Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Warning: Declaration of TarskiCommentWalker::start_el(&$output, $comment, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_el(&$output, $comment, $depth = 0, $args = Array, $id = 0) in /hsphere/local/home/ackerfors/snigel.nu/wp-content/themes/tarski/library/classes/comment_walker.php on line 0 Olle Linge - Languages, literature and the pursuit of dreams · Search results for ray bradbury

Search Results

Your search for ray bradbury returned the following results.

Titel: I Sing the Body Electric!
Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1969
Recenserad: 2006-05-02
Status: N/A

Det här är första gången jag blir riktigt besviken på Ray Bradbury. Han brukar ha förmågan att skriva de där novellerna man minns, de där som man ryser när man läst klart för att de var så himla bra. Givetvis är inte allting bra i en novellsamling, men förhoppningsvis är inte allt dåligt heller. Det sorgliga med den här samlingen är att jag egentligen bara kan rekommendera två noveller: Night Call Collect och I Sing the Body Electric. Den första av dessa två var riktigt bra.

Utöver det gillar jag inte vad jag läser alls. Han skriver fortfarande bra och har ett innovativt och intressant språk, men själva berättelserna är inte ett dugg intressanta. Det är dock värt att vaska bland hands noveller, för han har levererat fler fullträffar än någon annan författare jag känner till.

Tags: , ,

Titel: The Martian Chronicles
Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1950
Recenserad: 2006-04-29
Status: N/A

The Martian Chronicles är ett av Ray Bradburys mest kända verk, men ändå dröjde det ganska länge innan jag läste boken. Å ena sidan är det en novellsamling och å andra sidan är det fråga om en roman. Novellerna som presenteras i boken hänger väl samman och huruvida man vill se dem som kapitel i en ganska ovanlig bok eller en sammanhängande novellsamling är upp till var och en.

Tyvärr tycker jag inte att detta är en fullträff. Det är långt ifrån det bästa jag lästa av Bradbury och även om en del noveller håller hög kvalitet, är helhetsintrycket i det närmaste mediokert. Språket är som vanligt bra och det gillar jag, men de idéer jag älskar så mycket i hans andra verk tycker jag inte riktigt har vaknat till liv ännu. Istället för den här vill jag rekommendera Fahrenheit 451 eller novellsamlingen The Day It Rained Forever.

Tags: , , ,

Titel: From the Dust Returned
Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 2000
Recenserad: 2006-03-05
Status: N/A

Efter att nyligen ha läst Something Wicked This Way Comes, var jag sugen på att läsa mer Bradbury. Jag har alltid gillat honom, men har alltså inte läst så många romaner han skrivit. From the Dust Returned är också skriven mycket senare än något annat jag läst av författaren och det har hänt sedan sextiotalet.

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här boken. Bradbury har fått ett mer poetiskt och mer kreativt språkbruk, på gränsen till att det blir flumpannkaka av alltihop. Nu lyckas han dock för det mesta hålla sig på rätt sida av linjen och jag gillar resultatet. Det är bokens styrka.

Svagheten ligger i handlingen, som inte alls griper tag i mig som jag är van att hans texter gör. Den är i mångt och mycket självbiografisk och handlar om ett konstigt hus på landet, befolkat av alla möjliga övernaturliga varelser. Dessa personligheter är hämtade från Bradburys barndom. Någon story finns egentligen inte, vilket är synd och inte alls vidare bra. Å andra sidan är allt annat bra och det är inte meningen att det ska vara en spännande handling i vanlig mening heller…

En sak som är säker är att Bradbury har skrivit annat som är många gånger bättre än det här, så jag rekommenderar den inte om man inte läst mycket av honom redan, då det kan vara intressant.

Tags: ,

Titel: Something WickedThis Way Comes
Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1962
Recenserad: 2006-02-28
Status: N/A

Something Wicked This Way Comes är Bradbury ut i fingerspetsarna. Det är en kuslig berättelse om en kringflyttande karneval där allt inte är riktigt som det borde vara. Två pojkar och den enes far blir indragna i tragedin. Jag ska inte säga mer om handlingen eftersom det skulle förstöra halva nöjet med att läsa boken.

Till att börja med är språket helt fantastiskt. Jag älskar Ray Bradbury. Han har ett poetiskt och samtidigt enkelt språk och är mästare på att förmedla mystisk stämning. Jag brukar sällan ta till mig sådan stämning i böcker, men Ray Bradbury är den ende författaren jag känner till som lyckas nästan varje gång. Tidigare har jag läst mest noveller av honom (S is for Space och The Day it Rained Forever). Visserligen visste jag sedan Fahrenheit 451 att han även kan skriva noveller, men deh är stärker det påståendet ytterligare.

Jag tycker att den här boken är väldigt mycket Neil Gaiman, även om han knappt var född då (en nypa salt, tack) den här skrevs. Stämningen av något overkligt och ibland hemskt som döljer sig under vardagens grå damm är ständigt närvarande och hade det inte varit för språket hade jag kunna tro att Something Wicked This Way Comes var skriven av Gaiman. Å andra sidan har Bradbury ett språk som i mitt tycke vida överglänser Gaiman, även om den senare skriver bättre handling. Nåja, båda två är mina favoriter och den här boken rekommenderas varmt.

Tags: , ,

Titel: S is for Space
Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1966 (1970)
Recenserad: 2005-11-28
Status: I bokhyllan

Ännu en novellsamling av Ray Bradbury, novellernas mästare. Precis som tidigare är boken fylld av korta och ofta mycket bra noveller. Allting är inte lysande, men eftersom de är så korta hinner det aldrig bli tråkigt. Jag kände igen en del av innehållet sedan tidigare, men jag var inte överdrivet imponerad av det jag inte läst innan. Här är de noveller jag på rak arm kan rekommendera till nästan vem som helst: Zero Hour (äckligt bra), Dark They Were and Golden-Eyed (också extremt bra), Pillar of Fire, The Million-Year Picnic. Resterande är visserligen välskrivna och läsvärda, men de jag nämnde nu är de som sticker upp ur mängden.

Tags: , ,

Titel: The Day it Rained Forever
Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1959 (1974)
Recenserad: 2005-10-27
Status: I bokhyllan

De som håller ordning på mina recensioner har sett att jag läst ganska mycket noveller på sistone. Jag läste nyss ut två Hugo Award-samlingar och snart därefter så kastade jag mig över the Day it Rained Forever av Ray Bradbury. Jag har läst en hel del av honom tidigare, men det mesta läste jag när jag var liten och jag tror inte att jag hade förmågan att uppskatta dem ordentligt då.

Jag ska inte gå in och kommentera varje enskild novell, utan jag nöjer mig med några övergripande kommentarer. Novellerna är korta, oftast under tio sidor, och för det mesta mycket bra. I och med att de är så korta, gör det inget ifall de inte var någon höjdare. Och de som verkligen är höjdare kan man lätt läsa om.

Några favoriter vill jag rekommendera. Läs dem först om du inte planerar att läsa hela samlingen. Dessa är: The Day it Rained Forever, The Wonderful Ice-Cream Suit, Dark They Were and Golden Eyed, Here there be Tygers och slutligen The Sunset Harp. Nu radade jag upp dem i den ordningen de kommer i samlingen. Alla dessa är fenomenalt bra, alla på sitt eget sätt.

Ray Bradbury skriver många olika typer av noveller. En del bygger på en enstaka idé, andra cirkulerar helt kring sättet att skriva och använda språket. Andra utspelar sig i avlägsen framtid, en del nutid. Vissa noveller blandar alltihop. Jag har två samlingar till med noveller av samma författare och de ämnar jag att kasta mig över snarast.

Tags: , ,

Titel: Fahrenheit 451
Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1951 (1999)
Recenserad: 2004-08-22
Status: I bokhyllan

Det här är en riktig SF-klassiker av en av mina favorit författare. Ray Bradbury skriver de bästa noveller jag vet och är alltid full av tuffa idéer osm faller mig i smaken perfekt. Han är en sådan författare som fokuserar på idéer och använder science-fiction som genre för att uttrycka den och det är enligt mig en av de bättre användningarna.

Titeln Fahrenheit 451 syftar på den flampunkten hos papper och boken utspelar sig i en framtid där böcker är bannlysta och brandmännens enda jobb är att söka upp och bränna böcker. Genom handlingen får vi följa Montag som en dag får för sig att läsa en av de böcker han skickats ut för att bränna upp…

Romanen visar oss en vision om en värld full av hjärntvättade människor, bombarderade av TV och andra lättsmälta medium som effektivt skyddar människan från all form av tankeverksamhet. Bradburys skilldring är gripande och trovärdig, klart en av de bättre böcker jag läst.

Tags: , , ,

Title: Kallocain
Author: Karin Boye
Year: 1940

Having no ambition to read books in chronological order, most people invariably run across the problem of reading old books and placing them in a modern perspective, instead of the time in which they were originally published. Thus, reading Karin Boye’s Kallocain in 2009, I naturally think “Oh, yet another dystopian novel about a future oppressive state and an individual’s rebellion against the regime”, although it’s of course true that few of the classics in this field had been published at the time (with the notable exception of Aldous Huxley’s Brave New World, which was published in 1932).

This is alright, I read and review books today, not when they were published. This might be unfair to some authors, but mostly to the poor ones. True greatness does not die. and it isn’t overshadowed by later works in the same genre. So, what is Kallocain, then? Is it great or is it overshadowed by other, more notable works by other authors such as Ray Bradbury, George Orwell or Ursula K. Le Guin?

To be honest, I can’t really make up my mind. This story about Leo Kall and how he invents a perfect truth serum called kallocain is different from the others, but it’s still quite familiar. The dystopia has nothing particular to offer that I haven’t read before, so I’m not going to spend much time focusing on that. The heavy focus on Leo’s life and work makes it a bit special, because actual resistance against the regime isn’t really a part of the plot.

The vision isn’t unique and it alone doesn’t make the book worthwhile, but what about the language, then? In general, I find Boye’s Swedish enjoyable, with some really neat words that can only be found in really old science fiction. This doesn’t destroy the vision she creates, but rather enhances it. Perhaps it makes the target seem a little bit farther away, but then again, that’s true; the totalitarian states we see today are quite different from the ones of the 1940s. I don’t mean to say that this book is irrelevant in anyway, but it is decidedly less important today than, say, 1984 or Brave New World.

By way of concluding this review, I’d like to say that I can understand those who praise Boye’s fiction. She is a skilled author and this is a solid piece of writing. Still, it’s no coincidence there are other novels with similar themes that dominate the history of science fiction (disregarding language here; writing in English would have helped). All accounted for, Kallocain is well worth reading, even almost seventy years after it was first published. Not bad.

Tags: , ,

Title: Science Fiction, the Literature of Technological Imagination
Lecturer: Eric S. Rabkin
Producer: The Teaching Company
Duration: 8 x 45 minutes
Media: Audio only

This fairly short lecture series by Michigan University professor of literature, Eric S. Rabkin, is an attempt at covering the entire science-fiction genre in roughly six hours, from its dimmest origins when no one knew about science fiction, to the modern film industry. As you will have noticed, I quite enjoy good science fiction, at least when it comes to novels (there are good movies too, but not that many), so some academic scrutiny of the genre feels appropriate, especially since I, for various reasons, missed the Science fictions classics course being run this semester.

The series starts out very strongly, discussing Shelley’s Frankenstein, various works by H.G. Wells (such as The Time Machine) and Jules Verne. Since I have never encountered these works from a literary point of view, the first three lectures are extremely interesting, shedding new light with almost every word. He then goes on to discuss pulp novels of the earl 20th century, which, to be honest, is of only academic interest to me, since pulp is not my preferred type of literature.

He then covers the expansion of the genre beyond what was published early on, mentioning authors I am very well acquainted with, spending much time on especially Robert A. Heinlein, but moving on to Ray Bradbury and Ursula K. Le Guin, authors who in various ways did things no one had done before, and, in Le Guin’s case, in a way which was appreciated by non-afficionados. After a lecture on modern science-fiction film, he finishes with a brief review of what he calls New Wave and Cyberpunk (discussing Philip K. Dick, William Gibson and others), again authors who expanded the genre.

Let me start by praising the lecturer by saying that his technique is absolutely brilliant. Again, I marvel at the skill of The Teaching Company’s chosen professors. Indeed they are claimed to be picked not only on the grounds of academic merit, but also based on teaching excellency, and in my experience, this is more than just advertising. It is actually true for most lecturers.

That being said, I am not that fond of the contents of the series. As I have said, the beginning was very good, but the series gradually degraded into being quick summaries and reviews of books I have already read. Sure, here and there he mentions ways of interpreting things I was unaware of, but a more general discussion of the genre would have been much more interesting. I do not know how this is perceived by those who have not read the books he talks about, but I assume that the problem is even worse for them. I am also a bit disappointed that he mentions only a few authors active today, largely leaving out the two last decades seems somewhat inappropriate to an overview.

I also feel that this is not good because he leaves out much of what modern (meaning what is published now) science fiction is about. His definition of the genre proposed early on in the series is not only to my disliking, but it also feels old and very narrow. Wikipedia has a fairly good article on subject and I recommend it. I think the most important thing is that science fiction is a means by which the author can say something relevant to us now by using things that do do not exist (yet, in some cases), which would have been very difficult to say otherwise. In this I agree with the professor, but his demands on science fiction being epic (in the sense of saving-the-world epic) is just not true today. His idea of plausibility holds true, but using mumbo jumbo language is not plausibility to my mind (he argues that it makes it sound plausible, which somehow would render it science-fiction, something I strongly disagree with).

I have gained something important from this lecture series, though, and that is the urge to read more analytically when it comes to books published in a context unfamiliar to me. For instance, I have realised that I have often missed the point of novels because I was too uneducated about the zeitgeist out of which they came, H.G. Wells and Jules Verne being the obvious examples. It is difficult to appreciate Joe Haldeman’s The Forever War if one does not connect it with the Vietnam War and Robert A. Heinlein’s Starship Troopers. Even if the connections might be obvious, feeling them when reading is a different matter from realising it in hindsight.

Conclusively, since it is a fairly brief series of lectures, I recommend it to those of you who either do not know very much about science fiction or to those very interested who would like to get a bit more background. Those of you in between are better off investing your time elsewhere.

Tags: , , ,

The last couple of weeks I have been lazy or busy, depending on how one choose to regard it, which has had the effect of my not updating the 101 in 1001 for a while. Instead of posting a load of separate accounts of the various tasks, I have decided to deal with them jointly in a single post.

Bad news first. Or rather, challenging news first. I just browsed through the list and realised I have a long way to go. Sure, I have been able to complete some demanding tasks (like swimming 10 000 metres, for instance), but with a year and a half remaining of the 1001 days, I still have 84 tasks to go. Challenging indeed. I decide not to call it bad news, since I still think it is possible to accomplish everything I have set out for. However, I will have to develelop a much more aggressive attitude towards achieving my goal.

Then some good news. There are some tasks on the list I have finished, but not written about:

– Have read a total of 10 books by Philip K. Dick: Few authors fascinate me in the same way as Philip K. Dick. His books often surreal, bizarre and philosophical. They are always expertly written. His mind works in a way truly original and produces ideas which lie far beyond anything I myself would have come up with. Novels written by him are not always spot on, but they are always worthwhile.

1. Do Androids Dream of Electric Sheep?
2. The Man in the High Castle
3. A Scanner Darkly
4. Ubik
5. Galactic Pot-healer
6. Martian Time-Slip<
7. Flow My Tears, the Policeman Said
8. A Maze of Death
9. The Three Stigmata of Palmer Eldritch
10. The Father-thing

– Have read a total of 5 books by Ray Bradbury: I have actually read more than five books and all of them have been reviewed. The best of Ray Bradbury is extremely good, but the problem is that there are too many mediocre stories that pull down the average quite a bit. Here are the books.

1. Fahrenheit 451
2. The Day it Rained Forever
3. S is for Space
4. Something Wicked This Way Comes
5. From the Dust Returned

– Have read a total of 5 books by Neil Gaiman: Not including The Sandman (comic), I have read more than five books by Neil Gaiman (with The Sandman it becomes sixteen). In recent years, Neil Gaiman has ascended to the position of being one of my two favourite authors, equalled only by Philip K. Dick. Here are the five first books:

1. American Gods
2. Coraline
3. Good Omens
4. Stardust
5. Neverwhere

– Finish my freelancing praject “Tornet mot stjärnorna”: It took roughly 150 hours of writing to accomplish this, not including time not spent with pen and paper (i.e. thinking, dreaming and talking about it). Although there are still mechanical things left (correcting errors reported by proof readers), I consider this project done.

– Learn to sleep comfortably on my back: This is a somewhat old task as well, since I finished it last autumn. I cannot say that I sleep as comfortably on my back as I do in other positions, but I can do it when I want to.

– Make someone change from Qwerty to Dvorak: I accomplished this some time ago when a friend of mine, Gastono, changed from Qwerty to Dvorak. To my knowledge, he seems satisfied with the change.

Hopefully, these insights into this project will help me to finish it and hopefully it will also lead to more activity online regarding the 101 in 1001. Wish me good luck and I will probably be seeing you soon again!

Tags: , , , , , , ,

More results »