability. Since I often do things seriously once I set my mind to them, I decided to practice neigong every day, at least four exercises each day. After having managed a thousand days without a single lapse, I have missed only two days in quick succession in the spring of 2005, which means that the day before yesterday, I had practiced the exercises daily for more than two thousand days.

Today I stopped counting, because I deliberately avoided practicing yesterday (the two previous cases were highly unintentional; this is very different). I stopped because my motivation has gradually dropped in such a way that it is no longer efficient to continue in the manner I have done previously. In the beginning, I set the limit of four exercises per day because I wanted to make sure that I practiced daily, no matter how briefly. Most often, I practiced much more, though, but that changed when I stopped practicing taijiquan altogether, and half-heartedly doing something for ten minutes a day, I have realised will not do me any good.

Since the exercises are extremely good in themselves and I still intend to keep an item on my 101-in-1001 list that is connected with them (apart from the one I have already completed, that is), I have decided to change focus from daily to weekly, aiming for at least an hours practice a week. This is roughly equivalent to what I have been doing until today, but concentrated and done more seriously, I hope that it will feel more worthwhile.

Still, I cannot help feel a little bit lonesome. Imagine that you were to stop doing something you have been doing every day for more than five years, like brushing your teeth or something. That is probably what it feels like. However, even if I feel a bit queasy about it, I am convinced that it is a change for the better. With this post, then, I end one of the greatest monuments of my often over-estimated self-discipline. I managed to do something for over two thousand (almost) consecutive days, because I decided to do so. Even if it might not seem so, it is almost a feat in itself to end an endeavour like that deliberately in a controlled manner, rather than letting it deteriorate over time and slip away.

Tags: ,

For those of you who don’t know what Nei King is, it’s a series of Tai Chi Chuan exercises done in order to strengthen the body. They are rather complex and involve much more than this, but for the purpose of this text it’s sufficient to know that they take a minimum of 15-20 minutes and that I’ve done them every day for four years with only two exceptions. Needless to say, it has become a habit, something as natural as brushing my teeth.

What I wanted to try was doing the exercises the same time of the day (this is on my list of 101 tasks in 1001 days). Mornings are the best time for many reasons: You get a very good start of the day and you don’t have to bother about it later on, when you’re busy. The drawback is that you have to get up about 40 minutes earlier than usual. It’s also more demanding physically, since the body is still a bit sleepy.

I chose a rather odd period of time to execute this test of discipline (another aspect of the exercises). We had two weeks of practical training included in this course, which meant I had to get up around 5:20 AM in order to finish on time to catch the train. Nevertheless, I appreciated this new way of exercising the Nei Kung. I felt much more harmonious not having to think about it the rest of the day. Also, it really helped waking me up in the morning; it’s very enjoyable to sit down and eat breakfast after exercising and taking a shower. I’ll go doing it like this in the future, I’m very happy I gave it a chance.

Tags: , ,

1000 dagar nei gong

Nu är sidan uppe igen efter nästan en veckas frånvaro. Jag hoppas att detta inte har medfört några alltför traumatiska upplevelser för er och jag ska se till att vara extra aktiv för att väga upp det lite. Det har förstås hänt en del sedan förra fredagen. För det första firade jag nei gong jubileum igår, då jag tränat tusen dagar i streck utan uppehåll. Fira kanske är fel ord, men det var i alla fall roligt att se att jag klarat så länge utan att en enda gång hoppa över på grund av att jag är trött, inte har lust eller att det råder besvärliga praktiska omständigheter. För er som inte vet vad nei gong är, hänvisar jag till den här sidan där det finns en kort förklaring (står under “Internal Strength – Nei Kung”. Det är en viktig del i tai chi träningen.

Jag kom att tänka på alla de underliga platser jag tränat på under denna tid. Det jag minns tydligast är nog en bergig, obebodd ö i Kroatien. Jag var och seglade med mamma, pappa, bror samt en familj till som vi känner. Det är rätt stora problem att få någon som helst avskildhet på en segelbåt och jag var därför tvungen träna då jag kom åt. En av dagarna låg vi och väntade på att en bro skulle öppna sig och då tog jag tillfället i akt och rodde den lilla jollen till stranden. Det var ett litet äventyr att ta sig i land på de vassa klipporna, men inte alltför svårt. När jag kom tillbaka fyrtio minuter senare, berättade mamma hur en hel hjort getter hade försvunnit inåt land i min riktning, men som tur var behövde jag inte besegra dem alla.

Priset för bäst utsikt tas av min semester på Lanzarote för lite drygt ett år sedan. Då gjorde jag nei gong på kvällen på balkongen. Hotellet hängde bokstavligt över en klippa som stupade ned i havet. Effekten blev att man från balkongen inte såg annat än skummande, vitt hav. En dag lyste månen klart och utsikten var helt fantastisk och vågorna som brusade nedanför gjorde stämningen om möjligt ännu bättre.

Alla gånger har det förstås inte varit frid och fröjd. Jag har två tillfällen som minns extra väl. Det har visserligen aldrig varit på det viset att jag verkligen inte gillat det, men ibland är det bara så fruktansvärt jobbigt. Första gången var dä jag tog studenten år 2003. Hela dagen var det fullt upp, från champagnefrukost klockan sju till festande på stan till klockan tre. Det fanns inte en möjlighet att klämma in någon träning mellan de tiderna. Vad gör man då? Jo, man tränar när man kommer hem! Inte speciellt upplyftande kanske, men jag gjorde det. Den andra gången var under Arvikafestivalen samma sommar. Det är mycket svårt, tro mig, att få någon som helst avskildhet på ett festivalområde. Jag tog mig därför ut i skogen utanför och promenerade runt en del för att hitta någonstans som verkade bra. Problemet är bara att marken och luften var fulla med allting smått som bits. Myror. Myggor. Nu har jag inte varit i Norrland när det är mycket mygg, så det här var nog den gången jag fick flest myggbett på kortast tid och på minst yta av kroppen (alla bet mig på vristerna).

Blandad kompott kan man säga alltså. På det stora hela är jag förstås väldigt nöjd med träningen, annars hade jag inte fortsatt. Uppskattningsvis har jag lagt 500 timmar på den här typen av träning, då inte inräknat tid att komma igång utan bara själva träningen. Jag skulle utan att tveka någon längre tid lägga ned ytterligare 500 timmar. Nu har jag nått en bit (halvvägs vad gäller övningar jag lärt mig) och jag ser fram mot fortsatt träning. Bli inte förvånade om ni om två och ett halvt år ser inlägget ”2000 dagar nei gong”!

Tags: ,