Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Ursula K. Le Guin

Ursula K. Le Guin

You are currently browsing articles tagged Ursula K. Le Guin.

Title: Nebula Award Stories 10
Author: Various
Year: 1975

More or less constantly, I have the feeling that I should read more science fiction short stories. Science fiction is a genre heavily based on unique and fantastic concepts, which means that it’s usually well-suited for shorter forms of fiction. When a good author comes up with a brilliant idea, he or she knows many pages it is good for and writes that many. Having an idea good for ten pages and writing a series of novels spanning thousands of pages is simply bad manners, but science fiction authors are, at least in my experience, quite good at not losing focus.

However, there is no guarantee that the ideas or the stories they write are any good. This volume collects seven short stories, novelettes and novellas, all awarded the Nebula Award by the Science Fiction Writers of America . Thinking that I have probably more in common with authors than readers, I guessed that I would like these short stories more than the Hugo Award winners I’ve read so far (1, 2); I couldn’t have been more wrong.

There are some stories in this collection that I would recommend, such as The Day Before the Revolution by Ursula K. Le Guin, and If the Stars are Gods by Gordon Eklund and Gregory Benford, but the majority of them are simply not very memorable at all. Some, such as Twilla by Tom Reamy actually manages to pass the obscure cloud of mediocrity and emerge into the abyss of the truly dreadful. One story in the collection, The Rest is Silence by C.L. Grant, made me feel seriously uneducated, leaning heavily on Shakespeare references that mean little to me. The short story felt like it had potential, but I haven’t read enough to appreciate it.

On average, this book is not worthwhile, so I’ll give it two snails. There are some nice pieces of writing in here (all of them mentioned above). If you for some extraordinary reason manage to get hold of this volume (it’s pretty hard to find), by all means, read those stories, but don’t bother with the rest.

Tags: , , , , , , , , ,

Title: The Dispossessed
Author: Ursula K. Le Guin
Year:
1974

My previous experiences of Ursula K. Le Guin’s writings have been many and various. Generally, she writes about interesting matters, but somehow always manages to produce dull novels, only barely kept afloat by intriguing concepts. In a way, the same is true for The Dispossessed as well, although it is less dull than her other novels (The Left Hand of Darkness) and presents more interesting ideas than usual (A Wizard of Earthsea), which not only make it float, but make it cruise with grace.

The Dispossessed is a tale of two worlds, of the lush mother world Urras and of its barren moon Anarres. 170 years ago, a revolution shook Urras and the revolutionaries were eventually subdued by giving them the moon to settle. They colonised this harsh world and built an anarchist society free from government, police and any other institution. People were free to do whatever they liked, and joined together in syndicates to get necessary work done. The system has been running ever since, but is it working?

Urras, on the other hand, is a world which has got much in common with our own. It is a world of vast riches and tremendous poverty, of pleasure and suffering, all mixed and intertwined into a complex capitalist system.

The book has an interesting structure in that it is divided into two prallel stories, separated in time, but both focusing on the Anarrasti physicist Shevek. One thread concerns Shevek after his leaving for Urras, and the other gradually builds up towards his actual departure. Since he is a physicist who says that time is really simultaneous, it is most fitting with a non-linear handling of time.

The Dispossessed is a book about conflicting ideas. Two separate systems are presented, with their various pros and cons, but are they really that much different, deep down under the surface? Like small fish among these ideas, characters swim, but are not that important to me. However, they are certainly necessary, since they provide examples and a means of guiding the reader through both worlds.

I would like to end by referring back to the introduction. There is one thing that stops this book from being a master piece; it is rather dully written. More interesting characters could have been wished for if it were not for the fact that they need to be as they are in order to fill their function. Conclusively, it feels good to have read something by Ursula K. Le Guin which I really enjoyed, since I have had the feeling that she can provide just that.

Tags: , ,

Titel: Tehanu
Författare: Ursula K. Le Guin
Utgivningsår: 1991
Recenserad: 2006-02-14
Status: N/A

Ett oönskat barn bränns till döds, men oförmögen att fullgöra handlingen, räddas hon undan lågorna i sista stund. För evigt är hon märkt av elden och hennes yttre förvridet. Tenar (bekant sedan The Tombs of Atuan) tar barnet till sig och vårdar det som om det vore hennes eget. Geds krafter är sedan länge borta, men trots det söker man efter den förlorade ärkemagikern. Tehanu är berättelsen om framförallt Tenar, men också flickan och Ged.

Det märks tydligt att Tehanu är skriven långt efter de andra. Faktum är att boken är radikalt annorlunda från de andra på nästan alla punkter. Jag tror att intrycket av den här boken beror mycket på vad man tyckte om böckerna innan. Jag har gett dem relativt låga betyg och jag är därför glad över de förändringar som syns här. Till att börja med är språket oändligt mycket bättre. Här hänger det ihop och flyter på ett sätt som var avlägset framförallt den tråkiga första boken. Berättelsen är också den mer sammanhållen och utspelar sig under kortare tid.

Epiken är delvis borta och fokus är nu den vanliga människan, vad nu det betyder i Earthsea. Jag tycker att Le Guin lyckats bra med att knyta ihop karaktärer från de tidigare böckerna och det gör serien gott att lyfta ner handlingen till en mer jordnära nivå. Kvinnans roll i samhället debatteras också en hel del och det görs på ett hyfsat trovärdigt sätt även om jag gärna hade sett det mer invävt i berättelsen.

Avslutningsvis vill jag kommentera en del andra recensioner jag har sett. Många tycker att den här boken är otroligt dålig och ger den bottenbetyg. Jag misstänker att det beror på att de gillade böckerna innan och villa ha mer av samma vara. Det får man inte om man läser Tehanu, så gör inte det i så fall. Jag tycker dock det här är långt mycket bättre än de tre tidigare böckerna. Det enda den brister på är att handlingen kunde varit mer intressant.

Tags: , , ,

Titel: The Farthest Shore
Författare: Ursula K. Le Guin
Utgivningsår: 1974
Recenserad: 2006-10-13
Status: N/A

The Farthest Shore är tredje boken i The Earthsea Cycle (föregångarna är A Wizard of Earthsea och The Tombs of Atuan). Magin i världen är döende: trollkarlar av alla de slag mister sina förmågo; glömmer de ord som världen skapades med. Ged är nu ärkemagiker och ger sig ut i världen för att söka källan till problemet. Med sig på färden har han Arren, en ung man som ännu inte riktigt prövat sina vingar.

Jag är kluven till The Farthest Shore. Å ena sidan är språket betydligt bättre än i framförallt första boken och de lärdomar som predikas av Ged är mer intressant. Å andra sidan är handlingen inte vidare bra i början och även om det blir bättre i slutet, saknas det sammanhang. Daoist influenserna syns tydligt mot slutet, vilket är kul. Det som brister i den här och första boken är en röd tråd. Många händelser beskrivs övergripande, men de knyts bara löst samman. Personskildringarna är betydligt bättre än innan och interaktionen mellan huvudpersonerna börjar närma sig intressant.

Det ska bli mycket spännande att läsa nästa bok, eftersom den är skriven 17 år efter The Farthest Shore. Jag hoppas och tror att Le Guin har utvecklats som författare på den här tiden och gör något annorlunda. Om hon har lyckats i mina ögon får tiden utvisa.

Tags: , , ,

Titel: The Tombs of Atuan
Författare: Ursula K. Le Guin
Utgivningsår: 1972
Recenserad: 2006-02-11
Status: N/A

The Tombs of Atuan är uppföljaren till A Wizard of Earthsea. Jag var inte överdrivet förtjust i förra boken, men av någon anledning kände jag på mig att nästa skulle bli bättre. Geds ungdom var ju över och förmodligen skulle det inte bli ett lika högt tempo med en splittrad berättelse som resultat. Jag hade helt rätt, men fråga mig inte hur jag visste det.

Bok två är betydligt bättre än bok ett. Den utspelar sig i Atuan där vi får följa en ung flicka som är översteprästinnan återfödd. När den gamla dör, föds hennes själ tillbaka till världen och ett litet barn adopteras av templet för att uppfostras i the Dark Ones tjänst. I de mörka labyrinterna under Atuan döljer sig urgamla skatter och artefakter, skyddade av dunklet och de ogenomträngliga tunnlarna. Men en dag kommer en man för att stjäla dess yttersta hemlighet…

Till att börja med är det en intressant miljö. Den är kanske inte vidare originell, men den är i alla fall spännande att utforska. Religionen är lite annorlunda och sättet berättelsen skiftar när flickan blir äldre är mycket bra genomfört. Boken har definitivt gett mig hopp om resten av serien och jag tänker nog fortsätta med nästa bok med en gång.

Tags: , , ,

Titel: A Wizard of Earthsea
Författare: Ursula K. Le Guin
Utgivningsår: 1968
Recenserad: 2006-02-10
Status: N/A

Jag har inte läst standardfantasy på ganska länge nu. När jag gick på högstadiet var det inte så; jag läste det mesta jag kom över. Efter det har det blivit en del noveller ibland (eftersom jag skulle klassa en del SF-noveller som fantasy, beroende lite på hur man definierar termerna). Jag har läst A Wizard of Earthsea tidigare, då i översättning. Jag minns inte vad jag tyckte om den, men eftersom jag bara läste första boken utgår jag från att jag inte var helt förtrollad.

Det är jag inte nu heller. A Wizard of Earthsea är en okomplicerad och enkel berättelse om pojken Ged som växer upp för att bli trollkarl. På sin väg stöter han på många problem, rivaler och äventyr. Problemet är nog att de inte hänger ihop vidare bra. Det är en simpel berättelse utan vidare djup på något plan. Det jag framförallt saknar är karaktärer som är intressanta. Visst finns där potential, men Le Guin skriver ganska övergripande och låter oss inte komma närmare karaktärerna.

Boken känns lite som en krönika; en berättelse över något som hänt. Som sådan är den helt okej, men för att jag ska bli nöjd krävs mer än så. Boken är inte originell i mina ögon, även om det är svårt att bedöma med lite äldre böcker. Jag vill ändå läsa andra boken, för jag tror och hoppas att den kan bli bättre. Jag rekommenderar nog främst boken till yngre personer som är sugna på äventyr.

Tags: , , ,

Titel: The Left Hand of Darkness
Författare: Ursula K. Le Guin
Utgivningsår: 1969 (2004)
Recenserad: 2005-06-11
Status: I bokhyllan

Jag kom i kontakt med den här boken på en något annorlunda väg än vanligt. Vi har läst en hel del genusrelaterat i skolan och flera av de böcker jag har läst har citerat The Left Hand of Darkness. Det är alltid trevligt när science fiction når bortom de inbitna läsarna och givetvis blev jag nyfiken på vad det var för bok som uppnått detta den här gången.

Le Guin beskriver Winter, en värld som på många sätt liknar den jord vi känner. Det finns dock två mycket viktiga skillnader. Den ena är att planeten har ett permanent arktiskt klimat och den andra är att alla invånare är av samma kön. Under en kortare tid varje månad, hamnar de i ett tillstånd kallat kemmer, då fortplantning är möjlig.

Detta skapar något mycket intressant. Den ene av bokens huvudpersoner, Genly Ai, är nämligen ett sändebud från de övriga mänskliga världarna som kommit till Winter för att skapa kontakt med de människor som lever där. Han kommer ensam och möts med rädsla och misstro; få tror på att han verkligen kommer från stjärnorna. För honom är det svårt att tänka sig att alla han möter är både kvinnor och män, men för det mesta en blandning av de båda. Detta annorlunda perspektiv är fascinerande och diskuteras på olika sätt.

Det finns dock ett par saker som hindrar The Left Hand of Darkness från att vara en riktigt bra bok. För det första är språket i mitt tycke alldeles för krångligt. Det är mycket rikt och saker och ting presenteras på ett elegant och skicklig sätt, men när meningar ofta blir över fem rader långa är det bara jobbigt att läsa. Det andra jag inte gillar är att boken egentligen inte har någon handling. Det är visserligen ett intressant äventyr, men det finns inga roliga förvecklingar, inga överraskningar och egentligen inget djup på just det planet. Män det djupet finns på ett annat plan, vilket trots allt gör boken mer än läsvärd.

Det är dock inte speciellt troligt att jag kommer att läsa mer av författaren, om det inte som i det här fallet utlovades ett mycket intressant innehåll i förväg. Den får extremt bra betyg på de flesta ställen, men passar mig egentligen inte särskilt bra.

Tags: , , ,