Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /var/www/snigel.nu/public_html/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Search results for neil gaiman

Search Results

Your search for neil gaiman returned the following results.

Title: The Graveyard Book
Author: Neil Gaiman
Year: 2008

On the off chance that someone would ask me who my favourite author is, there have been a long period in my life when Neil Gaiman would have been an accurate (almost obvious) answer. I’ve never been a person prone to idolising other people, but Neil Gaiman is probably the only author to have come close.

I’ve read almost everything Neil Gaiman has published (and most of it has been reviewed on this website, have a look here) and I’ve seldom been disappointed. Therefore, I’m a bit sad to tell you that I did not find his latest novel, The Graveyard Book, to be even close to some of his earlier novels. It isn’t abysmally bad or anything, it’s just very disappointing.

The basic idea is interesting, however: an assassin is sent to kill an entire family, but the most important target, the baby boy, escapes and makes his way to a nearby graveyard, where he is taken in by the ghosts and protected against his pursuer. The child is raised by the late Mr. and Mrs. Owens, and protected by a shadowy figure called Silas. The boy is called Nobody, or Bod, and the narrative goes on to cover how he grows up among tombstones and crypts. In the background, the original story with the assassin also continues, because the man who killed Bod’s family did not complete his job and is still looking for the last victim.

As in all his other books, in the Graveyard Book, Neil Gaiman lets his imagination flow, and although the various episodes are not as brilliant as some of the others he has written, they are still entertaining. There are  quite a few good adventures to find in a graveyard for a curious kid. The problem is that this book feels like a TV series, with each chapter having an independent plot, which is almost completely detached from the wider perspective.  Bod explores the Graveyard and grows up, but there is hardly any coherence in the sense that earlier episodes are necessary or prerequisites for later ones. There is the with the murderer in the background, but in my opinion, Gaiman lets it lie dormant for far too long before he really sets things in motion.

To be honest, I’m quite disappointed with this book and I can’t even give it three snails. The ideas are okay and the writing style is good, but it simply isn’t on par with Gaiman’s earlier performance. I still consider him to be one of my favourite authors, mostly because of Sandman, Coraline, Neverwhere and Stardust, but more recently, he’s been drifting farther and farther away from that idol status he was once close to ascend to. Before reading the Graveyard Book, I thought that Anansi Boys was a deviating low-water mark, but now I’m starting to doubt. Is the ability to write fiction that holds me spellbound, which I thought infallible in him, finally starting to fade? Neil Gaiman is still one of my favourite authors, but it would be a lie to say that I admire him as much as I did before.

Tags: ,

Title: Smoke and Mirrors
Author: Neil Gaiman
Year: 1998

Neil Gaiman is previously known to me as the author of a couple of truly excellent novels (Coraline, Stardust and Neverwhere), along with one of my favourite works of fiction, The Sandman. With such a track record, it’s exceedingly difficult to live up to expectations, and, admittedly, this is what Neil Gaiman fails with in this collection of short stories. I imagined that his style should be perfect for short stories, but so far I’m not convinced.

The level is uneven throughout Smoke and Mirrors. Some stories really stand out as being brilliant, but most of them are rather dull, leaving me wondering if that was supposed to be it. He also focuses way too much on sex, especially in some short stories where it doesn’t make any sense. In his other works, he isn’t afraid of explicitly describing intimacy, but it always feels like a part of the story, which isn’t the case here.He also experiments a lot with unconventional line breaks, which to me seems completey irrational and only manages to make me irritated.

Still, it’s Neil Gaiman, and even if everything he touches doesn’t turn into gold, he can still write like a god. The good short stories are really good, even if it isn’t enough to pull the rest of them up to a level where I would say it’s worthwhile to read the book. However, since it’s a collection of short stories, reading just a few short stories should be perfect. Here are the short stories I recommend: Chivalry, Troll Bridge, Desert Wind, Babycakes, Murder Mysteries and, finally Snow, Glass, Apples.

But, hey, aren’t there roughly thirty short stories in Smoke and Mirrors? Yes, there are, but the rest of them are either mediocre or outright bad. The fact that I give the entire collection two and a half snails should be taken as a sign of the brilliance of the few short stories I liked. If you can, please have a look at these, but stay away from the rest and read something else by Neil Gaiman instead.

Tags: ,

Title: The Day I Swapped my Dad for Two Gold Fish
Author: Neil Gaiman
Artist: Dave McKean
Year: 1997

Although published the other way around, I read this book after reading The Wolves in the Walls, also written by Neil Gaiman, and with artwork by Dave McKean. Since the two works are fairly similar (intended audience, appearance, style, language, etcetera), I will focus this short review on what makes them different and why I have decided to give only three and a half snails to The Day I Swapped my Dad for Two Gold Fish.

Although containing most of what was made the next book good, this book lacks the feeling of wonder I normally associate with Gaiman. The story is still charming and I like many of the elements in it (otherwise I would not have given it three and a half snails), but it fails to engage my imagination. My recommendation is to read the The Wolves in the Walls first, and then, should you enjoy the medium and the story, do not hesitate to read this one as well. After all, neither of these publications requires much time, so enjoyment per time is still pretty high.

Tags: , ,

Title: Odd and the Frost Giants
Author: Neil Gaiman
Year: 2008

Neil Gaiman is incredible in that he never writes anything that is even remotely reminiscent of something bad, regardless of if he writes for children or for adults, if he writes novels, short stories or comics. Odd and the Frost Giants is a lightweight book, clearly intended for children, presenting a short and to-the-point story about the not quite ordinary boy Odd and his encounters with Norse mythology. Odd lives in a viking village in Norway, to which spring refuses to come. Odd leaves his home, and while wandering in the woods and hills, he encounters three magnificent creatures: a bear (Thor), an eagle (Odin) and a fox (Loki). These gods have been ousted from their home of Asgard by a devious Frost Giant, and Odd sets out to help them and set things straight.

Of Neil Gaiman’s earlier works, I think Stardust comes closest to Odd and the Frost Giants, but admittedly, the two books are not very similar. In my opinion, Stardust has much more to offer the adult reader than has this book. That is not to say that I did not enjoy Odd and the Frost Giants, but it is to say that it is far from the masterpiece I consider Stardust to be. Still, I like Neil Gaiman’s way of writing. He always manages to put a unique touch to everything he writes that makes it Neil Gaiman, and thus, something I enjoy immensely. Although I do not recommend Odd and the Frost Giants in general, I would say it is an excellent introduction to the author for young readers.

Tags: ,

Title: The Wolves in the Walls
Author: Neil Gaiman
Artist: Dave McKean
Year: 2003

If I were to choose one favourite author as of this moment, it would probably be Neil Gaiman, not because The Wolves in the Walls is extraordinarily good, but because he has yet to make me disappointed. His average level is way above that of most authors I know, and, at his best, his absolutely brilliant. The Wolves in the Walls is an illustrated children’s book. Compared to Stardust and Coraline, which can also be said to suit a younger audience as well an adult one, The Wolves in the Walls has the genuine feeling of a book for children.

This, however, does not make it unsuitable for adults. Instead, I can find several merits of this short and highly graphical experience. The story itself is entertaining, witty and excellently executed. It is, of course, fairly simple and to the point, but this does not blunt the point I am trying to make. I have mixed feelings about the illustrations, which are at times perfect in every way, but are at other times fail to catch my admiration.

What is so beautiful about The Wolves in the Walls is that it is so short. It takes ten minutes to read, at the outside, so if you have the opportunity to borrow this book, let no doubt cloud your mind. I am not sure that I think it is worth the money it would cost to buy it, though, but it is more than definitely worth the time. Four snails to mister Gaiman.

Tags: , ,

Titel: Anansi Boys
Författare: Neil Gaiman
Utgivningsår: 2005
Recenserad: 2007-04-27
Status: N/A

Jag måste nog säga att Neil Gaiman är en av mina favoritförfattare. Han har skrivit mycket som är fenomenalt bra (The Sandman, Neverwhere och Stardust bland andra), men aldrig skrivit något jag inte gillat. Därför var det med viss försiktighet jag började läsa Anansi Boys, då jag hört många tämligen låga omdömen yttras om boken. Fördelen med att göra så är förstås att det är större chans att bli positivt överraskad.

Anansi Boys handlar om de två sönerna till Anansi (eller Mr. Nancy om man så vill, bekant från American Gods). Fat Charlie lever ett ganska ordinärt liv: han har ett jobb, en fästmö och han klagar inte så mycket. Hans tillvaro rubbas dock i grunden när hans far dör och han får reda på att han har en bror, Spider. Utan att riktigt veta vad han ger sig in på, återförenas han med sin bror. Tyvärr visar det sig att Spider inte är det trevligaste tillskottet till familjen och att det fanns en anledning till att han fördrivits från familjen tidigare. Det är inte bara det att han försöker ta över Fat Charlies liv, utan han har också en del mystiska krafter till sin hjälp.

Boken är välskriven och språket passar mig utmärkt. Han använder kanske aningen mer lekfullt språk här jämfört med tidigare böcker. Båda fungerar, men jag tror att jag gillar den mer seriösa stilen bättre (The Sandman, exempelvis). Innehållet och intrigen är väl sammanhållna och idéerna är tillräckligt intressanta för att bära handlingen framåt. Det jag tycker saknas är de där riktigt genialiskt häftiga idéerna och mystiken kring dem som annars genomsyrar allt han skriver. Det är lätt att skriva om magi, men väldigt svårt att skriva magiskt.

Sammanfattningsvis är Anansi Boys en bra bok, i alla fall om man jämför med vad andra författare skriver. Det är dock långt ifrån det bästa Neil Gaiman skrivit och jag kan rekommendera alla böcker jag nämnt i den här recensionen som bättre än den här. Läs någon av dem först (förslagsvis Neverwhere eller The Sandman) och om du gillar Gaiman och sedan läser Anansi Boys kommer du inte att bli besviken.

Tags: ,

Titel: Neverwhere
Författare: Neil Gaiman
Utgivningsår: 1997
Recenserad: 2007-04-23
Status: N/A

När folk frågar mig ifall jag gillar fantasy vet jag inte alltid vad jag ska svara. De flesta har en definition av fantasy som gör att svaret skulle bli ”nej”, men enligt en vidare definition skulle jag definitivt säga ”ja”. Istället för att raljera om hur lite jag har till övers för standardfantasy, ska jag gå vidare till att säga att Neil Gaiman är en författare som verkligen får mig att svara ”ja” på ovannämnda fråga. Han är mästare på att ta något alldeles vardagligt och väva ihop den med fantastiska inslag. Böckerna utgår nästan alltid från vår värld, men med en extra dimension.

Neverwhere är inget undantag. Richard Mayhew lever ett tämligen normalt live ända till den dagen då han stöter på en flicka som ligger skadad på gatan. Trots sin fästmös protester, stannar Richard för att hjälpa henne. Hon vill inte ha kontakt med myndigheterna, utan säger att hon är förföljd. Richards tappra försök att hjälpa henne, leder honom själv till Londons undersida, en värld han inte ens kunnat föreställa sig och som han än mindre kan ta sig ur. Blandningen av vardagliga detaljer från London och denna magiska värld levereras på det mästerliga sätt jag förknippar med Neil Gaiman.

Utöver helheten gillar jag många mindre aspekter av boken. Interaktionen mellan de två ondingarna Mr. Croup och Mr. Vandemar är briljant och likaså är ängeln Islington en riktig stjärna. Fast egentligen är det inte genom detaljer som böcker som den här når fram till mig, utan genom helheten. Neil Gaiman måste läsas för att man ska förstå hans storhet och det här kanske den bästa boken att börja med, så vad väntar du på?

Tags: ,

Titel: Stardust
Författare: Neil Gaiman
Utgivningsår: 1998
Recenserad: 2006-09-28
Status: I bokhyllan

Stardust skulle ha kunnat vara en saga precis som vilken annan saga som helst. Den handlar om en pojke med ett mystiskt förflutet och ett band till älvorna och deras rike, den handlar om kärlek och ett omöjligt uppdrag för att få det man eftertraktar mest av allt. Det handlar om häxor, älvor, enhörningar, trolldom och prinsar som vill efterträda sin far. Alla ingredienser finns där för att göra Stardust till en vanlig saga, men det är den inte.

Istället är det en helt fantastisk, mysig och förtrollande saga. Neil Gaiman är den författare som imponerat mest på mig på senare år (framförallt sedan jag läst The Sandman). Det är inte bara det att han skriver bättre än de flesta andra författare, utan hans idéer är så lockande och spännande att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Detta gäller allt hans skrivande, även om The Sandman torde vara det tydligaste exemplet.

Efter att ha försökt visa på detta i Stardust, har jag nu gett upp. Jag tror att anledningen att jag har svårt att peka ut något enskilt, är att helheten är större än delarna. Ni får helt enkelt lita på att det här är en grymt bra bok som jag rekommenderar till alla. Den är varken tjock, svårläst eller tung, så jag ser ingen anledning för er att inte sätta igång nu på en gång.

Tags: ,

Titel: Good Omens
Författare: Neil Gaiman, Terry Pratchett
Utgivningsår: 1990
Recenserad: 2006-02-24
Status: N/A

En bok skriven av de båda författarna kan inte bli dålig. Jag gillar Pratchett mycket för hans språk och hans fantasi. Den senare brukar oftast ges utlopp i en fantasymiljö och därför blir det extra roligt att se honom skriva en nutida berättelse. Neil Gaiman tycker jag än mer om och han har aldrig gjort mig besviken hittills. Tillsammans berättar de en historia om Domedagen och antikrists födelse på jorden. Tyvärr förväxlas han med en annan bebis på BB och får helt fel uppfostran. En ängel och en demon iakttar händelserna på jorden som till sist ska leda till den stora kampen mellan himmelen och helvetet. Det verkar dock som om de själva är inte riktigt säkra på att idén i sig är vidare bra…

Good Omens är inte heller dålig, men det är knappast en fullträff. Många inslag känns igen från både Gaiman och framförallt från Pratchett. Det gör att mycket känns gammalt och förlegat istället för nytt och spännande som det borde vara. Å andra sidan behåller de i alla fall till viss del skickligheten som författare och lyckas framförallt med personporträtten. Jag tycker absolut att den här boken är läsvärd, men jag tycker att båda författarna har skrivit bättre böcker var och en för sig. Jag tror också att Good Omens uppskattas långt mycket mer av någon som inte läst mycket av de båda författarna innan. För er borde det här vara en riktig fullträff.

Tags: , , ,

Titel: Coraline
Författare: Neil Gaiman
Utgivningsår: 2002
Recenserad: 2006-01-26
Status: N/A

Coraline är en liten flicka som nyss flyttat till en ny lägenhet med sin mamma och pappa. På samma våning finns en likadan lägenhet, men det är ingen som bor där. En gång i tiden hängde alla rum ihop, men nu har har dörren mellan de båda lägenheterna murats igen. När Caroline en dag går på upptäcksfärd, märker hon att dörren inte alls är igenmurad. Den leder till en annan värld, där en ondskefull kopia av hennes föräldrar lever. De har väntat på henne länge och de vill inte att hon ska gå igen…

Neil Gaiman respekterar jag otroligt mycket. Jag har inte läst något som inte är bra än så länge och jag förväntar mig inte heller att göra det. Coraline är en kort roman avsedd för barn och vuxna, vilket märks. Stämningen är sagolik coh skrämmande. Ungefär som Miyazaki hade skrivit en bok istället för att göra film: känslan är den samma. Och på samma sätt som Miyazaki lyckas Neil Gaimon skapa en berättelse som griper tag även i mig som vuxen. Fantastiskt.

Enligt IMDB ska en film göras och regissören för vara bra inkompetent om den inte ska bli bra. Det vore intressant att höra vad ynger människor tycker om den här boken, det känns nämligen som en riktig fullträff. Det är dock inte motivation nog för att skaffa barn själv och testa.

Tags: , ,

More results »