Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Theatre

Theatre

You are currently browsing articles tagged Theatre.

Titel: Death of a Salesman
Författare: Arthur Miller
Utgivningsår: 1949
Recenserad: 2007-04-04
Status: I bokhyllan

Death of a Salesman är en relativt kort pjäs (drygt hundra sidor) som berättar historien om en försäljares sista dagar i livet. Eftersom jag inte har sett pjäsen spelas kan jag förstås bara kommentera innehållet som sådant, men det känns ändå som att texten räcker gott och väl. Arthur Miller presenterar handlingen i två akter och en kort epilog och han gör det genom många kronologiska hopp och ibland mycket kreativ hantering av tid. På många ställen löper det förgångna och nutiden parallellt, till exempel. Presentationen följer en inre logik för Willy, vilket gör att den ibland blir mystisk och märklig för oss utomstående. Det är dock gjort med fabulös skicklighet.

Historien handlar om Willy, som på ålderns höst börjar inse att saker håller på att falla sönder. Han klarar inte längre av att resa varje dag i jobbet och inte heller går det vidare bra att sälja saker när han väl är på plats. Hans hustru Linda och hennes stöd är vad som håller honom på banan. Willy har investerat många drömmar i en av sina söner, Biff, och förväntar sig att han ska uppfylla den amerikanska drömmen som Willy själv aldrig lyckades förverkliga. Genom pjäsen får vi följa en konflikt mellan Biffs innersta jag och Willys förväntningar på honom.

I likhet med The Great Gatsby handlar Death of a Salesman mycket om den amerikanska drömmen. Vad är framgång egentligen? Spelar det någon roll hur man når den? Vidare är konflikten mellan drömmar och verklighet påtaglig och är själva motorn som driver hela pjäsen framåt. Språket, miljön och handlingen är proppfullt av symbolik och gör läsandet otroligt djupt trots att det bara rör sig om strax över hundra sidor. Det är inte heller vidare långsökta, ansträngda symboler, utan allting faller på plats på ett naturligt sätt och bidrar till att få fram budskapet. Dialogen är levande karaktärerna som står för den är trovärdiga och lyckas verkligen med att gripa tag i mig och få mig att bli involverad i denna tragiska historia.

Avslutningsvis vill jag säga att jag mycket gärna skulle vilja se den här pjäsen spelad och om jag inte får chansen hyfsat snart ska jag försöka se till att hitta den inspelad i någon version. Jag tycker att Death of a Salesman är riktigt bra. Den är nyskapande, kreativ och är utförd på ett sätt som jag känner är fräscht även fast den är från 1949. Fyra och en halv snigel till herr Miller.

Tags: , ,

Macbeth

Titel: Macbeth
Regi: Philip Casson
Manus: William Shakespeare
År: 1979
Recenserad: 2007-02-18

Som kronan på verket av mina studier av Shakespeare och Macbeth, annordnades möjlighet att se en inspelning av pjäsen från 1979. Enligt min föreläsare så ska det också vara den bästa som finns att tillgå och det har jag inte svårt att tro på. Dock har jag redan sagt det mesta som finns att säga när jag recenserade pjäsen, så härpå följer bara några kommentarer på den här versionen.

Jag tror inte att man skulle få ut någonting alls av den här pjäsen om man inte läst pjäsen innan och det ganska noga. Nu är det mest tidens fel, eftersom vi som publik ligger 400 år efter. I övrigt är dock skådespelarinsatserna riktigt bra, även om de kan tänkas vara aningen överdrivna då och då. Det var dock roligt att se hur pjäsen kan se ut och det gav mig ändå en hel del. Utöver det kan jag dock inte säga att jag uppskattade pjäsen vidare mycket, så det blir två och en halv snigel till den här föreställningen.

Tags: , , , ,

Titel: Macbeth
Författare: William Shakespeare
Utgivningsår: 1623
Recenserad: 2007-02-05
Status:
I bokhyllan

Macbeth är det första lite längre verk jag läser av Shakespeare (nu räknar jag förstås inte utdrag och sonetter). Det är en del i den kurs vi har om just Shakespeare och vi kommer att ägna ganska mycket tid åt Macbeth.

Det är alltid svårt att recensera saker man inte förstår och Macbeth är en sådan. Språket är så arkaiskt att även om jag hänger med bra, är jag inte tillräckligt duktig på gammal engelska för att till fullo kunna uppskatta Macbeth. Berättelsen om maktbegär och mordet på den skotske kungen är förmodligen redan bekant för de flesta, om inte annat så för att den dykt upp otaliga gånger i andra versioner. Det är dock berättelsen och dess karaktärer som är Macbeths starka sida.

Tyvärr har jag inte så mycket att säga om språket, just eftersom jag har alldeles för dålig koll. Den version jag läser innehåller uttömmande kommentarer, men det känns lite som att höra ett skämt och sedan få det förklarat för sig efteråt och tanken “ja, det där var ju roligt” dyker upp. Jag hade mycket hellre läst en modern version av texten, för som den är nu är den helt otillgänglig.

Jag ska också passa på att spy lite galla över redaktören och personen som bestämt över typografisk uformning och layout. För det första är det otroligt svårt att hänga med på sidorna. Först står karaktärens namn centrerat, sedan under det står vad de säger, skrivet med ett indrag så stort att texten nästan blir högerställd. Under läsningen blev jag många gånger förvånad över att någon sade något osammanhängande, men då visade det sig bara att jag börjat läsa på rad två av misstag. Det hela förvärras ytterligare genom att varje rad inleds med versal. I modern engelska skulle det vara ganska lätt att se var meningarna slutade i alla fall, men nu hände det flera gånger att jag verkligen fick tänka till för att se vad som hörde ihop med vad. Ärligt talat bryr jag mig inte alls om hur det var i originalet, men för en nutida läsare som jag är det här på gränsen till oläsbart.

Jag tycker att det är roligt att ha läst Macbeth för att den är så använd i andra sammanhang och så ofta relaterad till. Däremot tycker jag inte verket i sig var något att ha. Kanske hade det varit annorlunda om jag antingen var född på 1600-talet eller om jag var bättre på gammal engelska. Jag får väl läsa om den någon gång och revidera betyget, men min upplevelse den här gången räcker inte ens till tre sniglar.

Tillägg: Efter att ha haft tre föreläsningar som uteslutande handlar om Shakespeare, samt efter att ha läst om den ett flertal gånger väldigt noga (jag har tenta på pjäsen i eftermiddag), måste jag säga att den ändå är bra. Framförallt är det häftigt att Shakespeare kan trycka in så mycket mening i så få ord. Haken är fortfarande att det tar eviga tider att förstå vad man läser, så nöjet per timme är inte vidare högt. Jag vill dock höja betyget till en godkänd trea.

Tags: , , , ,

Titel: Educating Rita
Författare: Willy Russell
Utgivningsår: 1980
Recenserad: 2006-12-19
Status:
N/A

I textanalyskursen den här terminen tittade vi närmare på två stycken pjäser: Pygmalion och Educating Rita. Det är väl egentligen tveksamt om de räknas som böcker, men eftersom vi läste dem som om de vore vilken annan bok som helst (mer eller mindre), tycker jag ändå att de kvalar in. Jag har inte sett någon av dem spelas upp, så recensionerna handlar bara om pjäserna i skriven form.

Educating Rita är på många sätt lik Pygmalion, då båda handlar om kvinnor från de lägre samhällsklasserna som förändras på något sätt. I Educating Rita är det förstås Rita som ska utbildas på ett akademiskt sätt. Den försupne universitetslektorn Frank har några timmar i veckan då han arbetar för de nya öppna universiteten och han får Rita mer eller mindre i knäet. Hur ska han kunna lära henne, som knappt läser böcker, att skriva litterära uppsatser som platsar på universitetets vanliga kurser?

Pjäsen handlar dock om betydligt mer än så. Den handlar om stora frågor om lärande i allmänhet och tar upp saker på ett nyanserat och intressant sätt, där ingenting är självklart eller svartvitt. Det hela presenteras dessutom på ett mycket snyggt sätt, med all handling centrerad till Franks kontor. Dialogen är lysande författad och även berättelsens struktur är bra. Jag tycker att den här pjäsen är många gånger bättre än Pygmalion och den får fyra sniglar, även om jag är sugen på att ge den en halv till.

Tags: , , ,

Titel: Pygmalion
Författare: George Bernard Shaw
Utgivningsår: 1913
Recenserad: 2006-12-18
Status:
N/A

I textanalyskursen den här terminen tittade vi närmare på två stycken pjäser: Pygmalion och Educating Rita. Det är väl egentligen tveksamt om de räknas som böcker, men eftersom vi läste dem som om de vore vilken annan bok som helst (mer eller mindre), tycker jag ändå att de kvalar in. Jag har inte sett någon av dem spelas upp, så recensionerna handlar bara om pjäserna i skriven form.

Pygmalion handlar om fonetikprofessorn Henry Higgins och hans vän Colonel Pickering. Higgins slår vad med Pickering om att han kan förvandla Eliza, en blomsterförsäljerska (som de av en slump träffat på tidigare), till en dam som kan föra sig i överklassens sfär. Pjäsen fokuserar visserligen på Elizas utbildning och förändring, men för mig ligger tyngdpunkten ändå på relationen mellan framförallt Eliza och Higgins.

Pjäsen är välskriven och mästerligt konstruerad, men jag tycker att den lider lite av att vara skriven för nästan hundra år sedan. Den känns inte lika relevant som den förmodligen gjorde en gång. Vissa aspekter (klassresor och dylikt) känns tidlösa och uppskattas. Det är ett blandat intryck, men jag tycker ändå att den är motiverad tre sniglar.

Tags: , , ,

Mimis sexuella liv

I måndags var jag på teater. Det händer inte varje dag. Inte varje vecka eller varje år heller för den delen. Oftast går jag då jag tvingats dit av skolan. Egentligen är det lite synd, jag tror att jag skulle uppskatta en hel del pjäser om jag bara tog mig tid att gå dit. I vilket fall gick jag dit den här gången, som del av en kurs i kommunikation på lärarprogrammet.

Föreställningen var mycket bra, det ska jag säga med en gång. Skådespelarinsatserna var förstklassiga och pjäsen var omväxlande rolig och omväxlande humoristisk, ibland både och. Temat var sexualitet sett ur ett kvinnligt perspektiv. En del fragmentariska scener ur olika historiska epoker, knöts samman av en berättelse om Mimi. Pjäsen riktar sig till ungdomar i gymnasieåldern, även om jag tror att den fungerar mycket bra för vuxna också.

Jag tror att den är slutsåld och kanske har den redan slutat gå. Dessutom går den på Ung scen öst, vilket innebär att det blir en del geografiska svårigheter om jag skulle rekommendera den. I vilket fall var den en upplevelse värd både pengarna och tiden, utan tvekan. Om det här innebär att jag går på mer teater i framtiden vet jag inte, men jag tror inte det. Det är fortfarande ett passivt medium och jag brukar ha svårt för sådana (inklusive film).

Tags: ,