Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy

The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy

You are currently browsing articles tagged The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy.

Title: The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy – Quintessential Phase
Directed by: Dirk Maggs
Written by: Douglas Adams, Dirk Maggs
Produced by: British Broadcasting Corporation
Year: 2005

To set the stage for this review, let me go back to the preceding four phases. I think that the two (primary, secondary), written by Douglas Adams for the BBC and later turned into a hugely successful trilogy in five volumes, are certainly among the best media produced in history. I have listened to them countless of times, and although there are parts I don’t particularly love, the good bits are so good that it more than makes up for it. Thus, I wasn’t deterred when the tertiary phase turned out to be good rather than brilliant (after all, it is adapted from the book instead of the other way around), and happily continued with the quandary phase, which only was awarded three snails.

Extrapolating from these grades, I naturally assumed that the quintessential and last phase would be even worse, so I decided not to listen to it at the time. Only last week did I pick it up again, and let me tell you I’m happy I did. The quintessential phase is what Mostly Harmless ought to have been (and, mark you, I still like the book). Dirk Maggs adapts, adds, removes and directs with a skill I could was not present in the tertiary and quandary phases. He manages to put all the loose threads together, tie them up neatly and end the story in a much better way than did Douglas Adams in the book (the ending is the same, almost, but the way there is somewhat different).

There are a few outstandingly nice episodes in this short series, particularly those that have to do with Collin, the security robot Ford hacks in order to get into the Guide’s headquarters. The new guide is also a favourite. Most other parts are still highly amusing, but Collin actually competes for being my favourite character throughout the entire series. As is the case with all other actors, he plays his parts and he does it well (this is true for everybody, with the possible exception of Sandra Dickinson, whose voice I can’t stand).

Admittedly, there are parts that don’t interest me that much. The bewildered Grebulons are in themselves good characters, but I’m not particularly fond of their part in the plot before the very end. The same goes for the episodes concerning Athur’s hunt for his lost love, Fenchurch.

Bringing all of these sentiments together, though, this last episode is really good. It is by far better than the third and forth, and in some parts even excels over the first two. The not-so-exciting bits lower the grade somewhat, but four-and-a-half snails should still be enough to encourage people to listen to this!

Tags: , , , ,

Title: The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy – Quandary Phase
Written by: Douglas Adams
Produced by: British Broadcasting Corporation
Year: 2004

While the two first phases are pure brilliance, the tertiary was somewhat disappointing in that it did not bring anything that the book did not already have. Sadly, the quandary phase has even less content that merits recommendation, and is more some sort of dramatised summary of the fourth novel than something possessing intrinsic value. I like the fourth novel very much, so the radio show being a summary is not meant to be something good. If you are interested in the Hitchhiker’s Guide to the Galxy, I recommend you to read the fourth novel instead. However, do not think that the radio show is bad in itself, because it is not, but since it falls short compared to the book as well as the earlier phases of the radio series, I cannot help being disappointed.

Tags: , , , , ,

Title: The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy – Tertiary Phase
Written by: Douglas Adams
Produced by: British Broadcasting Corporation
Year: 2004

Those of you fluent in Swedish will know that I love the primary and secondary phases of the most remarkable radio series of all time: The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy, both earning the highest grade possible. Therefore, it is frankly rather weird that I have not listened to the rest of the series until now, even though there is a quite logical gap between the second and tertiary phases. Let me tell you a little bit about the radio series.

It was first broadcast on BBC Radio 4 in 1978 and later spawned what Douglas Adams called “a trilogy in five parts”. It is therefore the books that are based on the radio version and not the other way around, at least for the first two phases and novels. Roughly twenty five years later, another three phases were produced (tertiary, quandary and quintessential phases), going the other way around, i.e. adapting the last three novels to radio.

There are several differences between listening to the tertiary phase compared to the two earlier ones. Firstly, it lacks originality. Douglas Adams never meant two versions of the Hitchhiker’s Guide to the Galaxy to be the same, and even if there are shallow differences between the third novel and the tertiary phase of the radio play, they are not interesting enough. Secondly, Peter Jones, who narrated the first two phases, died in 2000, passing his role on to William Franklyn. Sadly, there is a huge difference between the two in that I really loved Peter Jones narration and that I only get annoyed by William Franklyn’s voice.

I still think the first two phases are among the pest pieces of entertainment ever produced in any medium and some of the positive aspects yet remain (brilliant actors, especially for Ford and Arthur, for instance). However, the third phase does not have the same spark of brilliance, even though I still like the content. In this case, though, I do prefer the novel before the radio series.

Tags: , , , , ,

Titel: The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy – Secondary Phase
Författare: Douglas Adams
Producent: British Broadcasting Corporation
År: 1979-1980
Recenserad: 2006-11-11

Jag skulle kunna fylla den här recensionen med ungefär samma mått av beundran och hyllning som recensionen av The Primary Phase, men det känns inte så meningsfullt. Istället ska jag bekräfta att fortsättningen är precis lika bra som början och att det mesta jag sade där också gäller nu. En skillnad är dock att böckerna och radioteatern inte alls följer varandra i bitar av den här, vilket kanske kan göra det lite intressantare för er som gillar böckerna men inte har fått chansen att njuta av BBC:s produktion. De delar som inte finns med i någon av böckerna är dessutom några av de jag gillar bäst, så se till att spana in det här vid tillfälle.

Tags: , , , ,

Titel: The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy – Primary Phase
Författare: Douglas Adams
Producent: British Broadcasting Corporation
År: 1978
Recenserad: 2006-11-11

Jag inbillar mig att The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy är en av de största anledningarn till att jag älskar det engelska språket. I skriven form är den visserligen mycket bra, men jag vill ändå påstå att den ursprungliga radioversionen är bättre. Handlingen är bekant för dem som läst böckerna, även om boken avviker en hel del mot slutet. Anledningen till att jag säger boken är för att denna del i grovt sätt täcker ungefär vad som senare blev den första romanen.

Det känns överflödigt att berätta om handlingen, eftersom jag räknar med att nästan alla antingen läst första boken eller sett filmen. Skillnaden på dessa och den här är att radioversionen är ett destillat av allting som är bra i de andra. Visserligen finns det mycket trevliga saker som tillkommit senare i böcker och film, men kärnan finns mer från början och på sätt och vis tycker jag att den klarar sig bäst utan tillägg och fluff.

Radiodramat är oslagbart, framförallt på grund av helt fenomenala skådespelarinsatser, blandat med det språktrolleri och den satir som gör boken så läsvärd. Eftersom det rör sig om ett annat medium än det skrivna ordet, är den också betydligt kortare och mer koncis, vilket jag tycker är en stor fördel. Det är visserligen lite problematiskt att sätta betyg på den här, eftersom jag har hört den så många gånger att jag kan nästan hela utantill vid det här laget. Jag rekommenderar den mycket varmt till alla, även om det kräver viss kunskap i engelska för att hänga med.

Tags: , , , ,

Titel: The Restaurant at the End of the Galaxy
Författare: Douglas Adams
Utgivningsår: 1980
Recenserad: 2006-09-21
Status: I bokhyllan

Den här recensionen blir väldigt kort, eftersom jag i annat fall skulle upprepa nästan samma saker som jag redan sagt i recensionen av första boken. The Restaurant at the End of the Universe fortsätter i samma stil som boken innan och har samma styrkar respektive svagheter. De är dock inte lika framträdande som tidigare, även om det finns höjdpunkter även här. Det är från den här boken som hela tjatet om talet 42 kommer, vilket på något sätt har blivit ett slags symbol för hela serien. Implikationerna av det är förstås ironiska som vanligt, vilket många…

Det var ju det jag sade! Nu är jag igång och upprepar vad jag redan sagt. Jag ger den här fyra och en halv snigel och går och lägger mig istället. Tjing!

Tags: , , ,

Titel: The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy
Författare: Douglas Adams
Utgivningsår: 1979
Recenserad: 2006-09-11
Status: I bokhyllan

Det är alltid svårt att betygsätta någonting som man är så bekant med att man knappt minns vad man tyckte om det första gången. Ännu knepigare blir det förstås om första gången ligger mer än tio år tillbaka i tiden. Det är däremot lätt att säga att jag har helt olika anledningar till att uppskatta den här boken idag än jag hade när jag först läste den. Detta är på sätt och vis bokens stora styrka, då den på något vis lyckas tilltala många olika människor i blandade åldrar och med olika bakgrund.

Att boken är rolig är dock något som alltid varit sant för min del, även om åsikten om vad som är roligt har skiftat. I början tycket jag förstås att den galna historien var mycket rolig, tillsammans med alla mer eller mindre vansinniga element i sagda historia. En människa som upptäcker att en av hans närmaste vänner inte alls är född på jorden och på så vis lyckas undvika jordens undergång och följa med sin vän på äventyr i galaxen blir lätt tämligen bisarr.

Idag är det två saker jag gillar skarpt med (nästan) allt Douglas Adams har skrivit. Det första är att han har en förmåga att skriva otroligt pricksäker satir. I princip allting som händer i boken är något som går att anknyta till vår värld eller till ens eget liv. Välskriven satir är alltid roligt. Det andra jag gillar är det språk med vilket han presenterar satiren. Få författare jag har läst kan trolla så mycket med det engelska språket som Douglas Adams. Han är kreativ på alla tänkbara sätt, men kanske framförallt när det gäller liknelser och metaforer. Mitt favoritexempel är kanske hur han beskriver människornas syn på den flotta som anländer till jorden i början: ”The ships hung in the sky in much the same way bricks don’t.” Fenomenalt, lysande och bäst.

Många tycker att den här boken är rörig och osammanhängande och tycker inte om att man egentligen aldrig har någon koll på vad som händer. Det här tycker jag egentligen bara är ett tecken på att man är låst vid att läsa romaner som fungerar på ungefär samma sätt. Eftersom det är rätt uppenbart att intrigen är bokens starka sida, tycker jag snarare att det här hjälper till att fokusera på det jag tycker är viktigt, nämligen det författaren försöker säga mellan raderna.

Jag har förstås läst boken väldigt många gånger, tillsammans med flera uppläsningar gjorda av författaren (rekommenderas). Originalradioserien är också en klar favorit som jag förmodligen kommer att recensera någon gång. Jag tycker förstås att alla ska ta till sig den här boken på något sätt, antingen genom att lyssna på den eller läsa den. Gillar man den inte är det förstås ingen mening att läsa de böcker som kommer efter, men se det snarare som en möjlighet än en risk. Har du möjlighet föreslår jag också att du läser boken på engelska, då det är en helt annan sak än att läsa den på svenska. Många saker går förstås bra att översätta, men knappast allt.

Det här blir en av mina mest välgrundade femmor. Jag har delat ut det betyget till fyra böcker hittills (Dune, Fight Club, Snow Crash och The Stars My Destination), men även om jag har läst om flera av dessa minst en gång, kommer de inte i närheten av att vara lika välgrundade i mitt medvetande. Därmed inte sagt att den här boken är det bästa jag läst, för jag tycker att all de fyra jag räknade upp ovan slår den. Dock är det inte säkert att jag skulle tycka det om jag bedömde dem på lika grunder.

Tags: , , ,

Titel: The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy
Regi: Garth Jennings
Manus: Douglas Adams
År: 2005
Recenserad: 2005-09-22

Jag vill börja med att redogöra kort för min relation till Hitchhiker’s. Både BBC-serien och böckerna har tilltalat mig otroligt mycket och jag har konsumerat dem oändligt många gånger på olika sätt. Det jag framförallt uppskattar med Adams är språket idérikedomen. Han är mycket lik Terry Pratchett i sitt sätt att jonglera med engelskan och är en klar favorit när det gäller att skriva bra och roligt.

Att tro att en film blir på något sätt lik boken är ren idioti. Det är alltid omöjligt att lyckas med detta och det är inte ens önskvärt. Många verkar tro att böckerna är det enda rätta, det heliga upphöjda. En del vet inte ens om att Adams själv har skrivit många olika versioner av berättelsen. Mot bakgrund av detta ser jag alltså filmen som ytterligare en version av en favorithistoria.

Som sådan var den helt klart godkänd. Det var en hel del nytt, kanske hälften eller så. Alla uppläsningar från guiden görs ordagrant från den tryckta boken, men har piffats upp med fina animeringar av olika slag. Givetvis måste Arthur och Trillian få ihop det, men det är trots allt bio vi pratar om så det var nästan givet på förhand.

Skådespelarinsatserna är helt klart över förväntning. Jag gillade inte han som spelade Arthur vidare mycket, men Trillian, Ford och Zaphod fungerar mycket bra. Miljöerna upplevde jag mycket varierat. En del var dåligt gjorda och kulissartade, andra mycket snyggt gjorda. Det som sänker omdömet är dels detta och dels bristande handling.

En del av det nya var riktigt bra, men jag måste säga att det mesta som var bra kom från boken. Filmen misslyckades därför med att tillföra en extra dimension till berättelsen. Insatsen är dock helt klart godkänd och jag kan mycket väl tänka mig att se om filmen igen någon gång, den har sina ljuspunkter. Böckerna har de flesta läst, så de rekommenderar jag inte. Däremot tycker jag verkligen att ni ska lyssna på BBC-serien, för den rockar.

Tags: , , , ,

Svartmålen 2004

Jaha, var ska man börja då? Från början blir bra. Jag kastade i mig lite mat och lyckades att precis missa bussen jag planerade att ta in till stan, för att där kunna byta buss för färden vidare till Motala och studentfirande. Väl där hittade jag Carin och Can och vi gick glatt på bussen. När vi hade satt oss till rätta, kom det en man med en TV och vi kände oss tvungna att upplåta platserna för att han skulle få rum med den. Sagt och gjort flyttade vi oss alltså till mitten av bussen (där man inte ser ett skit ut).

Vi pratade om det ena och det andra, resan tar ungefär en timme. Då hör vi plötsligt chauffören säga: “Rimforsa nästa.” Jag tittar på Can. Can tittar tillbaka. Sade han verkligen Rimforsa? Jo… det gjorde han. Jag ställer mig upp och tittar ut. Det står faktiskt Rimforsa på skylten. Rimforsa ligger 44 kilometer söder om Linköping. Det vill säga ungefär lika långt som det är till Motala, fast åt fel håll. Efter att ha skrattat en kvart åt det, går jag fram till busschauffören och frågar hur ofta bussarna går åt andra hållet, tillbaka till Linköping. “Ja, eftersom det är fredagskväll, går de ganska ofta.” Vi hoppar av så snabbt vi kan för att inte åka ännu längre åt fel håll.

Klockan är 19:40. Vi tittar på tidtabellen. Nästa buss går… hm.. 21:50. Svartmålen står det på skylten och vi skymtar ett bostadshus mellan träden, men annars är det bara skog. Det finns visserligen en järnväg och en 90-väg, men det gjorde inte saken så värst mycket bättre. Jaha, två timmar och tio minuter tills bussen går, vad göra?

Högläsning av Liftarens Guide till Galaxen förstås! Carin hade lite överlevnadsdaim och tillsammans med boken överlevde vi ett mindre åskväder, den långa vänta och också en del regn. Det var faktiskt inte så otrevligt som det låter, även om det förstås var väldigt tråkigt att vi inte kom iväg till Motala som planerat och missade att fira Niklas på den stora dagen.

5 timmar efter att vi klev på bussen är vi tillbaka i stan och sätter oss och tröstäter kebab på Kebabbaren. Vi går hem till mig och spelar lite TV-spel och läser lite mer. Nu ska vi sova.

Tags: , , ,