Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 22 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 50 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Östgötaleden


You are currently browsing articles tagged Östgötaleden.

I have now returned home, two days earlier than planned. The reason for this is fairly simple, but since I do not want this entry to be about that, I intend to tell you about all the good bits first. In short, my five days alone and away from civilisation were awesome. I had a really nice time and I learnt a lot. I spent three days exclusively on walknig, and two mainly on other things (writing, mostly). I totalled around 120 kilometres.

Here are some observations from the excursion in no particular order:

Walking is meditative – Perhaps no surprise, but walking in silence is great. It is not boring in any way, but after a while my mind settles as it does in meditation. I can of course focus on various things if I wish, like the landscape, a creative idea or anything, but walking in itself is great.

My boots are merely 99.9% water-proof – Had this figure been lower, it would have been a show-stopper. 99.9% is still enough to work on a hike like this, but it was not enough too keep my feet dry when the ground was very wet (splashing through pools of water where no other option was available). Perhaps better treatment of the boots would have helped.

Terrain does affect speed – Seriously. I planned a short trip which would last four hours, but the terrain was horrible! I ended up walking for eight hours that day.

Butterflies are nice creatures – No comments.

Food out in the wild always tastes better – Familiar to most hikers, I am sure, but food does taste better. Probably it has to do with exhaustive work (walking), the atmosphere or something.

I can be creative on my own –
This might seem a little bit surprising, but those of you who know me personally, know that I rely much on others to discuss ideas and make progress. During these few days, I have learnt that I can be creative on my own as well. I will write more about this later, but I think it has to do with mindset and allowing time to pass. Whatever the cause, I managed to produce an awfull lot of good ideas, mainly for my novel.

Drawing and writing compete – If I have paper in my lap and a pencil in my hand, I will write, not draw. This is a problem if I want to learn to draw.

A day is very long – Without television, computer, books, music or communication of any kind, a day is very long. Of course, it is not possible to use all that time to something useful, but the insight is nevertheless profound. Removing external distractions helps me write.

Cows have a sense of humour – I was walking across a meadow with grazing cows when suddenly the path in front of me was blocked. Twenty or so cows had decided to park in the small opening in the fence into the next meadow.

I stared at them for a moment. They stared back. I am not afraid of cows, but wrestling my way through a crowd of them is not something I am comfortable with. I backed off, slightly to the side to see if they would follow. They did. With quite some speed. However, they all stopped a few metres away where the rocky ground I was occupying began.

I stared at them for a moment. They stared back. I decided to just walk and see what would happen (having lured the creatures a little bit to the side, I now had an opening). They did nothing. Then suddenly I heard this stampeding noise, and feeling the panic rising, I spun around to see what horrible death awaited me there. The cows stopped dead, again a couple of metres away. Some of the grazed lazily, some bellowed faintly.

After some shuffling, they presented what looked like the leader of the pack, a black and very kind-looking cow. She looked at me timidly for a while, as if saying:
“Uh… hullo.”
“Hi”, I replied aloud.
Since nothing more seemed to transpire from this conversation, I turned around and continued walking again. Silence. Then the stampeding noise again! I stopped and turned around once again. There they were, innocently grazing. The leader said:
“So… do you come here often?”
“What are you doing? Why are you following me?”
“Just grazing, generally speaking.”
“Generally speaking?”
However, she seemed to lose interest after that she and her pals went off to find someone else to harass.

Fire is fascinating – It is as fascinating why humans, me included, can spend an almost infinite time on making them.

I really look forward to my year in Taiwan
– I thought a lot about leaving Sweden. Conclusively, I think my stay in Taiwan will be great.

I hate being semi-alone– At home, I am rarely alone for more than a couple of hours straight. Leaving civilisation was an experiment in being alone, but it failed at least partly. I like being alone, I like being with people, but I do not like being semi-alone. That is, aiming for being alone, but always running the risk of meeting people. I have no trouble with being alone in the dark woods for several days, but I hate meeting other people when I do so.

50 kilometres is a long way to walk in one day – Still, I managed to complete this goal on my 101-in-1001 list. Actually, I specified that I should have at least ten kilos of equipment. I had almost twenty. I walked a total of 78 kilometres the first two days. Not bad.

Orienting is fun – Although this trip was not primarily about orienting, one cannot hike without running into it. I have a task on my list which specifies that I should learn to orient. This was the third trip I did with map and compass. I have confirmed that I know the basics, but it would be fun to practice more explicitly on this another time.

Candles take a long time to burn – Another task on my list was about watching a candle burn down as some sort of meditation. It was fairly relaxing, although I was luck to pick a very small candle (it still took almost two hours to burn down).

I failed a task on the 101-in-1001 list – You might think that camping near a lake in August with a perfectly clear sky and some wind would be cold, and you would be right. The first four night were agreeable indeed, but the fifth is the reason for my being home early. This is how I went to sleep after creating a huge fire nearby, feeling warm and cozy. My standard outfit for sleeping is a tent (The North Face Spectrum 23, very nice), a sleeping mat, a sleeping bag, a cap, socks and covering underwear (shirt and trousers).

Unfortunately, the sleeping bag was not up to it. The weather must have gotten much, much colder suddenly, because regardless of what I did, I still froze. I ended up in a foetal ball, inside the sleeping bag, with the opening sealed shut except for a hole the size of my fist to let air in. And I still froze! At four in the morning, I went up and started another fire and made sure it held me occupied until the rising sun could banish the cold. I still was not warm when I paused for lunch six hours later!

I do not want this to happen again. It is bad for my health and it is a very unpleasant experience. I hate freezing, even though I am seldom bothered by cold weather. So, the prospect of this happening again was what made me turn home in the end. This night might have been even worse, because I had no way of washing myself off before going to bed. Being sweaty to start with in such a situation as last night is very bad indeed. So, after having decided that, it was easy walking the 37 kilometres home.

There is no place like home – Really.

Tags: , ,

In a few minutes, I will leave civilisation, heading south on foot. I have no particular goal, but I have several potential destinations. The idea is that being alone out in the wilderness for a week will be interesting. I already know it will be relaxing, but apart from that I do not know. Leaving civilisation means, among other things, that I will not use any technical devices such as my mobile phone or mp3-player. Furthermore, I will bring any media for consumption in any way (no books, no studying). I see little point in speculating further about this adventure, but I will of course tell you about my week when I return next Tuesday. Until then, take care.

Tags: ,

Hemma igen

Nu är jag tillbaka igen. För att vara lite mer exakt kom jag tillbaka igår kväll, men jag orkade inte skriva något om det då. Jag har alltså varit ute på Östgötaleden igen, den här gången söderut mot Kisa. Till Kisa är det dock 97 kilometer och det hade jag inte riktigt lust med. Jag har fortfarande inte så bra koll på mina begränsningar, så jag tyckte att Rimforsa var ett lagom mål, 51,3 kilometer.

Nu är dock det inräknat att man går rätt hela tiden och inte gör några avstickare. Jag gick fel en del och gjorde en del avstickare och jag gissar på att det blev cirka 58 kilometer totalt. Jag gick sträckan på två dygn, fördelat på 16 timmar inklusive pauser. Bättre strumpor gjorde att det gick förhållandevis bra och jag har idag inte ont någonstans och inte heller träningsverk.

Det mest spännande som hände var att en älg lufsade förbi tältet mitt i natten. Jag tror i alla fall att det var en älg, för det är inte så många djur som går rakt fram, låter hur mycket som helst och frustar högt. Jag blev jävligt rädd i alla fall, för det är inte helt roligt att vakna av på någon meters håll ensam ute i skogen.

I övrigt rekommenderar jag verkligen sträckan. Mycket fin natur och det finns gott om ställen att bada på. Nästa gång ska jag dock inte gå själv. Det är helt okej att gå själv, men allting utöver det tror jag blir trevligare med sällskap.

Tags: ,

För lite drygt en vecka sedan kom jag tillbaka från en liten tur mot nordväst på Östgötaleden. I eftermiddag är det dags igen, fast den här gången bär det av åt söder och jag går ensam. Jag gör det dels därför att de flesta andra har mycket att göra och dels för att det på ett sätt ska bli skönt att det är jag själv som bestämmer dagordningen.

Planen är att vara borta ungefär tre dagar och ta mig söderut mot Kisatrakten. Nu tror jag inte att jag kommer att ta mig så långt, eftersom det är nästan 100 kilometer dit, men jag har flera stopp på vägen som har bussförbindelser hemåt (Brokind och Rimforsa ligger ungefär 50 kilometer bort på leden och det bör jag klara utan problem).

Jag beger mig iväg så snart jag fixat klart en del saker här hemma. Packa gjorde jag igår, men jag har fortfarande en del skrivande kvar. Jag har inte berättat det tidigare, men planen är att jag ska slänga iväg ett utkast på den modul jag håller på att skriva till Skymningshem: Andra imperiet. Det vill jag ha iväg innan jag sticker, för på så sätt får jag dessutom en välbehövlig och motiverad paus från skrivandet i väntan på att jag får in lite feedback.

Sidan kommer dock att fortsätta uppdateras under tiden jag är borta. Jag hade en del att skriva om och det ligger just nu fyra artiklar i kö på att publiceras under de kommande dagarna. Utöver dessa har jag dessutom två filmrecensioner att skriva: Gattaca och första Harry Potter. Men det får bli nästa vecka. Hej på er så länge!

Tags: ,

Jag och Fogge har under sommaren pratat om att det vore roligt att ge sig iväg på en liten vandringsexpedition. Mina tankar har hela tiden cirkulerat kring att gå söderut, mot Kisa. I ett första försök skulle förstås inte Kisa vara slutmålet, eftersom det är nästan nio mil dit, vilket är lite mastigt för en helgtur i komforten och nöjets tecken. Istället gick vi nordväst mot Borensberg. Fogge och hans kompis Gustav kom upp till Linköping på fredagskvällen och vi gav oss iväg kring halv nio. Målet var bara att ta oss ut ur stan och hitta någonstans att slå läger.

Båda momenten visade sig vara svårare än väntat. Till att börja med hittade vi inte leden och var tvungna att irra runt ett bra tag strax norr om stan. När vi väl kom ut ur tätorten, var det mycket svårt att hitta någonstans att slå läger. Allting är antingen väg, gård, åker eller dike och inget av dessa erbjuder några möjligheter att slå upp tält på. Strax efter midnatt nådde vi fram till Svartån, där vi slog läger på en gräsplan i närheten av några hus och hoppades på att ingen skulle komma ut och jaga bort oss med hagelgevär och hund.

Efter en natts dålig sömn tog vi en avstickare till Vreta kloster, varpå vi fortsatte in till Berg. Där badade vi, åt mat och slappade i allmänhet. Vi hade ju trots allt inte bråttom. Så här i efterhand var badet det bästa under trippen. Vi fyllde på vatten, köpte lite proviant och begav oss vidare längs Göta kanal mot Borensberg. Nu var naturen mycket trevlig och solen sken. Mina solglasögon gick sönder. Fogges fötter havererade och på kvällen bestämde vi oss för att avbryta och ta en buss hem.

Sammanfattningsvis tycker jag att utflykten var riktigt lyckad. Det var skönt att komma ut och gå lite och jag har egentligen inget emot missöden med att inte hitta leder och sådär. Extra krydda bara. Jag var osäker på hur mycket jag skulle orka, vilket jag inte vet ännu. Att jag kan gå längre, snabbare och med mindre vila vet jag, men inte i hur hög grad. Packningen var tung men helt okej; det går framförallt att ta med sig mindre vatten om man kan fylla på längs vägen. Jag har lärt mig följande: ha extra pengar i necessären, ha en bra huvudbonad, gymnastikskor går utmärkt att gå i på led. Jag vill snart ge mig ut igen, men den här gången blir det norrut med mer skog och mindre åkrar. Vill du följa med?

Tags: ,