Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Teachers’ education

Teachers’ education

You are currently browsing articles tagged Teachers’ education.

I’ve been silent for quite a while now, regarding both important and unimportant matters. In particular, I’ve been quite about my education, mostly because writing a post about it would have meant using more question marks than full stops. However, things have cleared up and I think I now dare to talk a little bit about what will happen during this semester.

Actually, a lot of things could have gone wrong, but so far, everything seems to flow more smoothly than I ever dared to hope. The first issue was to convince the institution that I should be allowed to include Chinese in my teacher’s education. This would be difficult, because the university does not offer this option so it has to be done individually and outside ordinary courses. This was by far the most pivotal question of all, because if I was denied my request, everything would turn very bad indeed. I would have to add at least three semesters before graduating and I would be more miserable in general.

Fortunately, I seem to be able to include Chinese. It’s not exactly clear how this will work, but it’s now rather a question of how to solve problems that might show up rather than thinking about if it’s possible or not. I will study some kind of general didactics courses this semester, along with some practical teaching. I don’t know much about this yes, but I’ll get back to you as soon as I do.

The second conundrum regarded my continued pursuits to learn more Chinese and, perhaps more importantly considering what I wrote above about graduating, how to transform my knowledge into academic credits in the Swedish university system. In order to do this, I have registered for a full-time course in Lund, although I will do most of it from home here in Linköping. I thought I would be denied taking the course at first, but right now everything has worked out just fine, so everything I need to do is pass the exams and write a thesis (a quite hefty one at that).

In addition to all this, I will try to see if there is any part of the English that I lack that can be done during the spring semester. I will have lots of things to do anyway, but graduating next Christmas is not only desirable, it also seems possible. So most of the question marks have been straightened and turned into healthy, positive exclamation marks. I don’t know how this will work out in practice yet, but I’m optimistic!

Tags: , , ,

Under veckan fick jag en av de där sällsynta aha-upplevelserna. De kommer till mig då och då utan att jag kan säga varifrån eller vad som gett uphov till dem. Det är extra konstigt eftersom jag nästan alltid kan härleda tankar och sinnesstämningar. I vilket fall kom jag i torsdags på att jag vill ha svenska som andra ämne i min lärarexamen.

Det här har varit en ganska stor fråga under det senaste året och dessutom varit lite av ett problem. Även fast jag vet att det är nästan ett år kvar innan jag måste bestämma mig för vad jag vill läsa, är det ändå något som legat och gnagt i bakgrunden. Jag har haft många förslag, men inget av dem har klaffat rikigt, antingen för att jag inte är tillräckligt intresserad eller för att det är ett för dåligt ämne arbetsmarknadsmässigt.

Därför är det med stor lättnad jag nu känner mig ganska säker på att jag vill ha svenska som andra ämne. Tidigare argument mot svenska har varit att det är likt engelskan, att det kan vara svårt att motivera ämnets upplägg och att det inte är användbart internationellt. De första punkterna har jag omvärderat och kommit fram till att det förstås beror på hur man väljer att lägga upp det. Den sista punkten är svår att komma runt, men den är också den som är minst viktig. Nu har jag alltså tagit ett mentalt steg till på min väg mot att bli lärare.

Tags: ,

Under utbildningen finns praktik utspridd över hela året, där det är tänkt att man ska praktisera läraryrkets ädla konst. För att hjälpa oss att fokusera, har vi fått ett antal uppgifter vi ska genomföra på praktiken. Den första av dessa handlar om IKT och källkritik. IKT är ungefär samma sak som IT, förutom att man lagt till ordet kommunikation mellan information och teknik.

Texten består av mina funderingar kring källor och källkritik och hur man ska få eleverna att första poängen. Jag har också i korthet beskrivit hur jag genomförde min uppgift i praktiken och hur det avlöpte. Texten är författad på det engelska språket och uppgår till tre sidor. Uppgiften gick ut på att:

1) Redogöra för för och nackdelar med IKT
2) Resonera kring hur källkritiskt tänkande kan överföras till elever
3) Redogöra för de sidor man använt för uppgiften

Dokumentet kan laddas ned i RTF-format här och bör gå att läsa i de flesta ordbehandlare ni kan hitta.

Tags: , ,

Idag skrev jag en salstentamen på kursen Pedagogiskt Arbete 2. Det är en kurs som handlar om lärandeteorier, betingelser för lärande och vetenskaplig metod (mestadels observation). Precis som det låter är det en mycket bred kurs och det blir inte mer än skrap på ytan på de flesta områden. Jag har ju läst psykologi innan, varför mycket av det är bekant sedan tidigare. Tentan var inte överdrivet svår, men det är ju alltid svårt att veta hur det har gått innan man får tillbaka resultatet. Mina förhoppningar är att jag i och med tentan spikar ett VG i kursen. Det enda som är kvar är nu en uppsats jag skriver med två kompisar. Sommarlovet närmar sig!

Tags: ,

Den här och nästa vecka spenderar jag i Tranås på praktik. Vi läser nu den andra tiopoängskursen i pedagogik och i den ingår, precis som i första, två veckors praktik. Den här gången blir vi dock placerade i de ämnen och på det stadium vi har tänkt oss att undervisa. För min del betyder det att min mentor undervisar i engelska och franska. Tillsammans med Erik i klassen hänger vi på henne på allt hon gör och diskuterar allt som har med undervisning och läraryrket att göra. Nackdelen med praktiken är att jag måste pendla och gå upp okristligt tidigt vissa dagar, men i gengäld har vi ett mycket bra schema. Jag ser mycket fram mot dessa två veckor och förvänta er någon form av summering helgen efter denna. Nu ska jag läsa ungdomarnas engelskläxa. Tjing!

Tags: ,

Ute i verkligheten

Jag har nu avslutat min sista vecka på den två veckor långa praktikperioden. Den är tänkt som en allmän orientering och förberedande inför de val vi ska göra i vår. Första året på lärarprogrammet är allmänt och likadant för alla, men inför termin tre måste vi välja vilka åldrar vi vill rikta in oss på och vilka ämnen vi är mest intresserade av. Dessa två veckor har varit ovärderliga för detta val.

Den första veckan spenderade jag på Holavedsgymnasiet i Tranås. Det betyder pendlande, upp klockan 05:50 på morgonen. Det betyder också en mycket trevlig skola och välplanerad vecka, även om det i många fall brast när det kom till lektionerna. Det jag försöker säga är att planeringen och tanken bakom den var bra, men det höll inte hela vägen till de faktiska lektionerna vi var med på.

Den andra veckan (den här alltså) var jag på Junkaremålsskolan, också den i Tranås. Jag följde med en lärare på som hade en andra klass. Han hade dem i samtliga teoretiska ämnen och jag följde även med klassen på till exempel idrott och slöjd. Jag har alltid tyckt att det är roligt att vara med barn och den här veckan har varit toppenbra. Jag har också kunnat vara mer aktiv, eftersom innehållet på lektionerna aldrig är något problem.

Igår hade vi ett avslutningsseminarium för VFU:n (verksamhetsförlagd utbildning) och jag delade ut en guldklimp och en fet gråsten. Guldet gick till de lärare som aktivt granskade sitt sätt att undervisa och vara i skolan och kombinera sin egen vision med den gällande skollagen. Man kanske kan tro att det är uppenbart, men skolan idag är proppfull av folk som ger blanka fan i vad som står i skollagen eller vad som är bra, utan bara kör som de alltid har gjort eller vägrar förstå att saker förändras. Detta gäller inte bara gamla lärare, utan även nya som bara inte har förmågan att anpassa sig och förändras i den dynamiska skolmiljön. Grattis, ni får en fin gråsten av mig.

Sammanfattningsvis var det två mycket intressanta veckor och jag har förstått att jag kanske också kan passa på grundskolans lägre åldrar. Gymnasiet ligger nog fortfarande högre i kurs, men praktiken har definitivt breddat min syn på skolan och var jag vill jobba. Ett stort tack till alla som bidragit till att de här två veckorna blev så bra!

Tags: ,

Titel: Det finns inga skridskor i öknen
Författare: Mats Berggren
Utgivningsår: 2002 (2002)
Recenserad: 2005-08-27
Status: N/A

Den första kursen vi läser på lärarprogrammet handlar om perspektiv på läraryrket och på skolan. Den första uppgiften går delvis ut på att läsa en bok som utspelar sig helt eller delvis i skolan. I eftermiddags drog jag iväg till stadsbiblioteket för att få mig en bok rekommenderad. Jag kom hem med “Det finns inga skridskor i öknen” av Mats Berggren. Den skulle handla om det mångkulturella samhället och i alla fall delvis ha med skolan att göra.

Det hade den också. Boken handlar om två personer, Fatima och Sofia. Fatimas familj är från Irak och har en del problem med att integreras i samhället. Sofias föräldrar har skilt sig och hon träffar bara mamman, som sällan har tid för henne. De båda möts i skolan och Sofia försöker locka med Fatima på en skridskotur. Fatimas far vill inte höra talas om det, utan beordrar Fatima att säga till klassföreståndaren att det står i koranen att hon inte får åka skridskor. Skridskoturen slutar oväntat och vad som från början bara var en lek utvecklas till blodigt allvar.

Det här är en ungdomsbok och mitt intresse för den är därefter. Spoilervarning utfärdas för resten av stycket. Bokens starka sida är författarens sätt att fånga sättet ungdomar pratar och tänker på, det tycks i alla fall mig trovärdigt. Den svaga sidan är slutet är så extremt politiskt korrekt och förutsägbart. Ja, jag spoilar boken när jag talar om att allt går som det ska på slutet. Fatima och hennes var försonas, Sofia och hennes mamma försonas, Fatima och Sofia försonas. Och så vidare ad nauseum. Sofia får till och med nästan ihop det med killen i slutet. Min snigelskala utgår från hur jag tyckte att boken betalade tillbaka relativt hur lång tid den tog att läsa. Jag läste de 120 sidorna på under en timme och jag kan inte säga att jag blev uttråkad.

Jag rekommenderar den till ungdomar som vill läsa om hur det går när allt går så bra som möjligt, men egentligen inte till någon annan. Det finns troligen tillräckligt material för att jag ska göra klart uppgiften, men mer är det inte.

Tags: ,

Det har blivit dags att ändra riktning här i livet. I allmänhet känns det som om jag är på rätt väg, men när det gäller utbildning är det inte lika kristallklart. Låt mig ta det från början. Efter gymnasiet visste jag inte vad jag vill läsa, förutom att jag vill läsa något. Psykolog var något som verkade intressant. Jag använde ett år för att jobba och tänka efter och när jag sökte till hösten 2004 så kom jag in.

Varför valde jag psykolog från första början då? Det verkade vara ett intressant och roligt ämne att läsa. Dessutom kunde det tänkas vara intressant att forska kring efter utbildningen. Tanken var också att ifall jag ändrade mig, skulle ett antal poäng i psykologi aldrig sitta fel. Egentligen började jag på programmet med inställningen att se lite vad som hände. Någonstans måste jag börja prova på olika saker för att till sist hitta rätt.

Nu har jag omvärderat situationen lite efter att ha läst två terminer. Jag tycker fortfarande att psykologi är ett trevligt ämne, framförallt på det teoretiska planet och jag ångrar inte att jag läst dessa 40 poäng. I det hade jag rätt. Det som har ändrat sig är synen på forskning och praktiskt tillämpning. Forskning verkade intressant, men redan efter grundläggande metodgenomgångar har jag tröttnat, rejält. Det är lite svårt att förklara exakt vad det är som är fel, men jag finner det hela torrt, tråkigt och väldigt jobbigt att ha att göra med.

Den praktiska tillämpningen av psykologiska perspektiv och teorier har vi förstås bara börjat nosa på. Inget åt det hållet har varit intressant hittills och jag har hela tiden valt att angripa det från en vinkel som passar mig. Faktum är dock att utbildningens syfte är att ta fram psykologer, inte människor som kan mycket om psykologi. Den här biten tar upp större och större del av utbildningen och varje gång det har dykt upp har det känts mer och mer fel. Gruppsykologin är ett ljus i mörkret, men ligger så långt bort och är en så liten del av utbildningen och kan inte ensam motivera resten av studierna. Dessutom vet jag de facto inte hur ljust ljuset är och om jag alls kommer att uppskatta det.

Ett annat, mycket klarare ljus, utgörs av alla klasskompisar. Jag har verkligen uppskattat PBL-pedagogikon och utbytet i basgrupperna. Det är ni som har gjort det roligt att gå till skolan och det är ni som har gjort att jag haft väldigt roligt större delen av det gångna läsåret. Tack till er, det är ni värda tusen gånger om. Vi kommer att bo nära varandra på universitetet och det finns alltid fikaraster och luncher att spendera.

Kontentan av resonemanget ovan har mognat fram under flera månader, men framförallt nu under sommaren. I början var jag inte riktigt medveten om det, men ju mer jag tänker på det, desto mer vet jag att jag har rätt. I så fall är det enda rätta att byta program och läsa något annat. Alternativet till psykologi har alltid varit lärare, något som blivit mer och mer intressant på sistone. Andledningen till att det blir så plötsligt (jag var inte säker på hur det skulle bli när vi började i tisdags), var att jag på grund av missförstånd trodde att lärarprogrammet tog in även på våren, vilket inte är fallet. Jag valde att hugga en reservplats istället för att vänta ett år.

Lärare är ett yrke jag tror att jag passar bra för och kommer att uppskatta mycket, förhoppningsvis även under tiden jag läser. Det är nämligen det jag kommer att göra nu, med start imorgon.

Tags: ,