TV series

You are currently browsing articles tagged TV series.



Title: Battlestar Galactica – Season 2 and 3
Directed by: Various
Written by: Various
Year: 2005-2007

As you might have noticed, I seldom watch movies, not because I dislike it per se, but rather because it takes up too much high-quality time I usually have better uses for. Needless to say, TV series are even rarer than films, which is the reason why I waited around three years before continuing watching Battlestar Galactica, even though I really liked the first season.

I have watched season two and three over a long period of time, so reviewing them together makes a lot more sense than breaking them up. I also think the contents are quite similar in nature which means that most of what I want to say about one of the seasons also applies to the other.

In my first review, I said that there are three main reasons for liking Battlestar Galactica: plot, presentation and characters. Today, I have a somewhat different opinion. The overall plot is adequate, but it’s not a factor that makes the series stand out. The presentation (as in directing, props, effects, etc.) is very good, but doesn’t feel like anything special after watching a couple of seasons (this is probably a bit unfair since I think most other similar series are inferior in this regard).

So, if these points are no longer relevant, how come that I still like the series? Mostly because of the third reason I brought up in the original review: the characters. I don’t simply mean that they are well-made and expertly enacted, but they are well-integrated into the plot and each other, which creates something which feels very real and interesting. I’m especially fond of the second in command, Colonel Tigh, who turns out to be a lot more complex than he seemed at first glance in season 1. Starbuck remains a favourite, but others are catching up.

(Spoiler warning issued for this paragraph!) Regarding the plot, things start getting really interesting at once as Tigh assumes command of the Galactica and as he crumbles underneath the pressure of responsibility. Later, when the Pegasus arrives, the situation is further complicated, but I think this part could have been made a lot more scary than it turned out to be. There are too many obvious answers what’s right and wrong; more grey scales and moral dilemmas would have been easy to create.

(Spoiler warning issued for this paragraph!) With the settlement of New Caprica, a well-deserved break from life in the fleet gives the series a new impetus. I was growing quite bored withe monster-of-the-week episode and this changed things to the better. Still, I would like to have had more coherence between the episodes, because some of them just feel completely useless, advancing neither character, story or any of the major themes.

To sum things up, some of the things I initially liked with the series are still there, but they are no longer as prominent as they once were, perhaps because I’ve grown used to them. Other things remain as strong as before and keeps on developing. I’m not sure how the plot will turn out in the end, but it has still a potential to be great. I give the second and third season four snails, which is promising for the fourth and last episode, but is still a downgrade from the first.

Update: Why are the posters to all the seasons so extremely bad? I don’t know if gender roles were an intentional focus of the creators of the series, but I think Battlestar Galactica features more strong and interesting female characters than a couple of other science fiction series put together. So, why make these horrific posters?

Tags: , ,

Titel: Battlestar Galactica – Season 1
Regi: Glen A. Larson
Manus: Glen A. Larson
År: 2003-2004
Recenserad: 2007-02-20

Mitt förhållande till science fiction på film har alltid varit splittrat och motsägelsefullt. Jag är förstås ett stort fan av genren, men samtidigt förknippar jag dess serier med någon form av hjärndöd underhållningsaction som inte alls passar mig. Det har kort och gott gjort alldeles för mycket kass science fiction film för att jag ska vara entydigt positiv. Därför är det väldigt roligt att se en serie som Battlestar Galactica, där skaparna lyckats fånga flera av de bra aspekterna av genren. Serien är inte riktigt perfekt, men den kommer ändå ganska nära. Låt oss titta närmare på varför.

Det första som är bra med Battlestar Galactica är handlingsutvecklingen och intrigen. Grundtanken är ganska enkel: Mänskligheten (i vår galax, men inte på jorden) har skapat maskiner, vilka så småningom gjorde uppror och utkämpade ett krig med sina skapare. Resultatet blev en överenskommelse där maskinerna (kallade Cylons) lämnar människorna i fred – för en tid. I början av serien återvänder de och pulveriserar större delen av civilisationen. En handfull skepp och några få tusental överlevare sätter kurs mot den okända rymden för att undkomma förintelsen. Det fina med berättelsen som sådan är att den är ganska varierad och väl sammanhängande, trots att avsnitten ändå känns avslutade. Det är alltså fråga om ett lyckat fall av en balansering som många serier misslyckas kapitalt med.

Det andra storslagna med Battlestar Galactica är presentationen av äventyret. Nu menar jag egentligen allting som har med själva filmningen att göra, men det är svårt att förklara utan att ha tillgång till exempel. Jag kan sätta fingret på två tekniker som använts flitigt och som tillsammans blir riktigt bra. En mjuk, skakig, handkameraaktig stil används på många actionscener, blandat med en för serien typisk hoppig zoomning. Det låter kaotiskt, vilket det också bitvis är, men det bidrar bara till att göra helhetsintrycket ännu bättre. Serien använder sig också av element som är totalt orealistiska, men narrativt väldigt snygga, vilket är ett plus i min bok.

Den tredje punkten är nog den som gör att Battlestar Galactica är värd ett så pass högt betyg som den ändå får. Det handlar om besättningen och interaktionen däri. Flera av karaktärerna är inte bara välspelade, utan också intressanta i sig själva. Starbuck är en klar favorit, kanske för att hon påminner så mycket om en av mina karaktärer i Antioch. Det är hos besättningen vi hittar det verkliga sammanhanget i serien, för även om varje avsnitt i viss mån kan vara fristående från de tidigare, blir den intrikata väven av relationer allt mer fängslande.

Ändå är inte första säsongen helt perfekt. Det känns hela tiden som om den bakomliggande sanningen om intrigen är häftig, men samtidigt är den så pass vag att den också skulle kunna vara dålig eller än värre: inte finnas alls. Nu tror jag ändå att serien är tillräckligt genomtänkt för att visa sig bra i slutet, men jag tycker att de varit alltför restriktiva med att få handlingen att kännas riktigt meningsfull. Detta är inte speciellt allvarligt, men det gör ändå att serien inte en riktig femma en så länge. Kommande säsonger kan nog bli det, förutsatt att de fortsätter i samma anda och dessutom avslöjar mer av en häftig intrig.

En liten kommentar kan också krävas om pilotavsnitten (som jag inkluderar i första säsongen av praktiska skäl): De är inte vidare bra jämfört med resten av serien. Det är väldigt synd, eftersom de ändå är nödvändiga för att få serien att komma igång. Så egentligen vill jag bara säga att serien blir bra mycket bättre än pilotavsnitten. Man skulle kunna säga att det som är bra där blir betydligt bättre, men förstås är själva grunden ändå densamma så om början verkligen inte passar alls gör nog inte resten av serien det heller.

Sammanfattningsvis får dock den första säsongen nöja sig med fyra och en halv singel. Med det vill jag också säga att det är den bästa serie jag har sett hittills och att den har potential att bli ännu bättre. Det är få serier som kan fånga mitt intresse så pass mycket att jag orkar se hela säsonger av dem, men Battlestar Galactica har gör det med råge.

Tags: , , ,

Fullmetal Alchemist

Titel: Fullmetal Alchemist
Regi: Seiji Mizushima
Originalets skapare: Hiromu Arakawa
Manus: Shou Aikawa
År: 2003-2004
Recenserad: 2007-02-06

Fullmetal alchemist är en animeserie i 51 delar som berättar historien om Edward och Alphonse Elric. Efter ett misslyckat försök att med alkemi bringa sin döda mor tillbaka till livet, förlorar Ed ena armen och ena benet och hans bror förlorar hela sin kropp och hans själ förseglas vid en rustning. Tillsammans ger de sig ut för att fina de vises sten, som enligt legenden ska tillåta dem att utföra alkemi utan att ta hänsyn till lagar och på så sätt få tillbaka sina kroppar igen. Världen är någon form av parallell till vårt sena 1800-tal och är en härlig blandning av mundana och fantastiska element. Alkemin har i stort sett ersatt vår elektricitet och därför har inte heller världen utvecklats riktigt på samma sätt som vår.

Serien har flera starka sidor, men också några svaga. Låt mig börja med det jag gillar. Intrigen är det som gör det värt att se serien. Den är genomtänkt och erbjuder många överraskningar och härliga aha-upplevelser. Vändningarna känns genomarbetade och karaktärernas roll i det hela känns trovärdiga. Det är smått fantastiskt att en så pass fartfylld intrig går att hålla uppe i 51 avsnitt utan att egentligen stanna upp, upprepa sig eller bli tråkig.

Seriens svaghet är egentligen rent subjektiv (vilket förstås resten är också, men det här är kanske lite tydligare). Jag gillar egentligen inte anime och det finns många inslag i den här serien som jag verkligen inte tycker om. Det handlar om stilistiska sätt att uttrycka känslor eller handlingar hos karaktärerna (framförallt Al, som ju är en rustning och blir svår att variera annars). Jag har också svårt för att alla elakingar har vassa tänder. Det hade varit okej om det hade varit solklart vilken sida som var den goda, men halva poängen är just att det inte är uppenbart. Det är väldigt synd att det inte kommer fram tydligare i serien.

Fullmetal Alchemist påminner mig också mycket om mitt eget Magneter och mirakel, framförallt i hur alkemisterna framställs och magins relation till samhället i övrigt. Jag vet inte om det har påverkat mitt omdöme, men jag tycker i alla fall att den här serien är helt klart sevärd. Om du dessutom tycker om anime i vanliga fall rekommenderar jag den extra mycket. Som det är nu ger jag den fyra sniglar för en väl genomförd handling och mycket häftiga idéer.

Tags: , , , ,

Cowboy Bebop

Titel: Cowboy Bebop
Regi: Shinichiro Watanabe
År: 1998-1999
Recenserad: 2006-07-30

Cowboy Bebop är en serie jag hört mycket om innan jag såg den. Bland annat har den varit framgångsrik utanför de vanliga kretsarna, vilket egentligen inte säger så mycket, men ändå är intressant. Serien handlar om ett par prisjägare som ofta har brist på pengar och försöker åtgärda det. Episoderna cirkulerar ofta kring en efterlysning med tillhörande belöning, men inte alltid. Utgångspunkten är skeppet Bepop och prisjägarna kallas för cowboys, därav namnet på serien. Året är 2071. Jazz är ett tämligen centralt tema i serien. Förutom det uppenbara (att det är mycket jazzmusik med), så är striderna ofta koordinerade därefter och många andra referenser finns (Bebop, till exempel).

Seriens positiva sida är att den är rätt rolig och lättsmält. Den passar förmodligen en bred publik och tilltalar även mig på många punkter. Jag tycker dock att den brister i helheten. Varje avsnitt är ofta helt fristående från varandra och även om det finns antydningar till en bakomliggande intrig, träder inte den fram vidare ofta. Många av de enskilda episoderna är dock bra. Problemet är här att de har potential att bli mycket bättre än de faktiskt är. För lite tid, för rakt på sak och så vidare, gör att de känns platta.

Just nu håller jag på att titta på långfilmen som gjordes efter serien. När jag är klar med den ska jag uttala mig om rekommendationer och dylikt. Jag vill rekommendera Cowboy Bebop, men jag vet inte om jag ska rekommendera serien till ett fåtal eller långfilmen till en större skala. Jag får lov att återkomma på den punkten.

Uppdatering: Jag har nu sett filmen och jag rekommenderar den framför serien. Se den först och avgör sedan om ni tycker att det är värt tiden att se serien också.

Tags: , , , ,

Titel: The Simpsons – Säsong 3
Skapare: Matt Groening
Utvecklare: James L. Brooks, Matt Groening, Sam Simon
År: 1991-1992
Recenserad: 2006-07-07

Precis som jag skrev förra gången, är det svårt att recensera något som är så omfattande och närvarande som The Simpsons ändå är. Episoder flyter ihop och det är svårt att avgöra vad som är vad. Jag tänker inte dra ut på den här recensionen, utan jag nöjer mig med att säga att serien fortfarande är rejält underhållande. Nu blir det dock ett uppehåll då vi tänker titta på bland annat Cowboy Bebop.

Tags: , , , ,

Titel: The Simpsons – Säsong 2
Skapare: Matt Groening
Utvecklare: James L. Brooks, Matt Groening, Sam Simon
År: 1987-1988
Recenserad: 2006-05-29

Den andra säsongen av The Simpsons har jag och Alva tittat på tillsammans hela vägen. Den här recensionen kommer lite i efterskott, men det får vi leva med.

Jag tycker att det är svårt att sätta betyg på något jag har sett så mycket av. Det är lite som att bedöma hur bra Pratchetts böcker är efter ett tag. Alla är rätt bra, frågan är bara hur bra de är? Det får helt enkelt bli en jämförelse med första säsongen. Generellt tycker jag att det ligger på ungefär samma nivå. En nackdel är att det egentligen inte händer någonting och att en del saker blir lite uttjatade. Framförallt Homer blir tråkigare och tråkigare. Det blir så förutsägbart att man somnar.

Alla bra grejer med första säsongen finns dock kvar, så det blir ändå fyra sniglar. En del episoder är helt klockrena och mycket av satiren skrattar jag gott åt. Vi har snart tittat klart även på säsong tre och det är förvånansvärt hur bra serien håller i längden.

Tags: , , , ,

Titel: The Simpsons – Säsong 1
Skapare: Matt Groening
Utvecklare: James L. Brooks, Matt Groening, Sam Simon
År: 1987
Recenserad: 2006-02-12

Nu har jag, delvis med Alvas hjälp, tittat igenom den första säsongen med The Simpsons. Serien är nog bekant för de flesta och jag har förstås sett en hel del innan. Trots det visade det sig att jag bara sett två av de tretton avsnitten innan – en glad överaskning.

Mitt intryck av serien är otroligt bra. Den har mer eller mindre allt. Humorn fungerar på många nivåer, allt från träffsäker satir till extremt barnslig humor (som jag förstås uppskattar). Karaktärerna är helt underbara, varenda en. Jag försökte fundera på vem jag gillar mest och kom fram till Maggie och Mr. Burns. Det som gör det så bra är att allting är överdrivet och urflippat, men att det samtidigt hänger ihop och blir en trovärdig helhet. Dessutom säger serien en hel del om livet i allmänhet.

Jag tror att det är sättet att titta på serien är bra (det vill säga, se avsnitten ett och ett i ordning). Risken är annars stor att man ser samma avsnitt om och om igen (om man tittar på TV). Naturligtvis tänker jag fortsätta med säsong två av den fantastiska serie.

Tags: , , ,

Last Exile

Titel: Last Exile
Regi: Kôichi Chigira
Manus: Gonzo
År: 2003
Recenserad: 2005-09-22

Här stod förrut en ganska lång recension om en fantastisk serie. Om jag har ork och lust vid ett senare tillfälle kan jag tänka mig att skriva en ny. Den gamla försvann nämligen eftersom jag lyckades förväxla den med en annan recension och skrev över den.

Jag vill sammanfatta Last Exile som en genomtänkt och väl genomförd serie. Karaktärerana och miljöerna är bra och så också handlingen. Det är utan tvekan den bästa animeserie jag har sett och jag rekommenderar den varmt.

Tags: , , ,

Titel: Ghost in the Shell: Stand Alone Complex
Originalets titel: Kôkaku kidôtai: Stand Alone Complex
Regi: Kenji Kamiyama
Serie: Masamune Shirow
År: 2002-2004
Recenserad: 2005-08-18

För länge sedan lånade jag ett par filmer av min systers dåvarande pojkvän. Jag hade inte alls sett någon japansk tecknad film innan det och mitt första möte var blandat. En av filmerna var i vilket fall Ghost in the Shell. Jag gillade filmen skarpt av många andledningar och såg uppföljaren med spänning när den kom ut. De båda filmerna bygger på serien skapad av Masamune Shirow. Egentligen har jag vetat att det också gjorts en TV-serie rätt länge, jag har bara inte fått för mig att titta på den tidigare.

Att det tog mig tre dagar att titta igenom 26 avsnitt säger egentligen två saker. För det första har Alva börjat skolan; det har inte jag. För det andra är serien rätt bra på sina håll. I handlingarnas centrum står Motoko Kusanagi, en kvinnlig cyborg anställd i en anti-terroristgrupp kallad Section 9. Genom avsnitten får vi följa en ganska komplex historia om mutor, våld och död. Någon på IMDB beskrev GitS: SAC som “CSI meets the Matrix!” och det känns delvis träffande.

Den svaga sidan hos serien är framförallt de frikopplade avsnitten. De är mycket färre än vad man kan tro, men de känns ganska meningslösa när man tittar på dem. En liten tröst kan vara att det mesta faktiskt hänger ihop, även om det inte verkar så. Det mesta i alla fall…

Annars är det mesta bra. Tecknandet är helt okej, musiken är grym och plotten också den helt okej. Karaktärerna är också bra, även om Kusanagi, Batou och Togusa får nästan allt fokus. Det är de två första som är de mest intressanta enligt mig och interaktionen mellan dem är synnerligen underhållande. För att lätta upp stämningen finns några robotar som Krille mycket träffande beskrev som en korsning mellan en stridsvagn, en Nissan Micra och en 16-årig japansk skolflicka. Jag tycker de är mest jobbiga, men det gör i alla fall att man känner att skaparna inte tar allting så allvarligt.

Rekommenderas serien då? Tja, jag tyckte att den var bra och jag tänker titta på andra säsongen också. Jag var dock inte helt övertygad om det hela vägen, men eftersom Krille sade att det mesta föll på plats i slutet, höll jag ut. En styrka är att den blir bättre och bättre ju längre den går. Har du sett filmen/filmerna och är beredd att ge serien en fem timmar eller så som minst, bör du absolut göra det. Om du däremot känner på dig att du är otålig och kommer att lägga ned om första avsnittet inte är perfekt, leta vidare. Storheten i den här serien kommer först som ett helhetsintryck.

Tags: , , , ,