Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Search results for Titel: Gap into

Search Results

Your search for Titel: Gap into returned the following results.

Titel: Gap into Ruin: This Day All Gods Die
Författare: Stephen R. Donaldson
Utgivningsår: 1997
Recenserad: 2006-08-17
Status: I bokhyllan

Äntligen klar! På sätt och vis känns det faktiskt så. This Day All Gods Die är sista boken av fem i Stephen R. Donaldsons SF-serie. Egentligen säger jag inte äntligen klar för att serien är dålig, utan för att den är för lång. På sistone har jag verkligen utvecklat ett innerligt hat mot böcker som är längre än vad som krävs. Är det motiverat att boken är 800 sidor, då är det lugnt. Grejen är bara den att det väldigt sällan är det. Många ord ger inte bättre betyg, så enkelt är det.

This Day All Gods Die har den svåra uppgiften att knyta ihop alla trådar som startats i de tidigare böckerna och därför tycker jag nästan att sidantalet är motiverat (han kanske hade klarat det på 500 istället för 700, men det är inte så hemskt). Donaldsons starka sida är att han är fenomenal på att dels bygga upp intriger och dels att beskriva de människor som ingår i dem. Jag tycker att han lyckas mycket bra med att få ihop allting på slutet och anser därför att boken är en värdig avslutare på serien.

Problemet med Gap (serien alltså) är att den är lite för utdragen. Författaren vill beskriva vad varje person gör och vad varje person tänker om det, hela tiden. Om fokus då är uppdelat på flera platser är det inte konstigt att det går åt många sidor. Hade det inte varit för den här ovanan hade jag lätt kunnat ge serien en femma. Nu gör jag inte det, utan det få istället bli en stark fyra, både för serien och för den sista boken.

Tags: , ,

Titel: Gap into Madness: Chaos and Order
Författare: Stephen R. Donaldson
Utgivningsår: 1994
Recenserad: 2006-04-29
Status: I bokhyllan

Detta är fjärde och näst sista boken i The Gap Cycle av Stephen R. Donaldson, så läs inte den här recensionen om du vill behålla spänningen i böckerna innan.

Efter att ha flytt från ruinerna av Billingate, rör sig huvudpersonerna (hjältarna är knappast rätt term i det här sammanhanget) mot ett systemet Valdor Industries. Angus har fått något sånär fria tyglar, men vet inte riktigt själv varför han gör som han gör. Alla tidigare huvudaktörer är nu samlade på ett och samma skepp, vilket är rätt intressant. På hemmaplan fortsätter Wardens spel mot sin chef, Holt Fasner, och insatserna blir högre och högre.

Chaos and Order är lik sina föregångare. Välskriven och välstrukturerad på alla sätt och vis. Dock tycker jag att den saknar det som framförallt A Dark and Hungry God Arises uppvisade, nämligen en riktigt intressant intrig. Dessutom tycker jag att boken är för lång för sitt innehåll: 750 sidor behöver mer underhållning än vad den här boken klarar av att leverera.

Det är dock ingen som helst diskussion om huruvida jag ska läsa klart serien eller inte. Nu återstår This Day All Gods Die och jag förväntar mig inget annat än en spektakulär och bra skriven avslutning på den här serien. Jag återkommer med mer om detta senare.

Tags: , ,

Titel: The Gap into Power: A Dark and Hungry God Arises
Författare: Stephen R. Donaldson
Utgivningsår: 1992
Recenserad: 2006-03-28
Status: I bohyllan

A Dark and Hungry God Arises är den tredje boken i Stephen R. Donaldsons SF-epos The Gap Cycle (de två första böckerna är The Real Story och Forbidden Knowledge). Eftersom serien är tätt sammanhållen är böckerna allt annat än fristående och därför utfärdas en spoilervarning för de båda tidigare böckerna.

Till att börja med är namnet så bra det blir. Det är faktiskt så att jag började läsa den här serien delvis därför att The Gap into Power: A Dark and Hungry God Arises är ett så otroligt bra namn. Jag skojar inte nu, det är helt sant. I övrigt tar boken vid där Forbidden Knowledge slutade. Captain’s Fancy är på väg mot Billingate, på flykt undan Amnion. Samtidigt har Hashi Lebwohl förvandlat Angus till en cyborg som tillsammans med Milos skickas till just Billingate. Deras uppdrag är mångfacetterat och i så många lager att inte ens de själva vet vad de egentligen kämpar för. Under tiden får vi också följa det politiska spelet på hemmaplan, både inom UMCP och i övrigt. Om tidigare böcker hade väl genomtänkta intriger är det här ett ännu bättre exempel på detta. Superbt.

Jag har funderat en del på varför jag tycker att den här serien är så bra som jag tycker att den är. Svaret tror jag står att finna i trovärdigheten. Låt mig förklara. Jag menar inte trovärdighet i ren teknisk form (teknik, fysik, etcetera) utan mer åt det mänskliga hållet. Personerna som figurerar i boken och deras inbördes relationer är fruktansvärd (både blidligt och bokstavligt talat) trovärdiga. Ingen gång tappar författaren denna trovärdighet och intrigen känns alltigenom som om den vore på riktigt.

Det är dock inte bara helheten som är fantastisk, utan också detaljerna. Hur kan man motstå en bok där två mäktiga slagskepp heter Tranquil Hegemony respektive Calm Horizons? Det är förstås omöjligt. Detaljer på personer, förvecklingar i intrigen och många andra små saker förstärker helheten och lyfter boken ytterligare. Det är också skönt att se att Donaldson faktiskt gör något vettigt med drygt 500 sidor; boken hade nog inte fungerat på färre.

Jag rekommenderar egentligen inte Gap till speciellt många, även om jag tycker att det är bland de bästa serier jag någonsin läst. Anledningen till det är det djupt deprimerande innehållet. Böckerna tar upp teman som är långt ifrån behagliga och gör det på ett sätt så att det lika gärna kunde ha varit på riktigt. För mig gör det böckerna så mycket mer jordnära och därmed bättre.

Tags: , ,

Titel: The Gap into Vision: Forbidden Knowledge
Författare: Stephen R. Donaldson
Utgivningsår: 1991
Recenserad: 2006-02-07
Status: I bokhyllan

Forbidden Knowledge är en direkt uppföljare till The Real Story och härmed utfärdas spoilervarning för boken innan.

Morn Hyland har tagit sig ur askan i elden. I förra boken kämpade hon för att inte brytas ned helt och överleva den vedervärdiga behandling Angus Thermopile utsatte henne för. Hon erövrade till slut kontrollen över sin Zone Implant och kunde därför styra sina egna reaktioner på artificiell väg. Nu är hon dock beroende av dess effekter och ombord på Nick Succursos skepp är saker inte mycket bättre än det var hos Angus. Med hjälp av sin Zone Implant bygger Morn upp en fasad av lögner för att övertala Nick att hon älskar honom över allt annat. Till sin fasa upptäcker hon att hon är gravid- och det är inte Nick som är fadern.

Forbidden Knowledge handlar om Morns försök att överleva ombord på Captain’s Fancy. Den handlar också om hennes försök att rädda sitt eget och sin sons liv från att säljas till Amnion. Dessa varelser är starkt baserade på genetisk manipulation och har mutagen som kan förändra mänskliga varelser. Är sanningen om dem lika fruktansvärd som rykten gör gällande?

Den här boken är fruktansvärt genomtänkt och det märks nästan med en gång. Handlngsutvecklingen är oväntad, samtidigt som den är fullt logisk i varje steg. Personligheterna är mörka karaktärer, långt ifrån det ideal Morn en gång strävade efter. Samtidigt är de bra skildrade och det Donaldson lyckas få mig att sympatisera med de värsta våldtäktsmän och mördare. Beskrivningen ombord på skeppet och Morns försök att överleva bland dem är en tragisk och otroligt välskriven berättelse.

Det märks att det här är andra boken i en serie och den står absolut inte för sig själv. Slutet kräver en uppföljare precis som början kräver The Real Story. Nu tycker jag inte alls att det här är en nackdel och jag kommer att läsa klart resten av serien omgående. Jag vet dock inte riktigt hur det är med att rekommendera den. Berättelsen är tung rent emotionellt och det kan nog bli för mycket för en del. Visserligen är allting här oändligt mycket bättre än i böckerna om Thomas Covenant, men tragiken finns kvar. Vi har dock inte längre samma huvudperson, vilket är ett stort plus. Morn är bokens absoluta huvudperson och är perfekt lämpad för det.

Tags: , ,

Titel: The Gap into Conflict: the Real Story
Författare: Stephen R. Donaldson
Utgivningsår: 1991 (2003)
Recenserad: 2004-09-20
Status: I bokhyllan

Det första positiva jag lade märke till när jag första gången såg den här boken, var titeln. ”the Gap Into Conflic: the Real Story.” På något sätt tilltalade titeln mig otroligt mycket. Jag har hört flera goda vitsord om boken innan, vilket gjorde att jag hade en väldigt positiv utgångspunkt för läsandet. Jag har läst en del annat av Stephen Donaldson, nämligen de båda serierna om Thomas Covenant och delar av Spegelmästarna. De första gillade jag ordentligt och de andra var riktigt usla. I vilket fall tyckte jag och Alva att vi skulle ha något att läsa högt, så vi startade med the Gap Into Conflict: the Real Story.

Boken är konstruerad och upplagd på ett mycket intressant sätt. I början får vi följa samtal och tankar i en bar på en rymdstation. De ser saker som händer, personer kommer och går. Genom denna berättelse får vi veta början och slutet på boken med en gång, ur besökarnas perspektiv. Vi får också en inblick i vad de tror har hänt, men det stycket avslutas med raden: ”That, of course, was not the real story.” Resten av boken beskriver vad som i själva verket hände.

Det hela tar sin början när den ene huvudpersonen, Angus Thermopile, blir förföljd och angripen av ett tungt beväpnat polisskepp. Angus har ett dåligt rykte och precis innan polisen kom, hade han plundrat en gruvkoloni och dödat alla på plats. Men något går snett. Polisskeppet spränger sig själv delvis i småbitar och Angus räddar en person från det döende skeppet. Det är en kvinna vid namn Morn Hyland, som drabbats av vad som kallas Gap Sickness och löpt amok och sprängt skeppet med hela sin familj ombord. Men under sin tid med Angus väntar långt mycket värre saker än så…

Jag tänker inte avslöja mer av handlingen, förutom att det är de två som står i centrum. I likhet med andra böcker av Donaldson, är huvudpersonerna inga godhjärtade, okomplicerade människor, utan tagna ur verkligheten med goda och onda sidor. Angus är en riktigt otrevlig typ som våldtar, misshandlar och mördar. Men trots det finns det en känsla hela tiden som säger att han inte är överdriven. Sjuk, ja, men fortfarande en människan som, tyvärr, kan ha sin motsvarighet även på riktigt.

Språket är bra avvägt och trevligt att läsa, men bokens styrka måste jag ändå säga ligger på handlingens utveckling och upplägg, samt huvudpersonernas karaktär. Det finns fyra böcker till i serien och det står redan på min ”att köpa lista” och jag kan garantera att de står kvar där, för jag ska läsa dem!

Tags: , ,